Jag hoppas att alla hade en trevlig Samhain. Jag hade en väldigt magisk och trevlig kväll. I stället för att göra min traditionella meditationslabyrint så valde jag att göra en vanlig cirkel. Till stor del för att det nya äppelträdet som jag har planterat hamnade så att meditationslabyrinten skulle bli väldigt liten. Istället så valde jag att som sagt en vanlig cirkel, men jag använde mig av värmeljus för att markera den. Jag måste säga att det var otroligt mäktigt att sitta omgiven av eld under en stjärnklar himmel. Enda nackdelen var att den stjärnklara himlen innebar nära minusgrader och mina fingrar blev lite kalla och klumpiga. Inte optimalt när man ska göra lite fingerfärdig magi. Men som tur är så är kroppsvärme väldigt effektivt för att värma kalla fingrar.
En del av min ceremoni var att släppa upp en sky lantern med namnen på alla de vänner och familj som jag har förlorat. Det är en av de vackraste och mest känslomässigt laddade sätten att hedra deras minnen. För er som inte är så bekanta med sky lanterns så är det en lykta av rispapper med en bränslecell som man tänder. Den varma luften gör att lyktan stiger och flyger iväg (samma princip som för luftballonger) och det tunna rispappret gör att den lyser. Det märket som jag köpte var helt nedbrytbart så att det inte kommer att ligga metall eller plastbitar och skräpa i naturen.
Att stå i en eldcirkel och släppa upp en lykta som bär namnen på de man har förlorat mot en stjärnklar himmel var något som verkligen kändes i hjärtat. Ibland under en ceremoni så upplever man ett ögonblick då man uppfylls av stunden, när man blir medveten om sin omgivning och sina handlingar och allt smälter samman och man känner samhörigheten i allt. När jag stod och tittade på lyktan som svävade upp så upplevde jag ett sådant ögonblick. Det är verkligen en tradition som jag kan rekommendera. Jag tog inga bilder när jag släppte upp min lyckta. Men jag hittade en trevlig liten film som visar en sky lantern:
2 kommentarer: