Vintern kom när jag behövde den som minst

Förra fredagen så la min luftvärmepump av, ett litet strömavbrott fick kretskortet att ge sig. Eftersom det är en beställningsvara så lär den inte komma igång på ett par veckor. Vad händer ett par dagar efter? Vinterkylan kommer på allvar, termometern går sällan över -13 grader. Jag har visserligen en vedspis i köket och en kakelugn men värmepumpen såg till att luften cirkulerade så värmen spred sig och den höll värmen uppe under nätterna och när man inte var hemma. Som det är nu så är det varmt och gott i köket, i vardagsrummet och på toaletten (där husets enda element finns). Resten av huset är inte direkt kallt men väl ruggigt.

Det finns dock fördelar med vädret. Förr hade jag suttit hemma framför kakelugnen och myst. Men nu när jag har Felix så måste jag ju ut och gå. Det är så otroligt vackert ute. Rimfrosten hänger på alla träden och när solen tittar fram så glittrar det överallt. Imbolc är runt hörnet och jag funderar på om man kan återskapa utseendet på grenarna. Ska fundera lite över det och återkommer om jag hittar på något bra.

Igår och idag hade jag med mig kameran ut, så här vackert är det här.



 

Det här är vägen utanför huset, solen står lågt och skapar vackra kontraster mellan varma och kalla färger.



Månen syns även dagtid som en vit skugga på den ljusblå himlen.

Rimfrosten hänger som fluffiga vita moln på grenarna.



 

Felix älskar snön, men gillar inte alls kylan. Men han är fruktansvärt söt med snö i skägget.



Idag hängde dimman i luften så solen såg mer ut som en fullmåne. Så otroligt häftigt att kunna titta rakt på solen och se den som en dimmig vit skiva.



 

Dimman välvde verkligen in över skogen.



 

Vår promenadväg mot skogen. Det kändes som att gå i skymningen trotts att klockan knappt var halv tre.



 

Vägen hem.



 

Fler fluffiga grenar.

Det var allt allt från oss för idag. Nu ska jag slänga in mer ved i spisarna :). Ha det mysigt där ute i kylan.