Ja nu har jul och nyår dragit förbi och vardagen börjar åter komma tillbaka. För ovanlighetens skull så har jag avlagt ett nyårslöfte. Det var att försöka att skriva mer regelbundet här på bloggen. Jag gillar att skriva och jag tycker alltid det är roligt när någon hör av sig till mig med frågor eller kommentarer om något jag har skrivit för då känns det som att någon i alla fall har tänkt lite extra på grund av mina ord. Men så kommer vardagen emellan och så ska man göra det ena med det andra med det tredje. Men i år ska jag försöka skärpa mig.
Det har hänt lite saker här under helgerna. Jag ska bli dagmatte åt en liten dvärg schnauzer hane vid namn Felix. Vi påbörjar en provvecka nästa vecka för att se om vi trivs ihop. Det ska bli riktigt kul att ha en hund i huset igen efter ett par år med "bara" katt. Missförstå mig rätt, jag avgudar min katt. Men den latmasken kommer inte att följa med på några skogspromenader direkt. Felix är en väluppfostrad liten herre med mycket energi men som är en väldigt lugn och stabil hund. Han påminner mig mycket om min förra hund Ida till sättet.
Sedan har jag äntligen hittat min pappas biologiska pappa. Ja inte i livet då utan på papper. Det har varit en ganska krånglig väg men det löste sig när jag väl hittade min pappas adoptionspapper och kunde skriva till länsarkivet i Göteborg. Det kanske inte låter som en jätte stor sak, men i min familj så är det faktiskt det. Min pappa fick veta sent i livet att han var adopterad och det tog honom ganska hårt och han hade mycket funderingar kring hans biologiska pappa. Nu lever ju inte min pappa längre så tyvärr kan jag inte dela med mig av mitt fynd. Men det känns ändå bra att någon till slut tog tag i saken. Dessutom ger det mig en helt ny, spännande, gren att forska på i släktträdet.
Lite underligt var det när jag läste min biologiska farfars dödsdatum och insåg att han och pappa dog med knappt två veckors mellanrum. Det gjorde mig lite sorgsen eftersom det innebär att pappa hade haft möjlighet att träffa honom. Men vissa saker är helt enkelt inte meningen.
Visst är det konstigt att saker som man ibland funderar över verkar komma till en i verkliga livet. Ibland funderar jag på om det är en omedveten form av magi. Magi i grunden är ju att rikta energin mot ett mål. Så om man verkligen går och tänker på något så kanske man omedvetet riktar sin energi mot det.
Det var nämligen så att när jag hittade min biologiska farfar så väckte det en hel del tankar hos mig om min pappa och om mina halvsyskon på pappas sida som jag knappt har haft någon kontakt alls med. Jag har länge varit lite kluven på det ämnet och nu verkade det bubbla upp till ytan och jag gick och funderade på om jag skulle försöka få kontakt med någon av dem. Jag hade inte riktigt bestämt mig men så en dag när jag går in på facebook så har jag fått ett meddelande från min halvsyster som med hjälp av sin dotter har letat upp mig där.
Det var ju då ett sammanträffande. Så nu ska jag åka och hälsa på henne och hennes familj lite senare under månaden när allt har lugnat ner sig efter jul och nyår. Jag ser fram emot det samtidigt som jag är lite orolig. Sist jag hade kontakt med den sidan av släkten (då min halvbror) så gick det inte alls bra och jag kände mig mest arg och besviken. Men då var jag inte beredd, det hela hände av en slump och jag blev pressad av en kompis att jag "självklart" skulle ha kontakt med min bror. Trotts att jag egentligen inte var helt redo själv och inte alls hade klart för mig vad jag ville få ut av det.
När jag sedan insåg att jag inte alls hade något gemensamt med mannen som satt mitt emot mig och att jag faktiskt inte alls gillade en hel del av de sakerna han sa så blev det en väldigt stor besvikelse. Jag tror att jag hade hoppats på att känna en gemenskap med honom. Men min vän (nu för tiden fd vän) fortsatte att pressa mig och jag fortsatte att träffa honom. Jag vet inte varför jag lyssnade så mycket på min vän, så här efteråt så inser jag att hon agerade som hon gjorde på grund av hennes önskan att få vara en större del i sin pappas och hans nya familjs liv. Men till slut så insåg jag att min bror inte var en person som jag skulle umgås med om jag inte hade haft ett släktband med honom och eftersom jag inte hade umgåtts med honom under mina första 20 år så såg jag ingen anledning till att tvinga mig att fortsätta träffa en människa som jag inte var bekväm med.
Nu är läget lite annat. Jag har en chans att ta allt i min egen takt. Jag har berättat för min syster att jag gärna hälsar på men att vi kan skynda långsamt så att säga. Jag har dessutom en lite tydligare bild av vad jag faktiskt vill få ut av mötet. Dessutom så känner jag mig tryggare i mig själv och jag är mer medveten om att om det inte går bra så gör det inte det och då behöver vi inte ha kontakt. Värre än så är det inte, men då har jag i alla fall provat.
Så ja... Det är full rulle här. Alltid något som håller en upptagen :). Sedan ska man ju hinna med att plugga och jobba också. På jobbet har jag fått ett fast schema + att jag kan hoppa in vid behov vilket är jättekul. Chefen säger att de tycker att jag gör ett bra jobb vilket verkligen är roligt att höra då jag verkligen gillar jobbet och trivs som fisken i vattnet.
Jag hoppas att ni alla får en riktigt bra start på det nya året. Och jag kan skryta lite med att det ser ut att bli ett bra blogg år då min blogg idag slog läsarrekord :). Kram på er alla från mig och Teddy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar