Det är förmodligen svårt att missa att jag älskar att laga mat och baka. Att prova nya rätter, smaker och kombinationer är vansinnigt roligt enligt mig. Tills det att jag ska laga mat till mig själv när jag är ensam. Alla inspiration bara försvinner.
När jag lagar mat som jag ska äta här i min ensamhet så brukar två regler styra vad jag lagar: det ska gå fort och det ska bli så lite disk som möjligt. Jag erkänner att det inte inbjuder till kulinariska mästerverk, men det är i alla fall så man blir mätt och det brukar smaka riktigt hyfsat.
Ofta så blir det pasta, nudlar eller ris som står till grund, det beror på att jag är lite för lat för att skala potatisen. Sedan slänger jag ihop något som passar till. En favorit för tillfället är nudlar, wookade grönsaker och antingen kyckling, bacon eller räkor till. snabbt, gott och enkelt.
När jag däremot får gäster, även om det bara är mamma som kommer över på lunch, så kan jag tillbringa timmar i köket och kan gladeligen diska i flera dagar. Då kan jag plocka fram de där avancerade recepten som jag har drömt om att få göra. Då är det roligt att laga mat. Visst är det konstigt?
När jag var liten så bodde min morbror Lasse (egentligen min mammas morbror) i ett litet hus i skogen ensam. Han hade massor med olika djur och han var en av mina favorit släktingar. Men han levde nästan helt på pannkakor, vilket jag tyckte var väldigt märkligt. Men nu förstår jag det på ett annat sätt, inte för att jag skulle kunna tänka mig att leva på pannkakor. Men när den sista gnuttan fantasi försvinner och jag står där och glor in i kylskåpet och undrar vad jag ska laga för mat, då är det väldigt lätt att göra pannkakor.
För mig är mat något socialt, något man delar med andra människor. Så när jag är ensam så fattas den viktigaste ingrediensen känns det som. Så jag får fortsätta att passa på när jag får besök.
Hur ser det ut för er andra där ute? Tycker ni om att laga mat när det bara är ni som ska äta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar