Det krävs inte mycket för att ens dag ska bli bättre och det krävs inte så stor ansträngning från en själv för att göra någon annans dag lite ljusare.
Jag var och handlade på Netto idag. Jag fastnar oftast framför alla hyllor med "smått och gott" där. Det finns så mycket roligt att titta på även om det är sällan att jag köper något. Men när jag stod där och tittade så såg jag ett par hyllor bort en äldre dam som försökte ta ner något från en hylla men inte riktigt nådde upp. Så jag travade fram till henne och frågade om hon behövde hjälp. Hon blev så glad och pekade på ett paket med skorpor. Vi bytte ett par glada ord och hon tackade för hjälpen.
Jag kände mig på riktigt bra humör när jag gick därifrån. Efter ett tag ställde jag mig i kön till kassan och bakom mig hamnade samma dam. Vi bytte ett par till ord om tidningsrubrikerna medan vi väntade. Väl i kassan så bad jag om att få klisterlapparna som man nu kan samla och då få köpa kastruller till rabatt (har siktat in mig på en måttkastrull). Man får ett klistermärke för varje 50-lapp man handlar för. Så när jag stod och plockade i mina varor så kom damen fram till mig och sträckte fram en radda med klistermärken. "Jag samlar inte på dem men eftersom du gör det kan du få mina som tack för hjälpen" sa hon. Jag blev så väldigt glad och tackade henne.
De där klistermärkerna har gjort hela min dag. De kostade henne inget, men det var så omtänksamt av henne att be om dem för att kunna ge mig. det är de små sakerna som verkligen betyder något.
Det var likadant när jag åkte buss för ett tag sedan. Framför mig (precis efter där man ställer barnvagnar satt två killar. De hade svart tuppkam, skinnjakor med nitar och percing och eyeliner och hela rasket. Verkligen ena tuffa typer. Så stannade bussen och på steg en farbror med rullator. Han ställde rullatorn vid barnvagsparkeringen och tittade sig om efter en plats. Då reste sig en av killarna upp och drog med sig sin kompis. "Varsågod och sätt dig här" sa han till farbrorn som tacksamt satte sig nära sin rullator.
Där fick jag mig en rejäl tankeställare om att inte döma folk för hur de ser ut...
Jag vet vad tacksam jag var när min mamma hade sin dåliga höft och gick med krycka för alla som hjälpte henne. Folk öppnade dörrar, bar hennes bricka när hon var på kaffé och hjälpte henne på alla möjliga sätt. Som dotter så känns det enormt skönt att veta att det fortfarande finns många människor i vårt samhälle som faktiskt hjälper de som behöver det och mamma blev lika rörd varje gång och kan fortfarande prata om hur snälla alla var när hon använde krycka. Så man gör verkligen ett större intryck än man tror.
Så mitt tips för dagen: Försök att hitta en liten sak varje vecka att göra för någon du inte känner. Det kan vara något litet som att hålla upp en dörr, att ge någon din plats på bussen eller hjälpa till på annat sätt. Det behöver inte ta så lång tid och en gång så kanske det är du som får hjälp av en främling när du behöver den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar