Ja nu har trädgårds säsongen så sakta börjat hägra. Idag började jag rensa upp efter hösten och vintern. Inget stort, inte mycket, men lite så att man får en känsla av att ha gjort nytta.
Eftersom vardagsrummet är lite för litet för att ha en gran inomhus så har jag en gran på min altan. Ljusen och pyntet plockas naturligtvis ner i början av januari, men idag så åkte även själva granen ut på sophögen. Altanen har dessutom sopats och en stol är framställd i det mest vindskyddade och soligaste hörnet.
Jag tog även tag i att förklara det årliga kriget mot Jasminbusken. I alla fall i min trädgård växer den som ogräs och breder ut sig på både längden, bredden och höjden. Så fort den får chansen vill den rota nya skott och skulle gladerligen ta över hela trädgården. Men jag sätter hårt mot hårt och klipper den skoningslöst varje vår. Den ansas och klipps och granskas och klipps lite till tills den har blivit lite tamare och fyller sin plats i trädgården. Inte verkar den ta skada av det heller för nästa vår är det dags att förklara krig ytterligare en gång. Men jag skulle inte vara utan den för allt i världen. När sommar kvällarna fylls av jasmindoft och hela busken är som en vit boll av blommor så glömmer man allt slit man har på våren.
Jag har dessutom gått hårt åt mitt ena plommon träd. Under vintern för tre år sedan gnagde något djur, jag misstänker rådjur, sig hela vägen in till stammens kärna på mitt ena lilla plommonträd. Trädet överlevde visserligen men har sedan dess gett mindre och mindre skörd och ser risigare ut varje år. Så i år ska det få bli växtstöd i stället för träd. Jag har kapat bort alla skott och grenar med bladknoppar på, i stort sett har jag dödat trädet. I sommar kommer jag att plantera ett par humle plantor runt trädet som ska få växa upp kring den kala stammen och så ska det lilla plommonträdet få bli mittpunkten i min nya örtagård är tanken.
Jag har även kämpat lite med mitt andra plommonträd. De förra ägarna hade en något underlig syn på hur man ska beskära träd. Inte för att jag är någon expert på ämnet men jag vet i alla fall bättre än att klippa det så att hela kronan är lutad åt ena hållet och därför helt saknar stöd från stammen. Så nu har jag ägnat ett par år åt att sakta men säkert få kronan att växa åt andra hållet, att få den att fylla ut och bli mer centrerad. Det tar tid men jag tycker mig se förbättringar.
På tal om att beskära träd så måste jag berätta lite om min, lånade, filosofi. Som ny trädgårds ägare var jag väldigt orolig för det här med beskärning av fruktträd. Jag läste spaltmeter om ämnet och alla verkade säga olika saker om hur man ska forma träden. men så var jag på en föreläsning av en man som jag tyvärr har glömt namnet på. Någon frågade om just beskärning av fruktträd och han gav det råd som jag har tagit till hjärtat och som nu är min filosofi när jag beskär mina träd. Han sa att formen på trädet är mindre viktigt, det finns två principer man ska följa när man beskär trädet. 1) Det ska vara lätt att plocka frukten. Tänk på hur det kommer att se ut under sommaren/hösten när bären/frukten ska plockas, kommer du att komma åt alla grenar utan allt för mycket akrobatik? 2) En krona ska vara luftig och rymlig för att frukten ska kunna få plats och få sol. Titta på grenarna, växer två grenar kors? Ta bort den ena. Titta vart en gren är på väg, om ett år kanske den växer in i en annan gren, vilken gren ser friskast och bäst ut? Behåll den och ta bort den andra. Skapa "lätta" träd.
Så det är så jag gör nu för tiden. Mamma säger att jag ser väldigt rolig ut. Jag går runt, runt trädet och tittar, funderar, klipper lite här och lite där och så går jag runt igen. Så håller jag på tills jag tycker det ser bra ut. Borta är känslan av ångest och panik inför att göra fel. Gör man fel i år får man en ny chans nästa år. Det är fördelen med levande, växande saker. på sin höjd så kanske man ser till att skörden blir liten ett år. Men vad gör det på det stora hela? Man har ju lärt sig något på köpet....
4 kommentarer: