Som många av er redan vet så är samhain nyhedningarnas nyår, så det känns passande att skriva det här inlägget idag, 31/12, innan man gör sig i ordning för att fira nyår med resten av vännerna.
Så varför firar "vi" nyår i slutet av oktober? Alla kulturer sätter det nya året på olika ställen på året beroende på vad som verkar vettigt för dem, tex räknar kineserna till två nymånar efter vinter solståndet. Samhain är egentligen namnet på november månad hos kelterna och det är även från dem vi har tagit traditionen och mytologin kring vårt firande av samhain.
Kort sagt så brukar man säga att samhain är den tiden på året då världen blir allt mörkare, ljuset försvinner allt mer fram till vinter solståndet (yule) då det vänder och ljuset börjar återkomma. I mytologin symboliseras detta av att Guden dör på samhain för att åter födas under yule. Detta är den tiden på året då allt det som brukar lura i mörkret blir starkare, bristen på ljus gör att det mörka frodas. Det är även nu som slöjan mellan världarna blir som tunnast och många ägnar sig åt spådom. Men det är även en tid för att minnas alla de som inte finns hos oss längre, de döda. Det finns en väldigt vacker tradition att hålla en "tyst middag" till minne av de döda. I all enkelhet så samlar man ihop släkt och vänner och lagar en riktigt festmåltid. När man dukar bordet dukar man en plats extra och runt den platsen ställer man minnesföremål och fotografier från avlidna släktingar och vänner. Sedan sätter man sig ner och äter i tysthet så att alla får chansen att tänka på de döda och minnas vad de betydde för en. Ofta avslutas måltiden med att man pratar minnen eller ber en bön.
Många tycker att samhain kan vara lite deprimerande, det kan kännas lite konstigt att fira att mörkret växer. Jag ser det på ett lite annat sätt och därför tänkte jag dela med mig av mitt synsätt på samhain.
Enligt mig så är mörkret inget som vi ska vara rädda för, varken fysiskt eller psykiskt mörker. Mörker är en lika naturlig del av livet och naturen som ljuset. Det finns ingen som kan gå genom livet utan att hamna i en mörkare period om det så beror på depression eller sorg eller en jobbig livssituation. Likadant så finns det ingen dag som inte övergår i natt, ingen sommar som inte blir till höst. Vi firar mörkret för att det är en del av livet, en viktig del. Det finns ett engelsk citat som ingen verkar veta var det kommer ifrån som jag alltid brukar tänka på när jag ska försöka förklara min syn på mörker och ljus:
To be a star, you must shine your own light, follow your own path, and don't worry about the darkness, for that is when the stars shine brightest
Det summerar det hela ganska bra, utan mörkret så skulle vi inte finna styrkan i oss själva och vi skulle bli mindre kompletta.
Inte för att det alltid känns så lätt när man står där mitt i mörkret, vare sig det verkliga fysiska eller det mentala mörkret, att intala sig att allt kommer att bli bra. Det är svårt och jobbigt, men ibland är livet svårt och jobbigt och orättvist. Genom att inte bara fira ljus utan även mörker så erkänner vi att mörkret är en del av vårat liv och om vi erkänner mörkret så kan vi så småningom acceptera det och tillåta oss att erkänna de mörka perioderna i vårt liv utan att känna skuld eller skam. Varför känna skam inför något som är lika naturligt som att natten kommer efter dagen?
Den mörka tiden på året ger oss även en behövlig vila. Jag brukar tänka på mig själv som en light version av en björn. När dagarna blir mörkare så spenderar jag mer tid i soffan med en filt och en bok eller med datan i knät. Hur mycket jag än älskar min trädgård så är detta den tiden på året då alla måsten försvinner. Jag behöver inte klippa gräs eller rensa i rabatter. Jag kan luta mig tillbaka i soffan med en bra film utan dåligt samvete och plocka fram en packet frusna bär och njuta av allt hårt arbete. Det är nu man börjar tända ljus och brasor och myser i hemmets lugna vrå. Det är som att komma hem efter en stressig dag på jobbet och sjunka ner i soffan. Det är hösten och vintern för mig. När växterna i min trädgård tar en paus så gör jag dem sällskap.
Dessutom är det ett avslut och en början. Samhain är ett bra tillfälle för storstädning, både i hemmet och bland känslorna. Man gör sig redo för att gå in i en liten dvala period fram tills dess att ljuset kommer åter och då ska allt vara rent och fräscht, ut med det gamla och in med det nya. Det är nu du ska bränna exets fotografier och städa ut alla kvarvarande känslor, det är nu du ska ta mod till dig och börja leta efter det nya jobbet du så gärna vill ha. Nyårs löften läggs just därför att nyår är en tid att lägga det gamla bakom sig och börja på ny kula. vad kan egentligen vara mer inspirerande?
Så mitt tipps inför nästa samhain är att fira mörkret med glädje och passa på att göra en rejäl storstädning på på utsidan och insidan. I stället för att känna depressionen växa med mörkret så unna dig en dag av ljusterapi eller sätt dig hemma i vardagsrummet med en bit chokladtårta och massor av levande ljus och tänk på vad skönt det är att kunna tända ljusen i mörkret och hur tydligt alla stjärnor syns på himlen.
Jag vill avsluta med att påminna om att inte långt efter samhain firar vi yule, solen och ljusets återfödelse. Det påminner oss om det gamla ordspråket
Det är alltid mörkast före gryningen.
Så när mörkret är som tätast och jobbigast så gäller det att börja spana efter ljuset, det är på väg. För precis som att ljuset aldrig är evigt så är inte heller mörker evigt. Natten blir dag och vintern blir till vår. Martin Luther King Jr. sa:
“Darkness is only driven out with light, not more darkness.”
Med det önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år (tänk vad trevligt att vi hedningar får fira de flesta stora högtider två gånger).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar