Jag har hitintills undvikit att skriva politiska inlägg i den här bloggen, för ett tag sedan hade jag en speciell blogg för det ämnet. Men då min tid inte räckte till så tog jag bort den. Men nu känns det som att jag har behov av att göra ett inlägg i debatten så nu tänker jag bryta min lilla regel om politiska inlägg.
När debatten om FRA var som hetast så sållade jag mig till de människor som motsatte sig lagen. Jag, som många andra, kände mig inte bekväm med vad lagen innebar och vilka följder den kunde få.
Något förenklat kan man säga att FRA (som är ett samlingsnamn för flera lagar) ger Försvarets Radioanstalt rätt att signalspana på kabeltrafik som passerar genom Sverige på väg till utlandet. Detta gäller bland annat telefon och internet användning. Detta skulle bli ett steg i att bekämpa terrorismen och skulle göra vår planet till ett säkrare ställe lovade man.
Vi som motsatte oss lagen ansåg att man inte hade rätt att massavlyssna och att det skulle innebära en grovt intrång i den personliga integriteten. Vi menade att vi alla har rätt till ett personligt liv där vi kan tycka och tänka vad vi vill utan att bli registrerade eller avlyssnade.
Vi blev ofta kallade paranoida eller folihattar, man sa till oss att lagen bara gällde trafik som skulle till utlandet, inget inhemskt. Man sa till oss att den som inte har något att dölja heller inte har något emot att dela med sig av allt. Man lovade oss att den inte på något sätt var ämnad att användas till inrikes frågor. Vi skulle bekämpa de onda terroristerna i utlandet.
Nu ser vi att allt detta bara var tomma löften. Återigen är det dags för en kamp om FRA, nu händer det som de lovade aldrig skulle hända. Justitieminister Beatrice Ask öppnar för en breddning av FRA-lagen för att tillåta signalspaning av svenskar på beställning av Säpo och Rikskriminalpolisen. Om detta tillåts gå igenom så kommer FRA att även kunna användas inom landets gränser. Nu reagerar till och med Reportrar utan gränser och skriver en artikel i SvD där de varnar för att Sverige är på väg åt samma håll som Burma, Syrien och Iran. Detta är inte något att eftersträva, vi är ett demokratiskt land med yttrandefrihet och det vi ska fortsätta att vara.
Men tänker man, inte kommer de väll bry sig om lilla mig, jag sitter bara på internet och tittar på recept på kanelbullar och läser om tarot. Men signalspaning på det här sättet fungerar genom att man först lyssnar/tittar på allt för att skilja ut det som verkar hotfullt. Om vi säger att vi har tio internet användare och nio av dem sitter och tittar på recept till kanelbullar och en sitter och kommunicerar med terrorister så kan man bara hitta den ende genom att läsa vad alla tio har tittat på.
Vi har alla saker som vi inte vill att alla ska veta, inte för att de är olagliga, oetiska eller omoraliska utan för att vi alla har en känsla av privatliv. Det kan vara de där nakenbilderna vi skickar till pojkvännen via mail, den där chatten där vi berättar för en vän om något vi gjort eller inlägget i ett forum där man berättar hur dåligt man mår eftersom ingen där vet vem du är och du känner dig trygg. Dra jämförelsen: Skulle du låta Säpo sätta upp kameror i ditt hem utan orsak, bara för att de kunde var bra att ha i framtiden? Varför inte? Har du något att dölja eller får du helt enkelt bara en obehaglig känsla?
I princip är det vad FRA gör, fast i stället för ditt hus så är det internet och telefoner. Tänk på allt du har gjort på internet, allt du har talat om i telefon, skulle du verkligen vilja att någon underbetald polis sitter och läser/lyssnar igenom allt det? Det finns de som förespråkar FRA som säger att Sverige aldrig skulle kunna bli som Iran och Syren. Att det alltid finns ett skydd för innevånarna att säga och tycka vad man vill. Jag säger att de skydden börjar bli skrämmande få. Det finns en replik i filman Dantes Peak som passar skrämmande bra in i debatten:
"My 9th grade science teacher always said that if you put a frog in boiling hot water, it would jump out. But put it in cold water, and heat it up gradually, it would slowly boil to death. "
Med andra ord, stora förändringar får oss att reagera kraftigt men det är de små, steg visa förändringarna som är farliga eftersom det är svårt att se faran.
Nu är det dags att ställa sig upp igen. Det är dags att än en gång protestera, att visa att vi inte vill offra vår frihet. Jag håller med Anders Widén om att det är dags att åter be människor där ute att uppmärksamma ämnet. Jag ber alla som läser detta att ta 15 min och sätta sig in i ämnet, även om du inte är politiskt aktiv. Det handlar om allas vår vardag, om våra liv och våra grundläggande rättigheter. Skriv om det på er blogg, kommentera andras bloggar och artiklar och prata om det med människorna omkring dig både i familjen och på jobbet. Detta är något som angår alla.
Jag rekommenderar att läsa Niklas Starows artikel på newsmill, den lägger fram många tänkvärda punkter. Även DN's artikel i ämnet är värd att läsas. Även aftonbladet har skrivit om det och expressen har en riktigt bra ledare i ämnet.
Det finns även en uppsjö bloggar som tar upp det. Här kommer ett urval: Mina moderata karameller, ingen blogg men en tweet som är värd att titta på, Madeleine Sjöstedt, Tankar i natten och Anna Troberg.
Jag vill avsluta dagens inlägg med ett citat av Vorlesungen Hegel:
Vad erfarenheten och historien lär oss är detta, att folk och regeringar aldrig har lärt sig något av historien, eller handlat efter de läxor som de hade kunnat dra från den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar