Sky Lantern

Jag hoppas att alla hade en trevlig Samhain. Jag hade en väldigt magisk och trevlig kväll. I stället för att göra min traditionella meditationslabyrint så valde jag att göra en vanlig cirkel. Till stor del för att det nya äppelträdet som jag har planterat hamnade så att meditationslabyrinten skulle bli väldigt liten. Istället så valde jag att som sagt en vanlig cirkel, men jag använde mig av värmeljus för att markera den. Jag måste säga att det var otroligt mäktigt att sitta omgiven av eld under en stjärnklar himmel. Enda nackdelen var att den stjärnklara himlen innebar nära minusgrader och mina fingrar blev lite kalla och klumpiga. Inte optimalt när man ska göra lite fingerfärdig magi. Men som tur är så är kroppsvärme väldigt effektivt för att värma kalla fingrar.

En del av min ceremoni var att släppa upp en sky lantern med namnen på alla de vänner och familj som jag har förlorat. Det är en av de vackraste och mest känslomässigt laddade sätten att hedra deras minnen. För er som inte är så bekanta med sky lanterns så är det en lykta av rispapper med en bränslecell som man tänder. Den varma luften gör att lyktan stiger och flyger iväg (samma princip som för luftballonger) och det tunna rispappret gör att den lyser. Det märket som jag köpte var helt nedbrytbart så att det inte kommer att ligga metall eller plastbitar och skräpa i naturen.

Att stå i en eldcirkel och släppa upp en lykta som bär namnen på de man har förlorat mot en stjärnklar himmel var något som verkligen kändes i hjärtat. Ibland under en ceremoni så upplever man ett ögonblick då man uppfylls av stunden, när man blir medveten om sin omgivning och sina handlingar och allt smälter samman och man känner samhörigheten i allt. När jag stod och tittade på lyktan som svävade upp så upplevde jag ett sådant ögonblick. Det är verkligen en tradition som jag kan rekommendera. Jag tog inga bilder när jag släppte upp min lyckta. Men jag hittade en trevlig liten film som visar en sky lantern:

Höstpyssel

 

 

 

 

Ja nu har jag varit igång och pysslat igen. Denna gången blev det en skål/ljushållare som jag gjorde av garnrester, löv och en blandning av mjöl, vatten och socker. Så här blev det:


 

Först så ska man göra limmet som håller ihop allt. Man kan använda tapetklister om man har en skvätt över där hemma. Annars så gör man så här:

Ta en stor kastrull och sätt 2 dl vatten att koka. Under tiden som det kokar upp så vispar man ihop 1 dl mjöl med ytterligare 2 dl vatten (kallt). När vattnet i kastrullen kokar så vispar man ner mjölvällingen i det kokande vattnet och rör om tills det att det kokar igen. Ta kastrullen från värmen och vispa ner 2 msk socker. Nu ska blandningen svalna och du kommer att märka att den blir tjockare och mer "geggig" ju svalare den blir.

Under tiden geggan svalnar kan man förbereda resten.



 

Man behöver en skål för att forma efter och en bricka att ha formen på. Klä både formen och brickan med plastfolie och smörj även in formen med lite olja innan du sätter på plastfoliet så lossar det lättere. När amn väljer form så tänk på att man ska kunna ta av skålen av den så om den är klotformad, så att öppningen är mindre än mitten, så kan man få problem. Sedan behöver man något att klä formen med. Jag använde garnrester och löv men man kan även använda papper, blommor och tyg. Välj material och färger efter tycke och smak. Tänk på att färgerna kan ändras något efter det att de blötläggs i geggan.

Nu när geggan är kall och du har förbrett allt så kommer vi til ldet roliga: gegga i geggan :). Materialet ska ner i geggan och blötläggas.



 

Vill man så kan man använda plasthandskar, men jag tycker bara de är i vägen. Det är ju inget farligt i gegan så det är bara att köra ner händerna. Om du använder garn så var noga så att du inte trasslar ihop det för mycket när du lägger ner det. Att stå och försöka trassla upp knutar i halt garn var inte det lättaste upptäckte jag....

Nu är det till att börja klä formen. Jag började med att göra botten tät med hjälp av garnet.



 

Se till att krama ur/ta bort en del av geggan. Garnet ska vara kletigt men inte droppande. Fortsätt att arbeta runt formen.

Jag tränkte löven i geggan och smetade ut dem längst upp.



Garnet fick bilda en fot och fram till löven så virade jag garnet tätt.



Ovanpå löven så virade jag garnet mer oregelbundet och lät det bli luckor så att man kan se löven igenom.

När allt är klart så kan du ta lite gegga på fingrarna och se till så att allt "sitter ihop" genom att försiktigt kleta lite gegga. Det ska inte vara en täckande hinna, men allt ska vara fuktigt.

Nu ska det torka, det tar ett par dagar om man använder garn och tyg. Man kommer att känna när den är torr och stabil. Då är det dags att lossa den från formen. Börja med att lossa både skålen och plastfoliet och sedan skala av plastfoliet. Det är lättare än att försöka ta bårt bara skålen.

Om det blir lite rester av den torkade geggan så kan man försiktigt pilla bort dem eller använda en liten nagelfil. Och så har du sedan en skål:



 



 

Den stora fördelen med det här är att om man väljer att göra den i bara löv till exempel så är den helt nedbrytningsbar, inga gifter ingenting. Så jag funderar på att göra en liten skål eller en liten boll i bara löv som jag kan använda att lägga offergåvor i, till exempel lite bröd doppat i vin. Sedan kan man lägga dem i en lund eller vid en källa utan att behöva ha dåligt samvete.

När jag nu hade fixat en sådan fin skål så tog jag och dekorerade mitt altare inför Samhain. Jag ska visserligen vara utomhus i år men jag vill ändå dekorera mitt permanenta altare.



 

Fjortonde aspekten: En favorit; hednisk högtid du firar.

Jag var lite splittrad inför den här uppgiften. Yule är den högtiden som jag är barnsligt förtjust i, förmodligen hänger det ihop med minnen från barndomens jular. Men på senare år så är det faktiskt samhain som har blivit min absoluta favorit högtid att fira.

Som många av er redan vet så är samhain nyhedningarnas nyår, så det känns passande att skriva det här inlägget idag, 31/12, innan man gör sig i ordning för att fira nyår med resten av vännerna.

Så varför firar "vi" nyår i slutet av oktober? Alla kulturer sätter det nya året på olika ställen på året beroende på vad som verkar vettigt för dem, tex räknar kineserna till två nymånar efter vinter solståndet. Samhain är egentligen namnet på november månad hos kelterna och det är även från dem vi har tagit traditionen och mytologin kring vårt firande av samhain.

Kort sagt så brukar man säga att samhain är den tiden på året då världen blir allt mörkare, ljuset försvinner allt mer fram till vinter solståndet (yule) då det vänder och ljuset börjar återkomma.  I mytologin symboliseras detta av att Guden dör på samhain för att åter födas under yule. Detta är den tiden på året då allt det som brukar lura i mörkret blir starkare, bristen på ljus gör att det mörka frodas. Det är även nu som slöjan mellan världarna blir som tunnast och många ägnar sig åt spådom. Men det är även en tid för att minnas alla de som inte finns hos oss längre, de döda. Det finns en väldigt vacker tradition att hålla en "tyst middag" till minne av de döda. I all enkelhet så samlar man ihop släkt och vänner och lagar en riktigt festmåltid. När man dukar bordet dukar man en plats extra och runt den platsen ställer man minnesföremål och fotografier från avlidna släktingar och vänner. Sedan sätter man sig ner och äter i tysthet så att alla får chansen att tänka på de döda och minnas vad de betydde för en. Ofta avslutas måltiden med att man pratar minnen eller ber en bön.

Många tycker att samhain kan vara lite deprimerande, det kan kännas lite konstigt att fira att mörkret växer. Jag ser det på ett lite annat sätt och därför tänkte jag dela med mig av mitt synsätt på samhain.

 Enligt mig så är mörkret inget som vi ska vara rädda för, varken fysiskt eller psykiskt mörker. Mörker är en lika naturlig del av livet och naturen som ljuset. Det finns ingen som kan gå genom livet utan att hamna i en mörkare period om det så beror på depression eller sorg eller en jobbig livssituation. Likadant så finns det ingen dag som inte övergår i natt, ingen sommar som inte blir till höst. Vi firar mörkret för att det är en del av livet, en viktig del. Det finns ett engelsk citat som ingen verkar veta var det kommer ifrån som jag alltid brukar tänka på när jag ska försöka förklara min syn på mörker och ljus:

To be a star, you must shine your own light, follow your own path, and don't worry about the darkness, for that is when the stars shine brightest

Det summerar det hela ganska bra, utan mörkret så skulle vi inte finna styrkan i oss själva och vi skulle bli mindre kompletta.

Inte för att det alltid känns så lätt när man står där mitt i mörkret, vare sig det verkliga fysiska eller det mentala mörkret, att intala sig att allt kommer att bli bra. Det är svårt och jobbigt, men ibland är livet svårt och jobbigt och orättvist. Genom att inte bara fira ljus utan även mörker så erkänner vi att mörkret är en del av vårat liv och om vi erkänner mörkret så kan vi så småningom acceptera det och tillåta oss att erkänna de mörka perioderna i vårt liv utan att känna skuld eller skam. Varför känna skam inför något som är lika naturligt som att natten kommer efter dagen?

Den mörka tiden på året ger oss även en behövlig vila. Jag brukar tänka på mig själv som en light version av en björn. När dagarna blir mörkare så spenderar jag mer tid i soffan med en filt och en bok eller med datan i knät. Hur mycket jag än älskar min trädgård så är detta den tiden på året då alla måsten försvinner. Jag behöver inte klippa gräs eller rensa i rabatter. Jag kan luta mig tillbaka i soffan med en bra film utan dåligt samvete och plocka fram en packet frusna bär och njuta av allt hårt arbete. Det är nu man börjar tända ljus och brasor och myser i hemmets lugna vrå. Det är som att komma hem efter en stressig dag på jobbet och sjunka ner i soffan. Det är hösten och vintern för mig. När växterna i min trädgård tar en paus så gör jag dem sällskap.

Dessutom är det ett avslut och en början. Samhain är ett bra tillfälle för storstädning, både i hemmet och bland känslorna. Man gör sig redo för att gå in i en liten dvala period fram tills dess att ljuset kommer åter och då ska allt vara rent och fräscht, ut med det gamla och in med det nya. Det är nu du ska bränna exets fotografier och städa ut alla kvarvarande känslor, det är nu du ska ta mod till dig och börja leta efter det nya jobbet du så gärna vill ha. Nyårs löften läggs just därför att nyår är en tid att lägga det gamla bakom sig och börja på ny kula. vad kan egentligen vara mer inspirerande?

Så mitt tipps inför nästa samhain är att fira mörkret med glädje och passa på att göra en rejäl storstädning på på utsidan och insidan. I stället för att känna depressionen växa med mörkret så unna dig en dag av ljusterapi eller sätt dig hemma i vardagsrummet med en bit chokladtårta och massor av levande ljus och tänk på vad skönt det är att kunna tända ljusen i mörkret och hur tydligt alla stjärnor syns på himlen.

Jag vill avsluta med att påminna om att inte långt efter samhain firar vi yule, solen och ljusets återfödelse. Det påminner oss om det gamla ordspråket

Det är alltid mörkast före gryningen.

Så när mörkret är som tätast och jobbigast så gäller det att börja spana efter ljuset, det är på väg. För precis som att ljuset aldrig är evigt så är inte heller mörker evigt. Natten blir dag och vintern blir till vår. Martin Luther King Jr. sa:

“Darkness is only driven out with light, not more darkness.”

Med det önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år (tänk vad trevligt att vi hedningar får fira de flesta stora högtider två gånger).

Mysig söndag

Ibland är söndagar bara jobbiga och ibland kan de vara riktigt mysiga. Söndagar är den dagen som det absolut inte finns några måsten på i min värld. Inget jobb, ingen skola och det där sociala kravet som ibland hägrar över lördagen finns inte på söndagen. Söndagen är en dag att landa i ledigheten av helgen och ta av stamp inför veckan som kommer. Därför kan söndagar varit härligt befriande.

Det är en sådan söndag som jag har haft. Första har jag gjort en rejäl städning på förmiddagen. Lagom att bli av med allt gammalt skräp inför det nya året. Eftermiddagen har gått åt till att vara riktigt social. Trevligt som en omväxling. Så nu ska jag ta det lugnt och hänga lite vid datorn.

Jag gav er ju ingen bild av mitt altare i går men idag har jag bättrat på mig och passade på att ta en bild av det.

En liten förklaring kring upplägget och symboliken:

Duken är den jag brukar använda till alla skördefester, den har massor av olika bär och löv på sig och jag tycker den passar bra just till skördetiden.

Statyerna och kitteln är ganska självförklarande, lika så löven som är dit lagda just för Samhain.

Flaskan är fylld med salt, helgat vatten och står på vänster sida gör att symbolera elementet vatten. Glasljusstaken är fylld med sand och i den står en rökelsepinne till höger som symboliserar luft.  Längst ner står ett stort ljus som symboliserar elden och längst upp vid kitteln ligger en fossil hämtad från Kinnekulle som symboliserar jord.

Jag gillade verkligen hur mina små gudastatyer passade in i det hela och de har fått var sin liten ljushållare framför sig. Den lila saken som ses skymta till vänster i bild är min meditationskudde som jag kan lägga fram på golvet framför. Jag ser fram emot att arbeta med det här altaret i morgon.

Ha en skön söndag och om vi inte hörs så har en underbar Samhain.