Bakgrund

Visar inlägg med etikett Natur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Natur. Visa alla inlägg

torsdag 24 januari 2013

Vintern kom när jag behövde den som minst

Förra fredagen så la min luftvärmepump av, ett litet strömavbrott fick kretskortet att ge sig. Eftersom det är en beställningsvara så lär den inte komma igång på ett par veckor. Vad händer ett par dagar efter? Vinterkylan kommer på allvar, termometern går sällan över -13 grader. Jag har visserligen en vedspis i köket och en kakelugn men värmepumpen såg till att luften cirkulerade så värmen spred sig och den höll värmen uppe under nätterna och när man inte var hemma. Som det är nu så är det varmt och gott i köket, i vardagsrummet och på toaletten (där husets enda element finns). Resten av huset är inte direkt kallt men väl ruggigt.

Det finns dock fördelar med vädret. Förr hade jag suttit hemma framför kakelugnen och myst. Men nu när jag har Felix så måste jag ju ut och gå. Det är så otroligt vackert ute. Rimfrosten hänger på alla träden och när solen tittar fram så glittrar det överallt. Imbolc är runt hörnet och jag funderar på om man kan återskapa utseendet på grenarna. Ska fundera lite över det och återkommer om jag hittar på något bra.

Igår och idag hade jag med mig kameran ut, så här vackert är det här.

SG1L3167

 

Det här är vägen utanför huset, solen står lågt och skapar vackra kontraster mellan varma och kalla färger.

SG1L3166

Månen syns även dagtid som en vit skugga på den ljusblå himlen.

SG1L3169Rimfrosten hänger som fluffiga vita moln på grenarna.

SG1L3171

 

Felix älskar snön, men gillar inte alls kylan. Men han är fruktansvärt söt med snö i skägget.

SG1L3175

Idag hängde dimman i luften så solen såg mer ut som en fullmåne. Så otroligt häftigt att kunna titta rakt på solen och se den som en dimmig vit skiva.

SG1L3178

 

Dimman välvde verkligen in över skogen.

SG1L3181

 

Vår promenadväg mot skogen. Det kändes som att gå i skymningen trotts att klockan knappt var halv tre.

SG1L3183

 

Vägen hem.

SG1L3184

 

Fler fluffiga grenar.

Det var allt allt från oss för idag. Nu ska jag slänga in mer ved i spisarna :). Ha det mysigt där ute i kylan.

torsdag 25 oktober 2012

Det snöar!

Det snöar, det snöar, det snöar!

Jag tyckte det var riktigt kallt när jag var ute på eftermiddagen men jag såg bara till att ta in lite extra ved. Så sitter jag framför dator och tänker "Vilket konstigt ljus det är ute, riktigt som någon har lagt ett gult filter över fönstret", tittar ut och ser: DET SNÖAR!

Jag kan inte hjälpa det, blir lika barnsligt glad varje gång. Sprang och tittade på termometern som visade lite drygt en plussgrad så snön kommer nog inte ligga kvar så länge. Men det snöar :)

Enda naktdelen är att om det håller i sig en vecka till Samhain så lär min utomhus ritual behöva genomgå vissa ändringar :).





 

torsdag 20 september 2012

Hösten på intåg

Ja hösten är på väg med stormsteg. Förutom att min gräsmatta är full av gula och bruna löv så händer det enormt mycket i trädgården. Skörden som började vid midsommar håller på än. Nu är det främst rotfrukter och lök som jag kan plocka upp och njuta av. Men även bär och frukt som är lite senare. Min björnbärsbuske har fått spader i år och nästan varje dag kan jag plocka en handfull med mogna bär. Jag tror att det beror på att jag förra året flyttade den till ett bättre läge och nu har den återhämtat sig och visar att den trivs. Bären, ja förutom en del som slinker direkt ner i magen, stoppar jag i frysen just nu. När alla bären har mognat och busken är renplockad så ska jag ta upp dem och sätta en satts med björnbärslikör. Den kommer bli lagom färdig till jul. Jag kommer att återkomma till det.

Förutom att skörda hemma i trädgården är det en utmärkt årstid att ta sig ut i skog och mark. Nyponen börjar mogna, trattkantarellerna tittar fram och rönnbären lyser röda från träden. Jag tog mig en tur här om dagen och passade på att plocka till mig både nypon och rönnbär.



Rönnbären åkte ner i frysen för att komma fram till yule som fågelmat. Jag strör alltid ut ett par nävar rönnbär varje dag kring julkärven.

Nyponen ska naturligtvis torkas och användas till att göra nyponsoppa. För att torka nyponen så noppar jag ändarna och delar dem på hälften. Sedan sprider jag ut dem på en plåt och stoppar in dem i ugnen. Ugnen får stå på 50 grader och jag använder en träsked för att hålla ugnsluckan lite, lite öppen. Så får de stå i ca 12-24 timmar beroende på hur mycket nypon och hur stora de är. När de är "fras torra" så använder jag två skedar och skopar ner dem i en glasburk. Här får man vara försiktig eftersom fröna och innanmätet i nyponen blir till klipulver när det är torrt. Jag lovar DET KLIAR! så var försiktig. Om du nu råkar få det på händerna så rekommenderar jag att skrubba händerna under kallt rinnande vatten med nagelborste. Före och efter bild på torkade nypon:





Här kommer det receptet jag använder när jag gör nyponsoppa. Det kommer från min mormors mors handskrivna receptbok.

Ebbas nyponsoppa

4 kkp torkade nypon
1 liter vatten
1 kkp socker
1 msk potatismjöl
riven muskotnöt

-Börja med att stöta de halva nyponen i en mortel för att finfördela dem lite.

-Häll vatten och nypon i en kastrull och koka upp. Låt koka i ca 20-30 min och rör om då och då.

-Sila av nyponen antingen i en silduk (sådan amn använder när man gör tex saft) eller genom ett kaffefilter. Det duger inte med en vanlig sil eftersom man vill få bort alla små hår som kliar. Vi vill inte dricka flytande klipulver ;).

- Rör ner potatismjölet och sockret, riv eventuellt lite muskot över efter smak och värm upp soppan tills det att den sjuder och blir tjock.

-Servera varm med en klick vaniljglass eller kall med mandelbiskvier. Perfekt att skicka med på utflykter i en termos.

 

Nu när mörkret kommer smygande och de levande ljusen plockas fram och brasan börjar tändas, i alla fall här hemma, så kan det vara tid att pyssla om sig själv lite. Om inte annat kan det vara ett sätt att slippa ifrån den lilla släng av höstdeprision som många lider av. Jag märker att min hud känner av ändringarna i årstiden. Från att ha varit perfekt under vår och sommar så blir den väldigt torr under höst och vinter. Därför brukar jag unna mig en ansiktsmask lite då och då.

Det här med ansiksmasker kan vara lite knepigt. Jag brukade köpa dem förut och har provat både de i engångspåsar och de lite dyrare på burk men har inte blivit helt nöjd. Det beror på att vi alla har olika hud och att lyckas göra en ansiktsmask som är perfekt för alla går inte. Därför är det mycket roligare och bättre att röra ihop en själv. Då kan man anpassa den efter vad just din hud behöver just nu. För precis som min hud så kanske din hud inte behöver samma sak jämt. Just nu använder jag mig av en ansiktsmask som är lite pealing i och som är återfuktande. Denna mask använder jag :

Höst och vinter ansiktsmask

1/4 tsk havssalt

3 msk havregrun

1 tsk gurkmeja

1,5 msk citronljuice

2 tsk honung

1 msk rapsolja

3 msk potatismjöl

- Häll salt och havregryn i en mortel och stöt tills det blir lite finfördelat.

- Blanda de blöta ingredienserna och blanda ner alla de torra.

-Låt stå i ca 30 min för att den ska bli lite fastare och inte rinna av ansiktet.

- Kleta på masken och låt sitta i ca 20-30 min.

-Tvätta av med varmt vatten och badda sedan ansiktet med kallvatten.

Den gör under för mig. Men alla har ju inte likadan hy som jag. För att hitta något som passar dig så rekomenderar jag att läsa på den här sidan: Ansiktsmasker . Där kan man hitta vad som funkar just för den typen av hy man själv har. Sedan är det bara att prova sig fram till vad som passar just dig. Så tänd lite ljus, gegga på en ansiktsmask och sätt på lite musik och unna dig en stunds meditation medan den gör sitt jobb.

Ha en trevlig ruskig höst. Jag kommer snart att återkomma med mer recept och bilder på höstgörat.

lördag 21 juli 2012

Gratis lyxmat och hälsokost blandat med meditation.

Kanske en underlig rubrik, men dagen har faktiskt innehållet allt det. Efter ett besök hos kusinen stannade jag till i skogen, och är det något som är en lisa för själen så är det skogspromenader. Jag vet att jag har pratat om det tidigare men det tåls att sägas ett par gånger till. Det är en trevlig kombination av frisk luft, motion, möjlighet att hitta diverse olika läckerheter och meditationstid.

Under min vandring idag hittade jag både blåbär och kantareller så kvällen kommer att bjuda på kantarellsmörgås med blåbär och mjölk till efterrätt. Det är två av de godaste sakerna man kan äta och de är nästan helt gratis. Det krävs inga stora summor pengar för att sätta guldkant på vardagen. Dessutom känner jag mig alltid extra nära naturen när man äter mat som man skördat/plockat själv.



Förutom att hitta saker att smörja kråset med så gick jag och njöt av att vara i skogen, det är som att meditera när man går där. Först tycker man det är så tyst, men när alla andra ljud försvinner så börjar man istället höra naturen egna ljud. Det blåser i trädkronorna, det knäpper i träden och frasar i gräset. Fåglar sjunger, stenen knastrar under fötterna och någonstans lite längre fram rör sig någon annan genom skogen, kanske ett djur. Man är ensam med sina tankar och all känsla för tid försvinner, det är helt underbart. När man sedan kommer in i "svampletarstämning" så kan timmar bara försvinna och passar man sig inte så upptäcker man plötsligt att man är någonstans man inte alls känner igen. Det händer ibland när man går från ena svamp klungan till andra utan att tänka sig för.

Ett bra knep om man är orolig för att tappa bort sig är att hänga upp något färgstarkt i ett träd i närheten av "startpunkten". Det kan vara en tröja, plastpåse eller liknande. Bara den har en skarp färg som inte förekommer naturligt i landskapet. Tappar man då bort sig lite så kan man spana efter färgklicken, det fungerar ju naturligtvis bäst i inte allt för tät skog. Vi har en knallblå bil som ser ut som ett litet lysande blåbär, så ingen tröja behövs.

Men står man nu där mitt i skogen och inser att man inte ser sin upphängda färgklick så är det ingen ide att få panik, inte ens om man har glömt smartphonen med gps hemma. Titta dig omkring, lägg på minnet ungefär hur platsen du står på ser ut och försök komma ihåg från vilket håll du kom ifrån. När du tror du vet var du kom ifrån, ta ut ett riktmärke i den riktningen, ett roligt format trä, en sten eller liknande och gå mot den. När du är framme vid riktmärket, titta dig omkring och se om du hittar din utgångspunkt. Om inte så fortsätt att välja ut ett nytt riktmärke och gå dit. Fortsätt på det sättet tills du känner igen dig. Genom att gå mot ett mål så undviker man att irra omkring och gå i cirklar. Är man säker på vilket håll man kom ifrån så håller man en rak linje i den riktningen. Är man osäker så kan man gå i ett sicksack mönster.

Men nog om skogen. Jag har lovat att jag skulle lägga ut recept på pajen och potatissalladen jag pratade om i förra inlägget och jag lovar att jag ska göra det. Det blir i nästa inlägg, jag ska bara orka resa på mig och hämta dem. Men jag lovar att de kommer att finnas här innan helgen är slut :).

torsdag 19 juli 2012

Smultron och lemon meringue pie

Vad tiden går fort. Ibland så verkar den bara rinna mellan fingrarna på en. Jag tycker att det var förra veckan jag började mitt nya jobb men jag har redan varit där i en och en halv månad lite drygt. För att inte tala om vad som händer ute i trädgården. Ärtorna blommar och skidor börjar bli matade, rödbetorna och kålen växer som ogräs och de första broccolibuketterna börjar titta fram.

Jag trivs med att arbeta eftermiddagar men tyvärr innebär det att jag inte alls hänger med i trädgården har jag märkt. Men jag tror snarare att det handlar om att lägga sig till med nya vanor. Men det är ju alltid svårare än det låter. Jag är en människa som älskar rutiner, eller kanske mer bestämt som älskar mina egna rutiner.  Men det är inte att säga att nya rutiner inte kan medföra något gott. Eftersom det är ca 3-4 km till bussen från mig innebär det att jag två gånger om dagen, fem dagar i veckan faktiskt måste röra på mig. Inte helt fel ska jag säga. Massor med frisk luft och som en trevlig bonus har jag upptäckt små hemligheter. Precis i en krök på vägen en bit in i skogen finns ett enormt snår med hallon, jag har redan varit där och plockat en hel del här om kvällen så att jag fick mig lite hallon och mjölk till kvällsmat. Inte långt ifrån hallonsnåret finns även massor av smultron. Jag har plockat strån på strån med smultron i omgångar.

Men som sagt, det är även skördetider i trädgården. Härom dagen kunde jag skörda alla ingredienser som krävs för min gröna potatissallad. Visst ser det gott ut?



 

För att avrunda middagen så gjorde jag en lemon meringue pie, riktigt, riktigt gott om jag får säga det själv.



 

Men jag har faktiskt gjort mer än att ätit god mat och jobbat. Jag läser just nu en riktigt intressant bok "The Secret History of the World" av Jonathan Black. Det är inget man läser igenom på en kväll, riktigt djupa filosofiska tankar som kan ta ett tag att bearbeta. Boken syftar till att få läsaren att i alla fall tillfälligt ändra sin världssyn från "först kom materia och sedan utvecklades tanken" till att tänka "först fanns tanken och sedan skapades materian för att tanken skulle ha någon stans att vara". Det är väldigt intressant att försöka ändra tankesätt och världssyn. Jag har inte läst klart den men jag rekommenderar den verkligen om man vill ge sin hjärna lite gymnastik.

Med det tror jag att ni lämnar er för ikväll. Jag hoppas ni har en bra dag i morgon och att ni har njutit av fullmånen i kväll.

tisdag 22 maj 2012

Himmelriket på jorden

Det är en fras som man använder då och då. Nu för tiden tänker man sällan på att den faktiskt har sina rötter i kristendomen. Men jag använder den ändå lite då och då eftersom jag tycker om tanken. En plats som man upplever som paradiset, som den ideala platsen där man finner ro och där man kan hämta styrka och energi.

Jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om i mitt första riktiga inlägg efter min paus. Det borde kanske handla om något djupt filosofiskt eller världsomvälvande. Men jag kom fram till att just nu så finns det bara en sak jag vill skriva om och det är mitt lilla paradis här på jorden. Jag sitter i skuggan på altanen och det doftar av gödsel. Kanske inte den bästa doften, men den påminner om hur årstiden, om hur full av liv joden är och hur redo hon är att dela med sig av sin livskraft till oss.

Varje kväll tar jag mig en tur runt mitt lilla paradis. Jag tittar till mina växter, både de som ska bli mat och de som ska förgylla min tillvaro genom sina vackra färger och dofter. Varje dag har det hänt något nytt, ett nytt frö har grott, en ny blomma har slagit ut. Glädjen är så stor att det är svårt att beskriva. Ett frö som jag tog hand om i höstas har nu grott och blivit en liten växt. Vackra blommor kommer fram ur jorden och jag vet att de har spenderat vintern i ett litet kuvert i min bod.

Så idag bjuder jag på en bildkavalkad från min trädgård.



En av de sakerna som jag älskar med min trädgård är att även om jag har land och rabatter som är prydligt uppställda och rensade så finns det en vild sida. Här vid den gamla stenmuren blommar gullvivorna. De skiftar från gult till nästan svart och de får stå där de står. Gräset får växa vilt runt omkring dem och klipps inte för än de har blommat över. Varje vår/försommar blir jag lika lycklig över att se när de kommer. Dessutom är det alltid tacksamt att ta med en liten bukett när man ska gå bort, alla älskar gullvivor.



En av de nya sakerna i trädgården för i år är en fem meter lång hallon häck med hallon av den riktigt gamla goda, söta, sorten. Det vet för jäkligt att gräva, gödsla och vända jorden. Men nu när det är klart och den står på plats så är jag enormt nöjd och hoppas att hallonen blir underbart goda.



Två små mini växthus har jag skapat av en komposteringskub och fyra fönster. Det fungerade över förväntan och de ser gulliga ut i sitt lilla hörn av trädgården.



Under glasen växer det broccoli och blomkål så det knakar. Jag måste snart gallra bland de små plantorna. Jag hoppas på riklig skörd så att jag kan frysa in av båda sorterna och kunna ta fram det i vinter.





Min älskade Kaprifol har börjat blomma. Den är gammal, den har stått där sedan skomakarstugan byggdes i mitten/slutet av 1800-talet. När vi flyttade hit så köpte vi en annan kaprifol och ställde bredvid den gamla. Men den dog på två år. Nu har vi tagit skott på den gamla och det växer så det knakar. Det finns en till kaprifol som är en systerplanta till den gamla och som planterades samtidigt. Den står uppe i slänten mellan träden och den ser ut som en kaprifol på steroider. Förra året knäckte den en ung björk som inte orkade hålla uppe den. Det är växtkraft.



Mina jordgubbar blommar snart, även smulgubbarna (blandning av smultron och jordgubbar) är på väg att blomma. Jag har inte överdrivet mycket jordgubbar, mest för att jag ska kunna stoppa en i munnen lite då och då. Vill jag koka sylt eller frysa in så åker jag bort till Missveden och plockar på självplocken.



Nej jag odlar inte toapapper... Det är purjolöken som får små rör av toapappershållare, dels som stöd och skydd när de är späda men även för att man ska slippa kupa dem när de blir större och ändå få långa vita skaft.



En liten ärtplanta kämpar sig upp ut jorden. Just den här ärtan kommer från en skida som jag lät sitta kvar på en planta förra hösten till sen blev gul. Sedan torkade jag ärtorna och kunde platera ut dem nu i våras. Ska bli kul att jämföra de ärtorna vi får från de plantorna med ärtor från köpta frön.



Mer ärtplantor, denna gången från köpta frön. Det växer så det knakar, snart är det dags att sätta upp stöd. Jag har lite av baljväxt tema i år i landen. Jag har sått två olika slags ärtor och två olika slags bönor (vax böna och brytböna). Men jag älskar både ärtor och bönor.



Potatisen har jag redan kupat en gång. Snart är det dags att täcka den med gräsklipp. I år köpte jag en gourmelåda med sättpotatis. På så sätt fick jag fyra olika sorter, ska bli kul att se hur alla samakar. Jag har faktiskt varit noga med att veta var jag har planterat de olika sorterna.



Sist ut är körsbärsträden som nu är på väg att blomma över. När det kommer en vindpust så står man mitt i ett snöfall av vita körsbärsblomblad. Då tar jag ett djupt andetag och tänker på att japaner säger att det innebär tur att stå under ett körsbärsträd som släpper sina kronblad. Det gäller att suga i sig alla positiva energier.

Det jag väntar på nu är att mina syrener ska slå ut. Jag älskar när hela trädgården doftar syren, syrendoft är för övrigt en av mina absolut favoritdofter så om någon vet en parfym som doftar syren så kan ni väll lämna en kommentar och tipps mig.

Som avslutning på mitt inlägg vill jag dela med mig av ett recept som smakar sommar. Mitt alldeles egna, lite oortodoxa jordgubbscheescake recept:


Jordgubbs cheescake


10 st degistivekex
75 g smält smör
1 tsk kanel

200g färskost (typ philadelphiaost)
200g jordgubbar (eller andra bär)
3 äggulor
½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker

Ugn: 175 grader

- Mixa samma digestivkex, smör och kanel och tryck ut i en form med avtagbar kant. Grädda i ugnen i ca 7 min.

- Mixa färskosten med bären så att det blir en någorlunda slät smet.

-Blanda i ett ägg åt gången och vispa noga.

-Blanda i övriga ingredienser och häll smeten ovanpå kexbottnen i formen och grädda i 25-30 min beroende på ugn.

Tipps: Tycker du den blir för låg? Dubbla ingredienserna i smeten så blir det mer av kakan, förläng gräddningstiden med ca 10-15 min. Om man vill kan man dela färska jordgubbar och lägga ovanpå och sedan hälla på en blandning av saft och gelantin och låta det stelna i kylskåp, det blir en lyxigare finish på det hela.

Ha en underbar dag och passa på och njut av naturen och solen!

tisdag 28 februari 2012

Våren är i antågande

 Efter en helg hos mamma kom jag hem i går, denna gången med katten i släptåg. Under de dagarna jag varit borta verkar våren ha flyttat in i min trädgård. Helt underbart! Så idag tog jag med Teddy ut på inspektion av trädgården. Som den fegis han är spenderade han den mesta av tiden sittandes på min axel innan han till sist vågade sig ner på marken. Det var lite spännande att lukta på alla saker konstaterade han men för säkerhets skull höll han sig nära mig. Eftersom han är okastrerad så får han inte vara utekatt och springa fritt utan kommer bara ut i sele och koppel. Han är inte så jätte förtjust i naturen om det inte är varmt, torrt och soligt. Idag var marken deffinitivt aldeles för blöt för hans smak, men det gick en stund i alla fall.

   Vi hittade en hel hög med vårtecken i trädgården. Snödropparna håller på att slå ut, andra små lökar som skilla och krokus börjar titta upp och på de flesta buskar och träd finns det stora knoppar. I morgon ska jag städa på altanen tänkte jag. Då kan jag sitta där när solen gassar och dricka en kopp te. Jag har turen att ha altanen i ett vindskyddat läge så man kan sitta där ganska tidigt på våren så länge man har ordentligt på sig. Ostara väntar dessutom runt knuten så just nu känns det verkligen rätt att vårsolen gassar ner i trädgården.

   Under shoppingen i helgen har jag dessutom införskaffat mig tre små mini floror. Snart är det ju dags att börja promenera omkring i naturen igen och då är det alltid bra att ha med sig böcker så man vet vad man ser. De två första införskaffades på ett antikvariat och är från 1980, vilket inte gör så mycket eftersom växterna inte förändras så mycket på 30 år.

 Den första heter "Lilla Bärboken" av Eva Maehre Lauritzen, utgiven av Awe/Gebers. Den verkar inte finnas att få tag på om man inte hittar den på andra hand. Men den är verkligen värd att leta efter! Jag har läst igenom den och den går igenom de mest vanligen förekommande bärbuskarna/plantorna/träden i Sverige. Förutom att beskirva utseende och var de finns står det även om de är giftiga eller ätliga och hur de har använts genom tiderna. Jag tror att jag kommer få stor användning för denna lilla boken. Jag tycker att jag känner igen ett par av buskarna från mina promenader, men jag ska dubbelkolla när jag börjar med mina promenader igen.

 Den andra heter "Lilla Trädfloran" och är skriven av Ivar Elvers, den är från samma serie som ovanstående. Även denna boken är ett guldkorn som är värt att spana efter om man är i närheten av begagnade böcker. Denna består naturligt vis av vilda buskar och träd och precis som ovan så finns det små roliga fakta insprängda i texten. Änne en klar favorit, om inte annat så för att försöka ta reda på vad det är för träd som jag har i min trädgård...

   Den tredje boken hittade jag på bokrean och den heter "Lilla fälthanboken Flora" från Norsteds förlag, finns att köpa på Adlibris. Det är en väldigt smidig flora i litet format som kommer att underlätta när man ska leta upp örter. Vad som verkligen lockad mig att köpa den var planschen som man får med där örterna delas in efter blommans färg, det kommer att göra det mycket lättare att hitta en ört som man har hittat och vill veta namnet på.

 Den stora fördelen med alla dessa tre böcker är storleken, den största är 14x9 cm. Det är lätt att stoppa en i fickan eller i ytterfacket av ryggsäcken. De tar inte mycket plats och väger nästan ingenting. Väldigt praktiska att ha med sig i naturen. Floran har dessutom ett plastskydd omkring sig, någon har tänkt till två gånger ;). Så det är lite boktipps så här inför våren. Det finns flera böcker i båda serierna och det kommer nog att bli fler inköp av dem när jag springer på dem.

Till sist vill jag avsluta med ett par vårbilder. Två på mina älskade snödroppar, de är så efterlängtade när de kommer att deras blyga utseende kan tävla med de mest praktfulla sommarblomster. Den sista bilden kommer från en vattentunna som jag glömde att välta i höstas. Isen kan bli underbart vackra skulpturer utan någon hjälp.








torsdag 16 februari 2012

Tjugosjunde aspekten: Bild av naturen (jordelementet).

Det blir en favorit i repris så att säga... Jag har visselrigen visat den här bilden förut men den är den perfekta jordbilden så den åker upp en gång till. Den är tagen på en höstpromenad längst min favorit stig.

måndag 30 januari 2012

Tjugoandra aspekten: Aktuell månfas.

Just nu är det tilltagande måne och i natt ska det vara halvmåne, det vill säga halva vägen till fullmåne. Nu är tiden inne för att göra magi som lockar till sig saker eller som stärker. Igår kväll var jag ute en tur i trädgården, det var kallt och inte ett moln på himlen. Precis över trädtopparna så hängde månen som en halv badboll. Det var verkligen vackert och inspirerande.

 

söndag 29 januari 2012

Tjugoförsta aspekten: En favorit doft

Det här var en enkel en. En av mina absoluta favoritdofter är syren. När syren bersån här slår ut så ser jag alltid till att plocka in en kvist och ha i min sängkammare. När jag fick min astma var jag rädd att jag skulle bli tvungen att sluta med den traditionen men som tur är så påverkan syrendoften inte min astma.

Jag förknippar syrendoften med löften om den kommande sommaren. Det är den tiden på året när nästan hela sommaren ligger framför en och man har planer som ska förverkligas och man njuter fortfarande av varje liten solstråle som letar sig ner till oss.

Enligt folktron kan personer som föds mellan 23-24 på natten se andar i den blommande syrenen. Eftersom jag är född halv tio på förmiddagen så vet jag inte om det är sant, någon som vågar prova?

Den enda doften som riktigt kan konkurera med syren för mig är doften av lakan som har torkat ute. När den tiden börjar närma sig att man inte längre kan hänga ut tvätt så tvättar jag kopiösa mängder med lakan och lägger upp ett litet lager i klädkammaren. När vintern sedan gör sitt intrång så kan man plocka fram ett sådant lakan och ett par kvällar kan man ligga och sniffa på kudden och drömma sig tillbaka till sommaren.

Det sägs att dofter är en av de starkaste utlösarna för minnen, är det något som kan väcka ett minne till liv så är det en snabb doft av någon bekant lukt. En del dofter väcker ungefär samma minnen hos många, som tex granbarr som ofta förknippas med julen. Sedan har alla sina egna doftminnen. Jag har ett doft minne som inte är särskilt trevligt. När vi renoverade badrummet satte vi in en sådan där toalett som man kan slänga ner en rengöringspinne under spolknappen på. Jätte bra tyckte jag, fräscht och trevligt. Ända tills jag fick en rejäl migrän attack och spenderade ett par timmar böjd över toaletten. Nu förknippar jag lukten av den rengöringspinnen med illamående och det tycks dessutom bara finnas en doft på dem. Så här hemma har jag slutat använda dem, så mycket för det geni draget.

Men det finns behagligare minnen också. Som doften av nygräddade schackrutor som alltid påminner mig om mormor när hon stod och bakade i köket. Eller doften av nyslaget hö som får mig att minnas den gamle farbrorn som hade en bondgård där jag gick i skolan mina första 5 år och som alltid lät oss barn åka med på hökärran.

lördag 7 januari 2012

Mössens återkomst

Innan jul hade jag ju små gäster i form av möss. Men jag placerade ut fällor och sedan dess har jag inte märkt av några möss. Inte en enda rackare hamnade i fällan och inte ett spår har synts till.

Men idag skulle jag ut och koka en kopp te i köket. Jag hörde något men kunde inte säga vad det var. Så jag lyssnade. Då insåg jag att det prasslade i skåpet där sophinken står... Jag insåg att jag inte var modig nog att bara öppna skåpsdörren så jag gick och hämtade en sko och kastade på skåpet. Efter tio minuter öppnade jag dörren.

Min soppåse var helt sönder gnagd, men denna gången finns det inget musbajs så de har nog inte varit här så länge. Vad som däremot förbryllar mig är att en av fällorna hade slagit igen men ingen mus. Kanske inte så ovanligt, men den andra fällan är borta. Helt puts väck... Har de snott med sig den som souvenir?  Jag blir inte helt klok på det.

Nåja, nu är min kvarvarande fälla gillrad med mer choklad och för säkerhets skull har jag ställt en stol mot skåpet, jag vet inte varför men det får mig att känna mig lugnare. Visst är man lite löjlig ibland.

Vad gör katten? Han har spenderat dagen i sin korg. Kanske är det så att allt hans snarkande gör att han inte kan höra mössen, vad vet jag?

Men jag har upptäckt ett mönster i när jag märker av möss. Det är när vädret slår om och blir kallt snabbt. Precis innan jul så blev det ju kallt och det kom lite snö. Igår blev det kallt igen och i natt kom det snö. Det kan vara så att den milda vintern gör att mössen är oförbreda på kylan. Jag vet inte men vi får se om mönstret håller i sig.

Vad jag ska göra om det fastnar en mus i min fälla vet jag inte riktigt. Jag får nog vänta till morgonen och ringa grannen i så fall. Att ta hand om döda möss är nog inte riktigt min grej. Tur att man har trevliga grannar.

lördag 31 december 2011

Fjortonde aspekten: En favorit; hednisk högtid du firar.

Jag var lite splittrad inför den här uppgiften. Yule är den högtiden som jag är barnsligt förtjust i, förmodligen hänger det ihop med minnen från barndomens jular. Men på senare år så är det faktiskt samhain som har blivit min absoluta favorit högtid att fira.

Som många av er redan vet så är samhain nyhedningarnas nyår, så det känns passande att skriva det här inlägget idag, 31/12, innan man gör sig i ordning för att fira nyår med resten av vännerna.

Så varför firar "vi" nyår i slutet av oktober? Alla kulturer sätter det nya året på olika ställen på året beroende på vad som verkar vettigt för dem, tex räknar kineserna till två nymånar efter vinter solståndet. Samhain är egentligen namnet på november månad hos kelterna och det är även från dem vi har tagit traditionen och mytologin kring vårt firande av samhain.

Kort sagt så brukar man säga att samhain är den tiden på året då världen blir allt mörkare, ljuset försvinner allt mer fram till vinter solståndet (yule) då det vänder och ljuset börjar återkomma.  I mytologin symboliseras detta av att Guden dör på samhain för att åter födas under yule. Detta är den tiden på året då allt det som brukar lura i mörkret blir starkare, bristen på ljus gör att det mörka frodas. Det är även nu som slöjan mellan världarna blir som tunnast och många ägnar sig åt spådom. Men det är även en tid för att minnas alla de som inte finns hos oss längre, de döda. Det finns en väldigt vacker tradition att hålla en "tyst middag" till minne av de döda. I all enkelhet så samlar man ihop släkt och vänner och lagar en riktigt festmåltid. När man dukar bordet dukar man en plats extra och runt den platsen ställer man minnesföremål och fotografier från avlidna släktingar och vänner. Sedan sätter man sig ner och äter i tysthet så att alla får chansen att tänka på de döda och minnas vad de betydde för en. Ofta avslutas måltiden med att man pratar minnen eller ber en bön.

Många tycker att samhain kan vara lite deprimerande, det kan kännas lite konstigt att fira att mörkret växer. Jag ser det på ett lite annat sätt och därför tänkte jag dela med mig av mitt synsätt på samhain.

 Enligt mig så är mörkret inget som vi ska vara rädda för, varken fysiskt eller psykiskt mörker. Mörker är en lika naturlig del av livet och naturen som ljuset. Det finns ingen som kan gå genom livet utan att hamna i en mörkare period om det så beror på depression eller sorg eller en jobbig livssituation. Likadant så finns det ingen dag som inte övergår i natt, ingen sommar som inte blir till höst. Vi firar mörkret för att det är en del av livet, en viktig del. Det finns ett engelsk citat som ingen verkar veta var det kommer ifrån som jag alltid brukar tänka på när jag ska försöka förklara min syn på mörker och ljus:
To be a star, you must shine your own light, follow your own path, and don't worry about the darkness, for that is when the stars shine brightest

Det summerar det hela ganska bra, utan mörkret så skulle vi inte finna styrkan i oss själva och vi skulle bli mindre kompletta.

Inte för att det alltid känns så lätt när man står där mitt i mörkret, vare sig det verkliga fysiska eller det mentala mörkret, att intala sig att allt kommer att bli bra. Det är svårt och jobbigt, men ibland är livet svårt och jobbigt och orättvist. Genom att inte bara fira ljus utan även mörker så erkänner vi att mörkret är en del av vårat liv och om vi erkänner mörkret så kan vi så småningom acceptera det och tillåta oss att erkänna de mörka perioderna i vårt liv utan att känna skuld eller skam. Varför känna skam inför något som är lika naturligt som att natten kommer efter dagen?

Den mörka tiden på året ger oss även en behövlig vila. Jag brukar tänka på mig själv som en light version av en björn. När dagarna blir mörkare så spenderar jag mer tid i soffan med en filt och en bok eller med datan i knät. Hur mycket jag än älskar min trädgård så är detta den tiden på året då alla måsten försvinner. Jag behöver inte klippa gräs eller rensa i rabatter. Jag kan luta mig tillbaka i soffan med en bra film utan dåligt samvete och plocka fram en packet frusna bär och njuta av allt hårt arbete. Det är nu man börjar tända ljus och brasor och myser i hemmets lugna vrå. Det är som att komma hem efter en stressig dag på jobbet och sjunka ner i soffan. Det är hösten och vintern för mig. När växterna i min trädgård tar en paus så gör jag dem sällskap.

Dessutom är det ett avslut och en början. Samhain är ett bra tillfälle för storstädning, både i hemmet och bland känslorna. Man gör sig redo för att gå in i en liten dvala period fram tills dess att ljuset kommer åter och då ska allt vara rent och fräscht, ut med det gamla och in med det nya. Det är nu du ska bränna exets fotografier och städa ut alla kvarvarande känslor, det är nu du ska ta mod till dig och börja leta efter det nya jobbet du så gärna vill ha. Nyårs löften läggs just därför att nyår är en tid att lägga det gamla bakom sig och börja på ny kula. vad kan egentligen vara mer inspirerande?

Så mitt tipps inför nästa samhain är att fira mörkret med glädje och passa på att göra en rejäl storstädning på på utsidan och insidan. I stället för att känna depressionen växa med mörkret så unna dig en dag av ljusterapi eller sätt dig hemma i vardagsrummet med en bit chokladtårta och massor av levande ljus och tänk på vad skönt det är att kunna tända ljusen i mörkret och hur tydligt alla stjärnor syns på himlen.

Jag vill avsluta med att påminna om att inte långt efter samhain firar vi yule, solen och ljusets återfödelse. Det påminner oss om det gamla ordspråket
Det är alltid mörkast före gryningen.

Så när mörkret är som tätast och jobbigast så gäller det att börja spana efter ljuset, det är på väg. För precis som att ljuset aldrig är evigt så är inte heller mörker evigt. Natten blir dag och vintern blir till vår. Martin Luther King Jr. sa:
“Darkness is only driven out with light, not more darkness.”

Med det önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år (tänk vad trevligt att vi hedningar får fira de flesta stora högtider två gånger).

tisdag 27 december 2011

Naturlig skönhet

Vi är många som ger naturen en liten hjälpande hand när det kommer till vårt utseende. Idag finns det massor av produkter som inte skadar miljön och som inte testas på djur men som ändå är lätta och bra att använda. Som nyhedning är det viktigt för mig att göra så lite åverkan på naturen som möjligt, samtidigt vill man ju se trevlig och vacker ut.

Bland allt annat roligt jag har för mig för att åtminstone bli presentabel är att färga håret. Jag hörde nog en hel kör som drog efter andan där ;). Jag vet inte hur många gånger man får höra hur skadligt det är för naturen att färga håret, allra helst om man gör det hemma. Alla de där kemikalierna som åker rakt ut i avloppet.

Jag kan lugna alla med att det inte är det minsta farligt att färga håret, om man väljer rätt preparat så kommer det inte skada naturen alls. Jag använder mig av henna för att färga mitt hår. Henna är en buske vars blad man plockar och torkar och mal till ett pulver. Detta pulver färgar hud, hår och även textilier och skinn i en röd brun färg. I håret blir henna rött, riktigt rött. Men vill man nu inte ha rött hår så går det att använda till exempel indigo, som ger svart färg, eller en kombination av olika örter som ger olika bruna nyanser.

Själv använder jag en kombination av henna, gurkmeja och vitvinsvinäger som ger en lite ljusare röd färg. Fast jag ska erkänna att ju längre tid jag har haft mitt röda hår desto modigare har jag blivit. I början använde jag en mycket ljus röd färg, men nu har jag snart nästan inte i någon gurkmeja alls...

Det finns stora fördelar med att använda naturliga hårfärger, förutom miljöaspekten. Dels så skadar de inte håret utan tvärt om så brukar de stärka håret och göra det starkare. Jag ska säga att jag själv har märkt en enorm skillnad på min hårkvalité sedan jag började med henna. Jag behöver inte göra inpackningar längre och mitt hår är inte lika trassligt och svårt att reda ut. Jag har färgat med henna i nästan två år nu. Dessutom blir det naturliga slingor i håret när man använder naturliga färgämnen. Eller snarare så ska jag säga att färgen lägger sig som ett något transparant lager över varje hårstrå. Vi har naturligt hårstrån som är mörkare och andra som är ljusare och detta reflekteras genom lagret av färg. Så även om färgen täcker alla hårstrån så blir det inte någon "färghjälm" och man får ett naturligt resultat. Henna täcker alla typer av hår, även grått, men med olika resultat. Har man mörkt hår så blir färgen mörkare och har man ljust hår (som jag) får man en klarare färg.

Det är klart att det finns en sida som inte är lika bra. Dels tar det lite tid. Blandningen ska helst stå och dra över natten och sedan ska den sitta på huvudet i minst två timmar. Dessutom så luktar henna lite som hö och när man gör blandningen så luktar det blött hö. Doften sitter kvar i håret en dag eller två. Dessutom så måste färgen "mogna", det vill säga den färgen du har när du precis färgat håret är inte den färgen det blir. Under två till tre dagar så mognar färgen och blir djupare. Så jag brukar säga med tanke på färgen och doften så ska man alltid henna håret minst fyra dagar innan det stora kalaset ;).

Men för mig överväger fördelarna naktdelarna. Dessutom är det relativt billigt. En 100g förpackning henna kostar omkring 60-70 kronor och det räcker till tre rotfärgningar för mig och jag behöver färga rötterna ungefär var 4-6 vecka. Eftersom man gör färgsmeten själv så kan man spara resterande pulver till nästa gång. Man slipper slänga hälften för att man inte kan spara det.

Så hur går det till? Så här gör jag när jag ska färga håret:

Dag 1: På kvällen tar jag fram en plastskål, en plastsked (plast eftersom henna kan färga trä och metall kan få hennan att reagera kemiskt) , henna pulver, gurkmeja, vitvins vinäger och riktigt varmt vatten. Jag häller upp en hög med henna i skålen (ca 33g), kryddar med en msk gurkmeja och en halv dl vitvins vinäger. Sedan spär jag ut med varmt vatten och rör om tills blandningen blir som lös yoghurt. Jag täcker över bunken med plastfolie och ställer undan den.

Dag 2: Jag ser till att jag slipper göra något på minst tre timmar. Sedan tar jag fram bunken, späder ut blandningen med varmt vatten så att den får samma konsistens som kvällen före. Där efter plockar jag fram ett par plasthandskar, en gammal handduk, en gammal t-shirt, plastfolie, plastkam, vaselin, balsam och bomull. Efter som jag bara färgar mina rötter nu för tiden så ställer jag mig framför spegeln och så börjar första steget av en ytterligt underlig ritual. Det första jag gör är att kleta vaselin runt hårfästet och på öronen. Vaselinet gör att om jag råkar komma lite utanför så slipper jag gå runt med oranga fläckar i ansiktet. Sedan benar jag upp håret, börjar vid ena örat. Tar på plasthandskarna och kletar ut henna blandningen på rötterna. Hennablandningen ser nu ut som lera och luktar blött hö, det känns underligt att kleta det i håret. Jag arbetar mig igenom hela håret till jag har leran i hela huvudet. Nu kommer en liten specialare. Jag tar ordentligt med balsam i händerna och smetar in resten av håret (det som inte har henna på sig) med balsamet och kletar upp det på huvudet. Ungefär var tredje gång tar jag i en liten klick henna (ungefär en msk) i balsamet för extra glans. När allt hår är inkletat och upplagt på huvudet tar jag av plasthandskarna och tar fram plastfoliet. Nu kommer en mycket underlig del i ritualen. Jag virar in hela huvudet i plastfolie (det känns mysko) och fäster det så att det bildas en mössa. Ta bomullen (eller lite toapapper) och lägg i nacken och fäst med lite mer  folie. Detta hindrar hennan från att rinna ner för ryggen. Där efter virar man handuken som en turban på huvudet och ställer klockan på minst två timmar. Nu gäller det att hitta på något att göra i två timmar som undviker direktkontakt med andra människor efter som man ser väldigt konstig ut med plastmössa och handduksturban samt vaselin i ansiktet.

När de två timmarna är till ända kommer den sista mysko upplevelsen för dagen: Att tvätta bort allt. Så in hoppar man i duschen, tar av sig turban och mössa och vrider på vattnet och helt plötsligt står man i ett vattenfall av lera. Vattnet är brunrött och hela hårbotten är full av vad som känns som grus. Nu gäller det att skölja bort all överflödig henna. Skölj, skölj och skölj igen. När du är färdig så skölj igenom två gånger till. Ta sedan och tvätta igenom håret med schampo. Sedna är det bara att titta sig i spegeln, men bli inte chockad av den lysande färgen, den kommer lägga sig om ett par dagar och bli djupare.

Alla borde uppleva en henna färgning i alla fall en gång i livet. man känner sig som ett barn som har lekt lerkrig. Det är nyttigt för själen och barnsligt kul.

Mina tipps för en lyckad färgning med henna:

-Använd bara henna av toppkvalite, ren henna (ofta även märk "henna för kroppsmålning eller tatuering") inga kemiska tillsatser.

-Innan du färgar håret första gången så samla ihop lite hår från hårborsten och gör ett par provtesar, exprimentara med olika blandningar.

-Läs på om hur du får just den färgen du vill ha, en bra sida är Helens henna som dessutom har vettiga priser.

-Använda bara plastredskap.

-Låt det ta tid, det blir bäst då.

Jag hoppas ni blir nyfikna och vill prova, ni kommer inte att ångra er det lovar jag.

onsdag 21 december 2011

Det bor en mus i mitt hus

Under min städyra i går så hittade jag små visitkort från en eller flera möss under diskbänken. Jag har varken hört eller sett någon liten mus. Och den allsmäktige, över herren, den gudomlige Teddy (av katt härkomst) har inte så mycket som lyft på ögonlocket. Utan är alldeles utomordentligt nöjd med att ligga och sova på soffan. Jag har funderat på att ge honom en historie lektion om varför människor domesticerade katter en gång i tiden.

Jag brukar se mig själv som en djurvän och jag har inte ont av att träffa på möss och andra små djur ute i naturen. Men jag är inte glad i att de har flyttat in i mitt hus. Min granne provade att använda fångstburar och sedan släppa mössen fria i naturen. Mössen kom tillbaka med vändande post så att säga. Så det är inget som lockar direkt.

Så tyvärr har jag placerat ut två fällor av den gamla vanliga, hedliga slaget. En med ost och en med choklad som bete. Jag läste faktiskt nyligen en vetenskaplig rapport att möss verkar föredra choklad framför ost. Jag antar att det bara är att vänta och se. Förhoppningsvis anar de små liven onåd och flyttar ut på eget bevåg.

Hur löser ni problem med möss?

onsdag 9 november 2011

Here birdy, birdy, birdy....

Nej då jag har inte blivit spritt språngande galen, jag är mitt vanliga "lagom galen" även idag ;). Men jag tänkte faktiskt ägna ett inlägg åt våra vänner fåglarna nu när vinter (förmodligen) är i antågan. Som jag har nämnt förut så har jag som vana att mata de små sakerna (och de stora).

Först några myter/föreställningar/frågor som är vanliga om fågelmatning:

Kommer fåglarna att svälta om jag slutar/glömmer att mata dem? Nej, oavsett hur korkade och dumma vi tror att fåglar är (hönshjärnor? hi hi (förlåt min sjuka humor)) så kommer de inte sitta på en pinne och stirra på fågelbordet tills de dör av svält. Däremot kan det hända att om man håller upp med matningen under en längre period så kommer de att välja att äta någon annanstans och när du sedan lägger ut mat så är alla fåglar borta för de är hos grannen och äter.

Man drar till sig sjuka fåglar/individer som annars skulle ha dukat under och därför bör man undvika att mata fåglar. Sant till viss del. Ja sjuka eller svaga individer kommer naturligtvis att dra nytta av "gratis mat". Dock ser jag inte varför detta skulle hindra mig från att mata fåglar. Jag förstår argumentet att "naturen ska ha sin gång, den startaskes överlevnad" osv men jag tror ändå inte att min matning av fåglar leder till att jag hjälper späda ut, eller försämra genpoolen. De svaga kommer vara enklare villebråd för rovdjur så som katter, rovfåglar och annat, och de sjuka kommer att dö av sin sjukdom om den är så allvarlig. Jag kan i alla fall se till att de inte behöver svälta. Här är alla välkomna.

Fåglar har salmonella som kan smitta både andra fåglar och människor. Så rätt så. Därför är det viktigt att man tänker på hygien och hur man matar småfåglar. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) har sammanställt en ypperlig pamflett (PDF) om ämnet som förtjänar att läsas.

Näten som sitter runt talgbollar och nötter kan skada fåglarna. Ja och naturen om man inte sätter fast dem. Jag undviker problemet genom att ta bort nätet och hälla tex nötter i en behållare eller helt enkelt göra egna talgbollar (se receptet lite längre ner).

Så varför utfodrar jag småfåglar? Dels för att det är ett bra sätt att iaktta och lära sig om fåglar, vilket hör till "studera lokalt djurliv" delen av min tro. Men även för att det är vackert att sitta och titta på dem när jag äter frukost. Man lär faktiskt känna en del individer och vissa (tror jag) återkommer år efter år. Stamkunderna lär man snart känna igen efter hur de beter sig. Till exempel har jag en gråsparvs hona som är rund som en boll och som alltid kommer när jag har lagt ut ny mat. Sedan sitter hon och tar de godaste bitarna och jagar bort alla andra som försöker komma nära (en av orsakerna till varför jag har mer än ett fågelbord). Sedan har vi "boven", en fågel med grå rygg, ljusare mage och ett svart band över ögonen (där av namnet) som jag inte har hittat i min fågelbok. Han/hon är väldigt försiktig och kommer bara fram efter att ha suttit och funderat på det ett tag i en buske i närheten. Han/hon tar sin lilla matbit och flyger sedan tillbaka till busken och funderar ett tag till innan han/hon kommer tillbaka. För att inte tala om att Teddy (min katt) älskar att sitta i fönstret och titta på dem. Han är ju innekatt så det är det närmsta han kommer fågeljakt än så länge.

Jag matar dem med en hel hög av saker. Viktigt att tänka på är att det ska vara mycket kolhydrater och fett så de kan bygga på sina fettlager. Men här serveras allt från brödkanter, misslyckade kakor, flingor som jag inte äter upp, nötter, frön, bitar av smör som blivit över, ostskalkar, rönnbär och till jul en kärve med rött sidenband. Jag gör även egna talgbollar när lusten faller på. Det är väldigt enkelt egentligen och så slipper man alla nät.

Recept på talgbollar (eller snarare smörbollar)

 1 pkt osaltat smör ca 500g (kan bytas ut mot coccosfett, talg, ister eller annat fett)

hackade nötter

parakitblandning (finns att köpa i vanliga matvarubutiker)

solrosfrön

brödsmulor

Plocka fram ett gäng kaffekoppar och klipp till band eller snören, ca 20-25 cm långa, som du viker dubbelt och lägger ner i kaffekopparna. Ta en kastrull och lägg i fettet och låt smälta men inte puttra. Ta av grytan av värmen och häll i "godiset", du behöver inte använda allt som finns i listan - ta vad du har och vad du vill använda. Rör ihop det till en "geggamoja" som inte får vara för fast, fettet ska binda ihop allt. Portionera upp blandningen i kaffekopparna så att blandningen "håller fast" snöret/bandet. Låt stelna och doppa sedan kopparna i varmt vatten och ställ dem upp och ner så lossar "bollen". Nu är de klara att hänga ut i träd och buskar. Extra fina blir de om man använder rött sidenband. Två bilder av en hemmagjord boll:

    

Väldigt populära hos småfåglar (och stora fåglar för den delen).

Tipps från mig till er: läs på innan ni börjar (finns länkar längst ner), känn inget tvång att det "måste var på ett visst sätt", börja i tid så kommer det fler fåglar då de inte hittat någon annan att äta hos och dessutom bygger de upp ett bra fettlager innan det blir kallt, bor ni i en stad/större samhälle så tänk efter en extra gång så ni inte gör något tokigt, bor ni i lägenhet så kolla vad hyresvärden/bostadsföreningen har för praxis innan ni börjar mata, placera fågelmaten så att ni kan se fåglarna när de äter utan att behöva luta er 90 grader utanför fönstret och fram för allt se till att ha roligt.

Bilder jag har tagit på fåglar, lite otydliga men men (om någon vet vad den grå fågeln på näst sista bilden heter så är jag väldigt tacksam om ni berättar det).

 

 

[slideshow]

Lite bra länkar att titta på:

Lite roliga ideer från SR

Naturhistoriska museet har en bra sida om fågelmatning

Wildlife garden är också ett bra ställe 

 

 

 

 

 

söndag 6 november 2011

Åttonde aspekten: Ett foto av en magisk plats utomhus.

Jag anser att det finns väldigt få platser i naturen som inte är magiska på deras egna sätt. Till exempel så är min trädgård fylld av min energi och kan verkligen ge mig en energiboost om jag behöver det. Den är dessutom full av örter och andra magiska växter som gör den magisk. Till sist, men inte minst, så finns det platser i min trädgård där det finns föremål av olika slag nedgrävda som ytterligare lägger till dess magiska egenskaper.

Men jag tänker inte visa er en bild av min trädgård. I stället tänker jag visa en bild av skogen. En djup skog med mossbeklädd mark och där djur strövar fritt. Är man försiktig så kan man se både rådjur, älg och harar. Skogen har sin egen energi, speciellt om man kan ta sig ut så att man inte hör trafik eller andra mänskliga ljud. I skogens tystnad hör man ljud som verkligen klingar med själen. Det är fågelsång, prasslande av löv, grenar som skaver mot varandra och djur som rör sig. Att stå helt still och tyst mitt inne i en sådan skog, medan solen strilar mellan träden, är en religiös upplevelse.

onsdag 26 oktober 2011

Fjärde aspekten: Bild av naturen (vattenelement).



Lite fusk så här på förmiddagen. Bilden är inte tagen i naturen utan i mitt badkar, men det är ändå en av de bästa bilder jag har tagit på vatten så den får representera dagens aspekt.

Vatten ja. Ett av mina absoluta favorit element. I hjärta och själ är jag en jord person, jag är egentligen fruktansvärt urtypisk för jord elementet. Men näst efter jord så är vatten det element jag har lättast att koppla mig samma med. Det är något med vatten som får mig att slappna av på samma sätt som att jag gärna går in i något som liknar meditativt tankemönster när jag arbetar i trädgården.

Personer som påverkas av elementet vatten sägs ofta vara lättpåverkade och lite "flytande". De följer tidvattnet och humöret skiftar lika lätt som vatten. Vilket bara bevisar att jag egentligen inte är en vatten människa hur mycket jag än trivs med elementet.

Traditionellt tillhör elementet vatten Väster och det är där man placerar symbolen för vattnet på altaret eller i cirkeln. Det kan vara allt från en liten flaska eller skål med vatten till en snäcka eller en blå kristall.

Vatten kan både vara något ro givande, som en stilla å som flyter genom landskapet eller ett dopp i ett varmt bad, men även något skrämmande som ett hav i full storm. Vatten kan vara mjukt som ett sommarbad eller hårt som när man lyckas få till ett magplask från högsta delen på hopptornet. Genom alla tider har vattnets dualitet påverkat oss människor. Länge var det vårt främsta och snabbaste transportmedel samtidigt som det krävde liv. På samma sätt har det i tusentals år försett oss med mat och under årtusenden varit en av våra största och säkraste källor för föda. Men det verkar alltid kräva något i gengäld för sina gåvor.

Vattnets dubbeleggade natur syns ofta i de monster och övernaturliga varelser som myten berättar lever där. Ofta är varelserna vackra som sjöjungfrur eller lockande på andra sätt som Näcken eller Kelpin. Men samtidigt har de en vild och argsint sida. Sjöjungfrur och Kelpin lockar sjömän ner i djupet och Näcken lockar förbipasserande ner i bäcken.

Vi består till ungefär 65% av vatten, det finns de som säger att det är därför människan påverkas av fullmånen. Precis som fullmånen påverkar havet genom ebb och flod så påverkar den vattnet i oss. Många tycker till exempel att det är svårt att sova vid fullmåne. Till det ska läggas att en människa kan överleva utan mat i flera månader, men utan vatten i bara tio dagar. Kanske är det därför de flesta av oss har ett väldigt starkt band till just vatten. Vi vet att vår överlevnad beror på det.

fredag 21 oktober 2011

Höstpromenad och häxpyssel


Idag lockade skogen. Solen sken på förmiddagen och trotts att termometern bara visade ett par plusgrader så bestämde jag mig för att ta en tur.  Jag klädde mig ordentligt både med tanke på kylan och jakten som är i full gång. Så flera lager som avslutades med en skarpt röd jacka. Min fjällräven jacka är toppen för både vår och höstpromenader. Den fick jag som present av min mamma när jag en gång i tiden började studera arkeologi. Den skyddar mot både vind och regn och är röd och fin så man syns. På fötterna satte jag ett par hemmastickade raggsockar och mina zebra randiga stövlar. Jag packade ner en termos med kaffe, ett par nybakade äpplemuffins, kamera, påsar (om man skulle hitta något roligt) och anteckningsblock i min ryggsäck och sedan bar det iväg.  Bilden ovan visar min favorit väg när jag ska ut i skogen. När man går där så kan man välja precis vad man känner för, ena hållet leder till lite ängsmark och odlad mark, ett annat håll leder till skogen men man har ändå nära till husen och ett tredje håll för en in i en djupare skog.

De flesta träden har tappat alla sina vackra höstblad efter ett par dagars ihärdigt blåsande. Men än finns det knall gula kronor kvar, som den här aspen som verkligen gav själv för ordspråket "Darra som ett asplöv" när jag stod under den.


Jag hittade massor av svamp, men ingen som jag med säkerhet visste var ätlig. Jag ska försöka bli bättre på det där med svamp. Just nu plockar jag bara kantareller, trattkantareller, taggsvamp och Karl-Johan. Man kanske ska anmäla sig till en svampkurs ... Jag hittade i alla fall den här söta saken. Den är definitivt inte ätlig men väldigt vacker.



Jag hittade dock lite vackert gräs som följde med hem för torkning. Det ska förhoppningsvis pryda hemmet under vintern. Sedan tog jag en tur längs åkermarken där åkrarna var mörka och fulla av djupa fåror. Mitt bland dessa fåror så hittade jag det här:



Det blev ingen jätte lång tur. Jag var borta i lite drygt en och en halv timme. Men jag hann ta mig en sväng och fick lite frisk luft. Höjdpunkten var nog ändå att sitta i höstsolen på en stock och dricka varmt kaffe och bara lyssna på allt omkring mig. På hemvägen höll en fasan hona på att skrämma ihjäl mig. Hon låg i ett gömställe bredvid stigen och var i stort sett osynlig när jag kom gående. Jag kom nog lite väl nära för plötsligt flög hon upp och skuttade ut på åkern. Jag trodde jag skulle få hjärtsnurp. Men både hon och jag klarade oss helskinnade från upplevelsen.


När jag kommit hem och pustat ut en stund så satte jag mig och gjorde i ordning på de sista örterna som jag har haft på tork. Nu är alla frön, örter och liknande omhändertagna och instuvade på sina platser.



Jag beslöt mig även för att sortera i alla mina roliga påsar och lådor med saker som är bra att ha till magi och ritualer. Anledningen var att jag har gjort en ny förvarings låda till allt. Den är stor nog att rymma alla mina örter, mina ljus, kristaller och allt annat material som man inte har liggande framme. Det är en vanlig förvarings låda som jag har smyckat med diverse välsignelser och skyddande symboler.



Och på tal om kristaller. Jag hittade en sammetspåse full med kristaller som jag helt hade glömt bort att jag ägde (det säger mycket om hur ofta jag använder kristaller). De flesta lyckades jag identifiera (lite stolt) men sju stycken har jag inte en aning om vad det är (lite pinsamt). Så nu skulle jag vilja ha er hjälp. Alla funderingar och tankar är välkomna.




Nummer 1 är en tre färgad sten som på toppen är milt grön, övergår i gyllne beiget och till sist pastellrosa. Underbart vacker.

Nummer 2 är djupt senapsgul och väldigt "fyllig" i färgen.

Nummer 3 har djupblåa fläckar blandat med klara partier.

Nummer 4 liknar nr 2 men är ljusare och har klara partier.

Nummer 5 är ljust rosa, nästan hudfärgad med två mörkare ränder.

Nummer 6 är blå skimrande, nästan som olja, men mycket svagt och är uppblandad med vita kristaller.

Nummer 7 är mycket ljus, nästan vit med en mörkare, orangeaktig, skrovlig yta på ena sidan, jag funderar på om det är bergs kristall.

Jag är tacksam över alla ideer....

söndag 16 oktober 2011

Det var länge sedan

Jag har varit lite frånvarande på siste tiden. Det beror inte alls på ointresse utan snarare på tidsbrist. Mellan flyttar, skolstart och renoveringar så har tiden och orken inte riktigt funnits tyvärr.

Under tiden jag har varit frånvarande har hösten slagit till ordentligt. Träden har snart inga löv kvar, alla vackra sommarblommor i trädgården har försvunnit och i stället blommar höstastrar och kärleksört för fullt. Även dagarna börjar bli märkbart kortare och nu när jag vaknar på morgonen är det sällan ljust. För en vecka sedan hade vi den första ordentliga frostnatten här. Så nu fyller jag på mina två fågelbord regelbundet med olika läckerheter i form av knäckebröd, fågelfrön, smör och misslyckade kakor. De vackert röda rönnbären som ligger i två stora kassar i frysen sparas fram till yule. Även fåglarna får kalas då.

Idag har jag tagit tag i höströjningen i trädgården. Allt är inte klart, jag har nog att göra en eller två dagar till. Men det är så att man börjar se skillnad. Jag har grävt upp det gamla jordgubbslandet och planterat om ett par perenner. De ser ut som stora liljekonvalj men jag har inte en susning om vad de heter då jag har fått dem av en granne. Hur som helst stod de väldigt illa och undanskymt. Men nu har jag gjort plats åt dem på framsidan av huset. Dessutom har jag klippt ut tayibären vilket verkligen behövdes.  Inte för att det syns direkt, mina taybär går tydligen på steroider. Jag har även tömt ut alla krukor med tomat och chiliplantor. Alla utemöbler och min grill är nu undan stoppade i boden och jag har vintertäckt mina örter.

Det här med övervintring av örter finns det många olika skolor om. Vissa tar in sina känsliga örter, andra täcker sina och vissa köper helt enkelt nya. Jag har aldrig lyckats övervintra en vuxen örtväxt inomhus så det har jag gett upp. Däremot brukar jag kunna klara av att ha ett par skott stående över vinter och sedan plantera ut dem till våren. Fråga mig inte varför jag lyckas bättre med skott. Att helt strunta i att vinterförvara örterna är inte min stil. Dels för att jag inte har en obegränsad budget och dels för att ett par av mina örter tar ett tag att driva upp och få så pass stora att man kan få ordentliga skördar av. Skulle jag behöva börja från början varje år så skulle det kännas hopplöst. Min filosofi är istället att försöka övervintra örterna ute. Går det så går det. Visa väldigt känsliga sorter går inte och andra klarar sig om det är rätt sorts vinter. Men de flesta klarar sig om man lägger ner lite tid på att se till att de har det bra. Det finns ett näst intill oändligt antal sätt att täcka och vinterisolera växter. Jag använder mig oftast av naturmaterial, de är lätta att hitta, gratis att använda och när våren kommer så är det bara att kasta dem på komposten. Som isolering har jag provat allt från hö, löv, gran ris, kottar och tidningar. Jag föredrar att använda löv som jag öser över växten i fråga, ganska rikligt men ändå så att det är poröst och inte kompakt, luft är en väldigt bra isolator. Där efter sticker jag ner lite gran ris runt om löven så att det håller löven på plats. Det bildar nästan en liten hydda. På gran riset lägger jag antingen juteväv eller vit täckväv (då i dubbelt eller tredubbelt lager) som jag förankrar i jorden med tjock ståltråd böjt till en båge som man använder som tält pinnar.  På det sättet så klarar de flesta av mina örter sig genom vintern om den inte är allt för kall. Materialet släpper igenom vatten och fukt och låter växterna andas.

Så här på hösten så är löv en väldigt bra hjälp i trädgården. Jag brukar kratta löv över rötter och stammar på lite känsligare växter för att ge dem lite skydd och det ligger alltid kvar löv på mina gräsmattor över vintern. De klipps sönder vid första klippningen av gräset på våren och blir riktigt bra gödning för gräsmattan när den börjar vakna efter vinterdvalan. Det enda negativa med alla löv är att speciellt björklöven har en tendens att leta sig in i huset och sprida sig över hall- och köksgolvet. Så fort jag damsugit upp en omgång så ligger det nya där.

Nu ska jag ut och hämta in lite ved till kakelugnen så att när kylan kommer krypande framåt kvällen så kan jag tända en brasa och njuta framför. Ha det så bra i hösthärligheten.

torsdag 25 augusti 2011

Hösten knackar snart på dörren



Ja sommaren börja lida mot sitt slut. Trotts att måndagen var riktigt varm och solig så känns det nu att hösten står och väntar på sin tur. Dagarna är kortare och den där dygns värmen som gör att man kan ha öppet fönstren hur vädret än är på sommaren börjar försvinna. I morse frös jag lite när jag svängde benen ur sängen.

Men dagen har varit varm även om solen har varit frånvarande. Men jag har sysslat med förberedelser inför hösten i trädgården. Jag har tagit upp all min lök, den hänger nu på tork.  Även morötterna åkte upp och lades in för förvaring. Dessutom har jag börjat gräva i landen. Jorden behöver luftas och alla små eländiga ogräsrötter som man inte får bort när det finns massor med grönsaker i landen ska rensas bort. Min mamma säger alltid att ogräsrensning börjar redan på hösten. Det ogräs som tas bort redan på hösten slipper man plocka bort på sommaren. Det stämmer ju bra så jag plockade så gott jag kunde. Nu är tre av sex land grävda och klara för vinter vilan. Nu är det bara palsternackor som fortfarande är kvar i jorden. Ja om man inte räknar bären och gurkorna och pumporna då. Nästa steg är att gräva färdig de tre andra landen och flytta jordgubbarna så de hinner ta sig innan vintern kommer.

Jag ser på träden att rönnbären börjar bli riktigt röda. Det är dags att gå grannskapet runt och plocka mina kassar fulla. Jag gör inte gelé eller något liknande. Jag fryser in rönnbären och lägger sedan ut dem till fåglarna i vinter. Det brukar vara kalasmat. När jag stod och betraktade rönbärsklasarna så slängde jag ett öga mot björken som står bredvid rönnen. Och där ser jag att det börjar skifta så smått i gult.

Jag känner att det ska bli riktigt skönt med höst. Min kropp längtar efter den på ett påtagligt sätt. Jag längtar efter ruskiga dagar med regn ute och en brasa, lite ljus och en bra bok där inne. Jag längtar efter den söta, mustiga doften av höst och jord, efter de stålande färgerna och efter vackra höstdagar med långa promenader.