Svar på ett par frågor

Jag vet att jag inte alltid är så bra på att svara på frågorna jag får via mail, en hel del av frågorna handlar om samma saker så jag tänkte vara lite ordningssam och faktiskt skriva ett litet inlägg om de två vanligaste frågorna.

Den första frågan lyder: "Kan man använda vanlig dill i stället för krondill när man lägger in gurka?".

Svar: Ja, men det blir inte riktigt samma smak så jag rekommenderar att om man använder vanlig dill så slänger man i en tsk torkade dillfrön (finns att köpa i kruddhyllan) som gör att det blir lite mer smak. Vill man så kan man skippa dillen helt och bara köra på torkade dillfrön. Det blir inte lika vackert, men det är ju ändå smaken som är det viktigaste.

Andra frågan: "Vad har du för recept till björnbärslikören?"

Svar: Ja jag berättade ju lite i förbigående att jag skulle göra björnbärslikör. Dumt av mig att inte ge er receptet tidigare. Björnbärs likör är något som jag älskar. Jag är inte så mycket för alkohol egentligen, men något med björnbärslikörens djupröda färg och söta smak får mig att känna mig omåttligt lyxig när jag smuttar på den. Den tar lite tid att göra och ju längre den får stå och "mogna" desto bättre blir den enligt mig. Så här kommer receptet:

Björbärslikör

35 cl ren sprit (inte smaksatt)
2 dl socker
5 dl bär

Ta en glasflaska med vid hals eller en stor glasburk med tätslutande lock. Häll i socker och sprit och rör om till sockret börjar lösa sig. Häll i bären och rör om. Ställ på en solig plats. Varannan dag så vänder/skakar man på flaskan så att sockret som ligger i botten lossnar. Det är viktigt att spriten täcker bären, de kommer att flyta upp på ytan men det får inte bli ett bärberg och så går spriten bara halvvägs upp. Efter en eller två veckor ska sockret vara upplöst. Låt flaskorna stå kvar i ca 2 månader, när sockret väl är upplöst behöver man inte skaka så ofta, kanske en gång i veckan. Efter två månader silar man av bären (som är enormt goda att äta med lite glass, se upp bara för de innehåller mycket alkohol) och häller upp den rubinröda vätskan i flaskor. Ställ sedan mörkt och låt mogna minst en månad till innan man dricker.

Så här ser det ut hemma just nu:



 

De ljusa fläckarna är lite björkfrön som kom med när jag plockade bären. Inget att vara rädd för, de försvinner när man silar av likören och det är inte många bakterier som överlever två månader i sprit.

Sådär, det var svaret på de frågorna. Är det något annat ni undrar över så fråga på. Jag ska försöka att bli bättre att svara :). Jag hoppas ni har en bra höstdag.

Det gyllene moset

Att göra äpplemos är ganska lätt, men att göra gott äpplemos är en konstart.

Vad passar bättre nu när hösten har dragit igång på allvar än att ställa sig och göra äpplemos. Så jag släpade med mig mamma hem och vi satte igång. Genom bekantas bekanta så hade vi kommit över äpplen som såg riktigt fina ut att göra mos av. Tre sorter hade vi lagt fått, två höstäpplen som var helt mogna och en sort med vinteräpplen som fortfarande bara var halvmogna.

Detta är en av hemligheterna med ett gott mos, blanda flera sorter. Alla äpplesorter har sina för- och naktdelar. Vissa är söta, andra är fasta, några ger en vacker färg och så vidare. Men det är svårt att hitta en sort som har allt man vill ha. Därför blandar man så kan man få det bästa av flera sorter. Man behöver inte heller vara rädd för att använda halvmogna äpplen. De kommer att göra moset lite fastare och har en viss konserverande verkan.

Vi använde ungefär lika mycket av varje sort och hade totalt sett omkring 13-14 kg äpplen. Det första jag gjorde efter att ha satt mamma på att dela på äpplena vara att montera ihop monstret.



Monstret är en assistent som mamma och pappa fick i förlovningspresent 1981. Med hjälp av den kan man knåda degar, mala köttfärs, stoppa korv, mixa, skiva och göra pure (eller som nu äpplemos). Man behöver inte ha ett monster där hemma, det går lika bra med en vanlig matberedare eller en stavmixer. Den stora fördelen med monstret är att man slipper skala äpplena och ta bort kärnor och liknande. Lätt och smidigt med andra ord.

Medan jag höll på med monstret så delade mamma äpplena i lagom stora bitar. När man har delat dem så lägger man dem i vatten med lite citron eller citronsyra i. Detta för att de inta ska oxideras och bli bruna.



 

Vi kokar äpplemoset i omgångar. Dels för att man då kan prova sig fram lite hur mycket vatten man behöver ha i och dels för att det ska bli hanterbart. Men när äppelbitarna nu är delade så tar man fram en stor gryta. Vi använder skinkgrytan. I botten häller man lite vatten, ca 0,5 dl per kilo äpplen. Det är lite olika hur mycket vatten man bör ha beroende på vilka sorter man har i. Det är därför det är bra att göra moset i omgångar så man kan justera vattenmängden.  När man har hällt i vattnet så lägger man i äpplena och ser till att det kokar.



 

Nu ska äpplena koka tills de blir mosiga. Använder man en assistent som vi gör behöver inte alla äpplen vara helt genommosiga, men ska man mixa äpplena så krävs det att de är helt mjuka innan man börjar. Rör om då och då i gryta när det kokar, dels så gör det att alla äpplen kommer närma värmen och dels så kommer du känna när de är färdiga. De är färdiga när det känns mjukt och "skvushigt" (väldigt tekniskt term ;) ) och inte hårt.

Nu är det dags att göra moset. Äpplena petas ner i inmatningshålet.



 

Och kommer sedan ut i andra änden. Dels kommer moset och dels kommer kärnhus och skal och liknande.



 

Restavfallet innehåller även det lite fruktkött så vi kör alltid igenom det en gång till för att få ut så mycket äppelmos som möjligt.

Nu är man halvägs i mål. Nu ska man passa på att smaka av det "råa" äppelmoset för att se hur mycket socker man behöver. Det behövs sällan mycket, det beror på hur pass söta äpplesorter man använder. Vi använde ca 2,5 dl socker till 2,5 l äppelmos. Har man diabetiker i familjen så kan man använda sötningsmedel lika väl. Så i med socker och äppelmos i en gryta tillsammans med en liten skvätt citron, för att inte moset ska bli brunt, i en gryta och koka upp och låt koka ett par minuter under omrörning. Passa så att det inte bränner.



 

När det har kokat ett par minuter så ta av från värmen och sleva upp i burkar. Här hemma så gör vi ett par glasburkar till oss var att ha i kylskåpet och resten slevar vi upp i små plastburkar och fryser in. Det sparar plats i kylskåpet och så vet man att det håller sig utan att behöva använda konserveringsmedel.

På våra 12-13 kilo äpplen fick vi nästan 12 l äppelmos. Det räcker till mig och mamma hela vintern.



 

Fördelarna med hemlagat äppelmos är många. Först och främst så smakar det precis så som man vill. Vill man ha det sött så gör man det sött, jag föredrar lite syrligare mos så jag tar i lite mindre socker.  Är man diabetiker så byter man ut sockret. Dessutom innehåller mitt mos fyra ingredienser: äpplen, vatten, socker och citron. Inga e-ämnen, inga konstigheter. Det är en fördel att vara två eller flera när man kokar äppelmos, speciellt om man ska göra lite mer. Här hemma går det som ett löpande band, mamma delar på äpplena, det kokar en omgång äppelbitar medan jag passerar och kokar moset. När äppelbitarna är färdiga är mamma klar med nästa omgång och jag har passerat och kokat omgången innan, teamwork.

Sedan så är det en stor del av min livsfilosofi, att leva nära naturen och ta tillvara på det som den ger. Man uppskattar verkligen frukt och grönt på ett annat sätt när man tar hand om det och gör egna inläggningar, sylt och mos. Jag blir alltid lite irriterad när jag ser dessa magnifika äppelträd i folks trädgårdar som dignar med frukt och år ut och år in så hänger den där tills den faller ner på marken och ruttnar bort. Vill man inte ha sina äpplen kan man ju höra sig för om någon annan vill ha dem. det är slöseri med naturens gåvor att inte ta hand om det man kan.

Jag har ju inga barn men hade jag haft det hade det varit ännu mer självklart att hålla på med allt det här. Några av mina först minnen som barn är när mormor, mamma och jag stoppade julkorv och gjorde äppelmos. Dels så tror jag att det är nyttigt att barn vet var saker kommer ifrån, att äppelmos inte kommer från en burk utan från äpplen. Dels så skulle det kännas tryggt att veta precis vad barnen stoppar i sig. Idag är det sådan hysteri kring barnens mat. Det ska inte vara det och inte det och man får inte äta för mycket sådant. Det enklaste och bästa sättet att undvika allt sånt är att göra saker och ting själv, då har man den absolut största kollen på vad de får i sig. Sist men inte minst så är det nyttigt för barn att redan från början lära sig att vara tacksamma för vad man kan få från naturen och varför det är viktigt att ta hand om den. Att lära sig att vi lever i symbios med naturen, att om vi tar hand om den så tar den hand om oss, är en viktig bit enligt mig. Och genom att göra sådant här med barnen så kommer de att automatiskt förstå det utan att man behöver ge långa föreläsningar om det.

Jag känner mig alltid nära naturen när jag syltar och saftar. Det är som att jag bevarar en liten del av sommaren eller hösten för att sedan kunna plocka fram den i vinter och njuta.

 

Gurkburk

Nu har jag skördat de sista gurkorna för året. Mina gurkplantor tyckte att det började bli för kallt så de började gulna. Då gäller det att vara snabb och plocka av de sista gurkorna.

Gurkorn är så kallade Västeråsgurkor och inte så goda att äta som de är, utan jag  satte igång att lägga in dem. Av sex fina gurkor blev det tre fulla burkar med inlagd gurka. Jag valde latmans alternativet och gjorde en kall lag att lägga in dem i.

Första steget var att tvätta gurkorna, mina gurkor klänger på en ställning så de ligger inte i jorden. Men har man gurkor som ligger på jord så gäller det att vara riktigt noga när man tvättar dem.



Där efter blandades lagen, den behöver stå en stund med omrörning då och då så att sockret hinner lösa sig ordentligt.  Smaka av lagen, den ska var lite stark av ättikan men med en rund smak av socker. Den ska inte vara så skarp så man känner att man inte kan svälja.

Lag:

3 dl ättikssprit (12%)
3 dl vatten
4,5 dl socker
0,5 dl salt

Sedan ska gurkor och pepparrot skivas och man tar fram senapsfrön och hela vitpepparkorn och ett par dillkronor. Vitpeppar kornen och senapsfröna åker ner i lagen när allt socker och salt har löst sig.



I botten av varje burk lägger man en krondill med stjälk. Sedan gurkor, därefter en krondillskvist till och sist två skivor pepparrot. Fyll på med spad tills burken är full. Sätt på locket och vänta en månad.



Sedan kan man njuta av inlagd gurka hela vintern. Jag ser fram emot en leverpastejsmörgås med gurka från gurkburken.

Dessutom har jag grävt upp de sista rödbetorna, det var ett gäng med småbetor som inte ville växa mer. I vanliga fall så odlar jag bara rödbetor för att jag ska kunna koka och äta med en klick smör. Men de sista småttingarna för säsongen lägger jag in och tar fram till jul och gör sillsallad av tillsammans med lite inlagda gurkor.

Koka rödbetorna och sila av det röda kokvattnet genom ett kaffefilter, släng det inte. Skala rödbetorna genom att under rinnande kallvatten gnugga de nykokta betorna.

I en bunke blandar man 3 delar vatten (det silade, röda kokvattnet), 2 delar strösocker och en del ättikssprit (12%). Rör om tills sockret har löst sig och smaka sedan av.

Lägg rödbetorna i en burk, häll i hela nejlikor och vitpepparkorn. Häll över lagen och lägg två eller tre skivor pepparrot överst. Sätt på locket ordentligt.



Att jag använder kokvattnet beror dels på den vackra färgen och dels på att det smakar lite rödbetor. Att jag alltid har ett par skivor peppar rot överst i mina inläggningar beror mest på att den har en konserverande verkan. Med andra ord minskar risken att burken blir dålig.

Nu har jag dock ett litet bekymmer. Jag har ett för litet kylskåp... Med alla inläggningar och syltburkar som trängs där inne så får jag nästan inte plats med någon vanlig mat. Nåja jag får väl leva på inlagda gurkor och marmelad ett tag fram över :).

Hösten på intåg

Ja hösten är på väg med stormsteg. Förutom att min gräsmatta är full av gula och bruna löv så händer det enormt mycket i trädgården. Skörden som började vid midsommar håller på än. Nu är det främst rotfrukter och lök som jag kan plocka upp och njuta av. Men även bär och frukt som är lite senare. Min björnbärsbuske har fått spader i år och nästan varje dag kan jag plocka en handfull med mogna bär. Jag tror att det beror på att jag förra året flyttade den till ett bättre läge och nu har den återhämtat sig och visar att den trivs. Bären, ja förutom en del som slinker direkt ner i magen, stoppar jag i frysen just nu. När alla bären har mognat och busken är renplockad så ska jag ta upp dem och sätta en satts med björnbärslikör. Den kommer bli lagom färdig till jul. Jag kommer att återkomma till det.

Förutom att skörda hemma i trädgården är det en utmärkt årstid att ta sig ut i skog och mark. Nyponen börjar mogna, trattkantarellerna tittar fram och rönnbären lyser röda från träden. Jag tog mig en tur här om dagen och passade på att plocka till mig både nypon och rönnbär.



Rönnbären åkte ner i frysen för att komma fram till yule som fågelmat. Jag strör alltid ut ett par nävar rönnbär varje dag kring julkärven.

Nyponen ska naturligtvis torkas och användas till att göra nyponsoppa. För att torka nyponen så noppar jag ändarna och delar dem på hälften. Sedan sprider jag ut dem på en plåt och stoppar in dem i ugnen. Ugnen får stå på 50 grader och jag använder en träsked för att hålla ugnsluckan lite, lite öppen. Så får de stå i ca 12-24 timmar beroende på hur mycket nypon och hur stora de är. När de är "fras torra" så använder jag två skedar och skopar ner dem i en glasburk. Här får man vara försiktig eftersom fröna och innanmätet i nyponen blir till klipulver när det är torrt. Jag lovar DET KLIAR! så var försiktig. Om du nu råkar få det på händerna så rekommenderar jag att skrubba händerna under kallt rinnande vatten med nagelborste. Före och efter bild på torkade nypon:





Här kommer det receptet jag använder när jag gör nyponsoppa. Det kommer från min mormors mors handskrivna receptbok.

Ebbas nyponsoppa

4 kkp torkade nypon
1 liter vatten
1 kkp socker
1 msk potatismjöl
riven muskotnöt

-Börja med att stöta de halva nyponen i en mortel för att finfördela dem lite.

-Häll vatten och nypon i en kastrull och koka upp. Låt koka i ca 20-30 min och rör om då och då.

-Sila av nyponen antingen i en silduk (sådan amn använder när man gör tex saft) eller genom ett kaffefilter. Det duger inte med en vanlig sil eftersom man vill få bort alla små hår som kliar. Vi vill inte dricka flytande klipulver ;).

- Rör ner potatismjölet och sockret, riv eventuellt lite muskot över efter smak och värm upp soppan tills det att den sjuder och blir tjock.

-Servera varm med en klick vaniljglass eller kall med mandelbiskvier. Perfekt att skicka med på utflykter i en termos.

 

Nu när mörkret kommer smygande och de levande ljusen plockas fram och brasan börjar tändas, i alla fall här hemma, så kan det vara tid att pyssla om sig själv lite. Om inte annat kan det vara ett sätt att slippa ifrån den lilla släng av höstdeprision som många lider av. Jag märker att min hud känner av ändringarna i årstiden. Från att ha varit perfekt under vår och sommar så blir den väldigt torr under höst och vinter. Därför brukar jag unna mig en ansiktsmask lite då och då.

Det här med ansiksmasker kan vara lite knepigt. Jag brukade köpa dem förut och har provat både de i engångspåsar och de lite dyrare på burk men har inte blivit helt nöjd. Det beror på att vi alla har olika hud och att lyckas göra en ansiktsmask som är perfekt för alla går inte. Därför är det mycket roligare och bättre att röra ihop en själv. Då kan man anpassa den efter vad just din hud behöver just nu. För precis som min hud så kanske din hud inte behöver samma sak jämt. Just nu använder jag mig av en ansiktsmask som är lite pealing i och som är återfuktande. Denna mask använder jag :

Höst och vinter ansiktsmask

1/4 tsk havssalt

3 msk havregrun

1 tsk gurkmeja

1,5 msk citronljuice

2 tsk honung

1 msk rapsolja

3 msk potatismjöl

- Häll salt och havregryn i en mortel och stöt tills det blir lite finfördelat.

- Blanda de blöta ingredienserna och blanda ner alla de torra.

-Låt stå i ca 30 min för att den ska bli lite fastare och inte rinna av ansiktet.

- Kleta på masken och låt sitta i ca 20-30 min.

-Tvätta av med varmt vatten och badda sedan ansiktet med kallvatten.

Den gör under för mig. Men alla har ju inte likadan hy som jag. För att hitta något som passar dig så rekomenderar jag att läsa på den här sidan: Ansiktsmasker . Där kan man hitta vad som funkar just för den typen av hy man själv har. Sedan är det bara att prova sig fram till vad som passar just dig. Så tänd lite ljus, gegga på en ansiktsmask och sätt på lite musik och unna dig en stunds meditation medan den gör sitt jobb.

Ha en trevlig ruskig höst. Jag kommer snart att återkomma med mer recept och bilder på höstgörat.

Koka sylt

 



Ja det är ju högsäsong för syltning och saftning och de senaste helgerna har jag kokat flera omgångar sylt. Många tror att syltkokning är något väldigt komplicerat och tidskrävande men jag kan lova att alla kan klara det och det tar inte så lång tid.

Det första man behöver är frukt eller bär. Jag har gjort tre olika sylter i år, den första var krusbär/rabarber, den andra var rabarber/nektariner och sist men inte minst björnbärssylt.

Där efter behöver man socker. Jag brukar använda syltsocker som man köper i en liten kartong förpackning. Det är smidigt eftersom en sådan förpackning är lagom att använda till ett kilo bär eller frukt.

Sist men inte minst behöver man en bra gryta och rena burkar.

Rensa/skala och dela eventuellt bären och frukten och lägg i grytan. Tillsätt en halv matsked vatten och syltsockret. Vill man ha lite lösare sylt så använd inte hela förpackningen. Låt koka upp och koka kraftig i ca 6-7 min, om man har fastare bär så som krusbär eller frukter så kan det behöva koka längre. Pressa bitarna mot kanten, när bitarna lätt mosas så är de färdiga. Smaka av och se om du behöver mer socker, använd i så fall vanligt strösocker. Använd en sked och ta bort eventuellt skum på ytan. Häll upp sylten i burkar och torka rent runt kanten innan du sätter fast locket. Låt svalna en timme innan du ställer in i kylskåpet.

Gör man mycket sylt som man vet att man inte kommer att äta upp på en eller två månader kan det vara en bra ide att köpa små plastburkar och frysa in sylten. Den smakar lika gott när den tinas men man slipper oroa sig för om den håller eller inte.

Så plocka bär och frukter i din trädgård eller be att få plocka hos någon du känner. Blanda och mixa fritt efter smak och fantasi. Kanske hittar du en underbart god kombination som ingen annan kommit på. I så fall får du gärna tipsa mig :).

Två recept

Ja som lovat, om än något sent, så kommer här recept dels på min gröna potatissallad och dels på lemon meringue pie.

Grön potatissallad

6-800g kokt färskpotatis
2 st ägggulor
2 tsk dijon senap
1 tsk kapris
2 tsk äppelcidervinäger
1 dl rappsolja
1 dl vatten
1 knippe gräslök
1 knippe persilja
1 knippe dill

-Blanda äggulorna, senapen, kapris och vinäger i en mixer eller med stavmixer till en slät blandning.
-Tillsätt oljan försiktigt medan du blandar (som man gör med majonäs).
-Tillsätt vatten och de hackade örterna. Smaka av med salt och peppar.
-Häll dressingen över potatisen och låt stå över natten.

Lemon meringue pie

Pajskal

120g smör
3dl mjöl
3/4 msk salt
3-6 msk vatten

Citronfyllning

2,5 dl socker
2 msk mjöl
3 msk majsstärkelse (funkar även med potatismjöl i akutfall)
1/4 tsk salt
3,5 dl vatten
2 st citroner, saft och skal
2 msk smör
4 st äggulor

Maräng

4 äggvitor
6 msk socker

Ugn: 175 grader

- Börja med att smula ner smöret i mjölet till pajskalet.
-Tillsätt vatten så att degen blir smidig.
-Låt degen vila i kylskåp i ca 30 min.
-Kavla ut degen och klä en pajform. Nagga degen och snygga till den.
-Grädda degen i mitten av ugnen i ca 15 min eller tills den är gyllenbrun. Låt den svalna.

-Häll socker, mjöl, majsstärkelse, salt, vatten, juice och rivet skal av citron i en kastrull och koka upp.
-Tag av värmen och rör ner smöret.
-Vispa äggulorna i en skål.
-Tillsätt ca 3 msk av citron lagen i äggulorna under omrörning.
-Vispa ner äggulorn i resten av citronlagen.
-Låt blandningen koka upp och småsjuda under omrörning tills den tjocknar.
-Häll citronkrämen i pajskalet.

-Vispa äggvitorna tills det blir ett skumm.
-Tillsätt socker och fortsätt vispa tills det blir hårda toppar i äggvitan.
-Spritsa eller klicka ut marängen ovanpå citronkrämen.
-Grädda i ca 10 min i ugnen, tills marängen har blivit gyllenbrun.

Tips är att citronkrämen är vansinnigt god att använda till andra bakverk. Tex göra "hallongrottor" men ersätta hallonsylten med citronkräm. Funkar även att klicka på vaniljglass och strö över krossade digestive kex.

Gratis lyxmat och hälsokost blandat med meditation.

Kanske en underlig rubrik, men dagen har faktiskt innehållet allt det. Efter ett besök hos kusinen stannade jag till i skogen, och är det något som är en lisa för själen så är det skogspromenader. Jag vet att jag har pratat om det tidigare men det tåls att sägas ett par gånger till. Det är en trevlig kombination av frisk luft, motion, möjlighet att hitta diverse olika läckerheter och meditationstid.

Under min vandring idag hittade jag både blåbär och kantareller så kvällen kommer att bjuda på kantarellsmörgås med blåbär och mjölk till efterrätt. Det är två av de godaste sakerna man kan äta och de är nästan helt gratis. Det krävs inga stora summor pengar för att sätta guldkant på vardagen. Dessutom känner jag mig alltid extra nära naturen när man äter mat som man skördat/plockat själv.



Förutom att hitta saker att smörja kråset med så gick jag och njöt av att vara i skogen, det är som att meditera när man går där. Först tycker man det är så tyst, men när alla andra ljud försvinner så börjar man istället höra naturen egna ljud. Det blåser i trädkronorna, det knäpper i träden och frasar i gräset. Fåglar sjunger, stenen knastrar under fötterna och någonstans lite längre fram rör sig någon annan genom skogen, kanske ett djur. Man är ensam med sina tankar och all känsla för tid försvinner, det är helt underbart. När man sedan kommer in i "svampletarstämning" så kan timmar bara försvinna och passar man sig inte så upptäcker man plötsligt att man är någonstans man inte alls känner igen. Det händer ibland när man går från ena svamp klungan till andra utan att tänka sig för.

Ett bra knep om man är orolig för att tappa bort sig är att hänga upp något färgstarkt i ett träd i närheten av "startpunkten". Det kan vara en tröja, plastpåse eller liknande. Bara den har en skarp färg som inte förekommer naturligt i landskapet. Tappar man då bort sig lite så kan man spana efter färgklicken, det fungerar ju naturligtvis bäst i inte allt för tät skog. Vi har en knallblå bil som ser ut som ett litet lysande blåbär, så ingen tröja behövs.

Men står man nu där mitt i skogen och inser att man inte ser sin upphängda färgklick så är det ingen ide att få panik, inte ens om man har glömt smartphonen med gps hemma. Titta dig omkring, lägg på minnet ungefär hur platsen du står på ser ut och försök komma ihåg från vilket håll du kom ifrån. När du tror du vet var du kom ifrån, ta ut ett riktmärke i den riktningen, ett roligt format trä, en sten eller liknande och gå mot den. När du är framme vid riktmärket, titta dig omkring och se om du hittar din utgångspunkt. Om inte så fortsätt att välja ut ett nytt riktmärke och gå dit. Fortsätt på det sättet tills du känner igen dig. Genom att gå mot ett mål så undviker man att irra omkring och gå i cirklar. Är man säker på vilket håll man kom ifrån så håller man en rak linje i den riktningen. Är man osäker så kan man gå i ett sicksack mönster.

Men nog om skogen. Jag har lovat att jag skulle lägga ut recept på pajen och potatissalladen jag pratade om i förra inlägget och jag lovar att jag ska göra det. Det blir i nästa inlägg, jag ska bara orka resa på mig och hämta dem. Men jag lovar att de kommer att finnas här innan helgen är slut :).

Himmelriket på jorden

Det är en fras som man använder då och då. Nu för tiden tänker man sällan på att den faktiskt har sina rötter i kristendomen. Men jag använder den ändå lite då och då eftersom jag tycker om tanken. En plats som man upplever som paradiset, som den ideala platsen där man finner ro och där man kan hämta styrka och energi.

Jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om i mitt första riktiga inlägg efter min paus. Det borde kanske handla om något djupt filosofiskt eller världsomvälvande. Men jag kom fram till att just nu så finns det bara en sak jag vill skriva om och det är mitt lilla paradis här på jorden. Jag sitter i skuggan på altanen och det doftar av gödsel. Kanske inte den bästa doften, men den påminner om hur årstiden, om hur full av liv joden är och hur redo hon är att dela med sig av sin livskraft till oss.

Varje kväll tar jag mig en tur runt mitt lilla paradis. Jag tittar till mina växter, både de som ska bli mat och de som ska förgylla min tillvaro genom sina vackra färger och dofter. Varje dag har det hänt något nytt, ett nytt frö har grott, en ny blomma har slagit ut. Glädjen är så stor att det är svårt att beskriva. Ett frö som jag tog hand om i höstas har nu grott och blivit en liten växt. Vackra blommor kommer fram ur jorden och jag vet att de har spenderat vintern i ett litet kuvert i min bod.

Så idag bjuder jag på en bildkavalkad från min trädgård.



En av de sakerna som jag älskar med min trädgård är att även om jag har land och rabatter som är prydligt uppställda och rensade så finns det en vild sida. Här vid den gamla stenmuren blommar gullvivorna. De skiftar från gult till nästan svart och de får stå där de står. Gräset får växa vilt runt omkring dem och klipps inte för än de har blommat över. Varje vår/försommar blir jag lika lycklig över att se när de kommer. Dessutom är det alltid tacksamt att ta med en liten bukett när man ska gå bort, alla älskar gullvivor.



En av de nya sakerna i trädgården för i år är en fem meter lång hallon häck med hallon av den riktigt gamla goda, söta, sorten. Det vet för jäkligt att gräva, gödsla och vända jorden. Men nu när det är klart och den står på plats så är jag enormt nöjd och hoppas att hallonen blir underbart goda.



Två små mini växthus har jag skapat av en komposteringskub och fyra fönster. Det fungerade över förväntan och de ser gulliga ut i sitt lilla hörn av trädgården.



Under glasen växer det broccoli och blomkål så det knakar. Jag måste snart gallra bland de små plantorna. Jag hoppas på riklig skörd så att jag kan frysa in av båda sorterna och kunna ta fram det i vinter.





Min älskade Kaprifol har börjat blomma. Den är gammal, den har stått där sedan skomakarstugan byggdes i mitten/slutet av 1800-talet. När vi flyttade hit så köpte vi en annan kaprifol och ställde bredvid den gamla. Men den dog på två år. Nu har vi tagit skott på den gamla och det växer så det knakar. Det finns en till kaprifol som är en systerplanta till den gamla och som planterades samtidigt. Den står uppe i slänten mellan träden och den ser ut som en kaprifol på steroider. Förra året knäckte den en ung björk som inte orkade hålla uppe den. Det är växtkraft.



Mina jordgubbar blommar snart, även smulgubbarna (blandning av smultron och jordgubbar) är på väg att blomma. Jag har inte överdrivet mycket jordgubbar, mest för att jag ska kunna stoppa en i munnen lite då och då. Vill jag koka sylt eller frysa in så åker jag bort till Missveden och plockar på självplocken.



Nej jag odlar inte toapapper... Det är purjolöken som får små rör av toapappershållare, dels som stöd och skydd när de är späda men även för att man ska slippa kupa dem när de blir större och ändå få långa vita skaft.



En liten ärtplanta kämpar sig upp ut jorden. Just den här ärtan kommer från en skida som jag lät sitta kvar på en planta förra hösten till sen blev gul. Sedan torkade jag ärtorna och kunde platera ut dem nu i våras. Ska bli kul att jämföra de ärtorna vi får från de plantorna med ärtor från köpta frön.



Mer ärtplantor, denna gången från köpta frön. Det växer så det knakar, snart är det dags att sätta upp stöd. Jag har lite av baljväxt tema i år i landen. Jag har sått två olika slags ärtor och två olika slags bönor (vax böna och brytböna). Men jag älskar både ärtor och bönor.



Potatisen har jag redan kupat en gång. Snart är det dags att täcka den med gräsklipp. I år köpte jag en gourmelåda med sättpotatis. På så sätt fick jag fyra olika sorter, ska bli kul att se hur alla samakar. Jag har faktiskt varit noga med att veta var jag har planterat de olika sorterna.



Sist ut är körsbärsträden som nu är på väg att blomma över. När det kommer en vindpust så står man mitt i ett snöfall av vita körsbärsblomblad. Då tar jag ett djupt andetag och tänker på att japaner säger att det innebär tur att stå under ett körsbärsträd som släpper sina kronblad. Det gäller att suga i sig alla positiva energier.

Det jag väntar på nu är att mina syrener ska slå ut. Jag älskar när hela trädgården doftar syren, syrendoft är för övrigt en av mina absolut favoritdofter så om någon vet en parfym som doftar syren så kan ni väll lämna en kommentar och tipps mig.

Som avslutning på mitt inlägg vill jag dela med mig av ett recept som smakar sommar. Mitt alldeles egna, lite oortodoxa jordgubbscheescake recept:

Jordgubbs cheescake

10 st degistivekex
75 g smält smör
1 tsk kanel

200g färskost (typ philadelphiaost)
200g jordgubbar (eller andra bär)
3 äggulor
½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker

Ugn: 175 grader

- Mixa samma digestivkex, smör och kanel och tryck ut i en form med avtagbar kant. Grädda i ugnen i ca 7 min.

- Mixa färskosten med bären så att det blir en någorlunda slät smet.

-Blanda i ett ägg åt gången och vispa noga.

-Blanda i övriga ingredienser och häll smeten ovanpå kexbottnen i formen och grädda i 25-30 min beroende på ugn.

Tipps: Tycker du den blir för låg? Dubbla ingredienserna i smeten så blir det mer av kakan, förläng gräddningstiden med ca 10-15 min. Om man vill kan man dela färska jordgubbar och lägga ovanpå och sedan hälla på en blandning av saft och gelantin och låta det stelna i kylskåp, det blir en lyxigare finish på det hela.

Ha en underbar dag och passa på och njut av naturen och solen!

Vårstädning i trädgården

Ja nu har trädgårds säsongen så sakta börjat hägra. Idag började jag rensa upp efter hösten och vintern. Inget stort, inte mycket, men lite så att man får en känsla av att ha gjort nytta.

   Eftersom vardagsrummet är lite för litet för att ha en gran inomhus så har jag en gran på min altan. Ljusen och pyntet plockas naturligtvis ner i början av januari, men idag så åkte även själva granen ut på sophögen. Altanen har dessutom sopats och en stol är framställd i det mest vindskyddade och soligaste hörnet.

   Jag tog även tag i att förklara det årliga kriget mot Jasminbusken. I alla fall i min trädgård växer den som ogräs och breder ut sig på både längden, bredden och höjden. Så fort den får chansen vill den rota nya skott och skulle gladerligen ta över hela trädgården. Men jag sätter hårt mot hårt och klipper den skoningslöst varje vår. Den ansas och klipps och granskas och klipps lite till tills den har blivit lite tamare och fyller sin plats i trädgården. Inte verkar den ta skada av det heller för nästa vår är det dags att förklara krig ytterligare en gång. Men jag skulle inte vara utan den för allt i världen. När sommar kvällarna fylls av jasmindoft och hela busken är som en vit boll av blommor så glömmer man allt slit man har på våren.

   Jag har dessutom gått hårt åt mitt ena plommon träd. Under vintern för tre år sedan gnagde något djur, jag misstänker rådjur, sig hela vägen in till stammens kärna på mitt ena lilla plommonträd. Trädet överlevde visserligen men har sedan dess gett mindre och mindre skörd och ser risigare ut varje år. Så i år ska det få bli växtstöd i stället för träd. Jag har kapat bort alla skott och grenar med bladknoppar på, i stort sett har jag dödat trädet. I sommar kommer jag att plantera ett par humle plantor runt trädet som ska få växa upp kring den kala stammen och så ska det lilla plommonträdet få bli mittpunkten i min nya örtagård är tanken.

   Jag har även kämpat lite med mitt andra plommonträd. De förra ägarna hade en något underlig syn på hur man ska beskära träd. Inte för att jag är någon expert på ämnet men jag vet i alla fall bättre än att klippa det så att hela kronan är lutad åt ena hållet och därför helt saknar stöd från stammen. Så nu har jag ägnat ett par år åt att sakta men säkert få kronan att växa åt andra hållet, att få den att fylla ut och bli mer centrerad. Det tar tid men jag tycker mig se förbättringar.

   På tal om att beskära träd så måste jag berätta lite om min, lånade, filosofi. Som ny trädgårds ägare var jag väldigt orolig för det här med beskärning av fruktträd. Jag läste spaltmeter om ämnet och alla verkade säga olika saker om hur man ska forma träden. men så var jag på en föreläsning av en man som jag tyvärr har glömt namnet på. Någon frågade om just beskärning av fruktträd och han gav det råd som jag har tagit till hjärtat och som nu är min filosofi när jag beskär mina träd. Han sa att formen på trädet är mindre viktigt, det finns två principer man ska följa när man beskär trädet. 1) Det ska vara lätt att plocka frukten. Tänk på hur det kommer att se ut under sommaren/hösten när bären/frukten ska plockas, kommer du att komma åt alla grenar utan allt för mycket akrobatik? 2) En krona ska vara luftig och rymlig för att frukten ska kunna få plats och få sol. Titta på grenarna, växer två grenar kors? Ta bort den ena. Titta vart en gren är på väg, om ett år kanske den växer in i en annan gren, vilken gren ser friskast och bäst ut? Behåll den och ta bort den andra. Skapa "lätta" träd.

   Så det är så jag gör nu för tiden. Mamma säger att jag ser väldigt rolig ut. Jag går runt, runt trädet och tittar, funderar, klipper lite här och lite där och så går jag runt igen. Så håller jag på tills jag tycker det ser bra ut. Borta är känslan av ångest och panik inför att göra fel. Gör man fel i år får man en ny chans nästa år. Det är fördelen med levande, växande saker. på sin höjd så kanske man ser till att skörden blir liten ett år. Men vad gör det på det stora hela? Man har ju lärt sig något på köpet....

Våren är i antågande

 Efter en helg hos mamma kom jag hem i går, denna gången med katten i släptåg. Under de dagarna jag varit borta verkar våren ha flyttat in i min trädgård. Helt underbart! Så idag tog jag med Teddy ut på inspektion av trädgården. Som den fegis han är spenderade han den mesta av tiden sittandes på min axel innan han till sist vågade sig ner på marken. Det var lite spännande att lukta på alla saker konstaterade han men för säkerhets skull höll han sig nära mig. Eftersom han är okastrerad så får han inte vara utekatt och springa fritt utan kommer bara ut i sele och koppel. Han är inte så jätte förtjust i naturen om det inte är varmt, torrt och soligt. Idag var marken deffinitivt aldeles för blöt för hans smak, men det gick en stund i alla fall.

   Vi hittade en hel hög med vårtecken i trädgården. Snödropparna håller på att slå ut, andra små lökar som skilla och krokus börjar titta upp och på de flesta buskar och träd finns det stora knoppar. I morgon ska jag städa på altanen tänkte jag. Då kan jag sitta där när solen gassar och dricka en kopp te. Jag har turen att ha altanen i ett vindskyddat läge så man kan sitta där ganska tidigt på våren så länge man har ordentligt på sig. Ostara väntar dessutom runt knuten så just nu känns det verkligen rätt att vårsolen gassar ner i trädgården.

   Under shoppingen i helgen har jag dessutom införskaffat mig tre små mini floror. Snart är det ju dags att börja promenera omkring i naturen igen och då är det alltid bra att ha med sig böcker så man vet vad man ser. De två första införskaffades på ett antikvariat och är från 1980, vilket inte gör så mycket eftersom växterna inte förändras så mycket på 30 år.

 Den första heter "Lilla Bärboken" av Eva Maehre Lauritzen, utgiven av Awe/Gebers. Den verkar inte finnas att få tag på om man inte hittar den på andra hand. Men den är verkligen värd att leta efter! Jag har läst igenom den och den går igenom de mest vanligen förekommande bärbuskarna/plantorna/träden i Sverige. Förutom att beskirva utseende och var de finns står det även om de är giftiga eller ätliga och hur de har använts genom tiderna. Jag tror att jag kommer få stor användning för denna lilla boken. Jag tycker att jag känner igen ett par av buskarna från mina promenader, men jag ska dubbelkolla när jag börjar med mina promenader igen.

 Den andra heter "Lilla Trädfloran" och är skriven av Ivar Elvers, den är från samma serie som ovanstående. Även denna boken är ett guldkorn som är värt att spana efter om man är i närheten av begagnade böcker. Denna består naturligt vis av vilda buskar och träd och precis som ovan så finns det små roliga fakta insprängda i texten. Änne en klar favorit, om inte annat så för att försöka ta reda på vad det är för träd som jag har i min trädgård...

   Den tredje boken hittade jag på bokrean och den heter "Lilla fälthanboken Flora" från Norsteds förlag, finns att köpa på Adlibris. Det är en väldigt smidig flora i litet format som kommer att underlätta när man ska leta upp örter. Vad som verkligen lockad mig att köpa den var planschen som man får med där örterna delas in efter blommans färg, det kommer att göra det mycket lättare att hitta en ört som man har hittat och vill veta namnet på.

 Den stora fördelen med alla dessa tre böcker är storleken, den största är 14x9 cm. Det är lätt att stoppa en i fickan eller i ytterfacket av ryggsäcken. De tar inte mycket plats och väger nästan ingenting. Väldigt praktiska att ha med sig i naturen. Floran har dessutom ett plastskydd omkring sig, någon har tänkt till två gånger ;). Så det är lite boktipps så här inför våren. Det finns flera böcker i båda serierna och det kommer nog att bli fler inköp av dem när jag springer på dem.

Till sist vill jag avsluta med ett par vårbilder. Två på mina älskade snödroppar, de är så efterlängtade när de kommer att deras blyga utseende kan tävla med de mest praktfulla sommarblomster. Den sista bilden kommer från en vattentunna som jag glömde att välta i höstas. Isen kan bli underbart vackra skulpturer utan någon hjälp.

Yule pyntning

Yule närmar sig med stormsteg. På torsdag är det dags. Idag har jag städat huset och börjat pynta. Efter Samhain så är Yule min favorit högtid på året. Jag är i själva verket svagare för de högtider som sammanfaller med solens cykler snarare än de andra (om man bortser från Samhain då). Men Yule slår som sagt de flesta. Jag tror att jag gillar bilden av ljuset som segrar över mörkret, på nytt födelsen. På något sätt så symboliserar det min egen personliga livsåskådning på sätt och vis. Jag tror att vi alla går igenom mörka perioder, perioder då vi kämpar för att hålla fast vid de små bitarna av ljus vi har. Men jag tror också att vi alla har möjligheten att ta oss igenom mörkret och att sakta men säkert fylla våra liv med mer ljus. Det är det som Yule står för för mig, våran egen inbyggda förmåga att fatta beslut som kan vända våra liv. Det kan vara de små besluten som att besluta sig att äta sundare eller börja ta en daglig promenad, eller så är det de stora besluten som att säga upp sig från ett arbete som får dig att må dåligt eller göra slut med en partner som inte gör dig lycklig. Varje dag tar vi beslut i vårt liv, stor som små. Enligt mig så är det därför viktigt att bli så pass självmedveten så att man ser till att fatta beslut som ser till att föra in mer ljus i sitt liv. Vi borde alla sträva efter mer ljus. Vi kommer aldrig kunna utesluta mörkret helt, varför skulle vi vilja? Utan mörker så kommer vi inte att uppskatta ljuset. Men vi kan varje dag fatta beslut som innebär att mörkret inte tar över våra liv. Så när vi på Yule firar att Guden åter föds, att solen åter kommer in och kämpar tillbaka mörkret, så borde vi fira och glädjas åt de samma egenskaperna i oss själva.

Oj, nu blev jag en smula filosofisk... Jag som bara skulle berätta om lite Yule pynt och pyssel. Nåja tillbaka till ämnet. Jag har alltså pyntat, jag älskar att pynta för då får jag en bra ursäkt för pyssel. Till största delen ser mitt hem ut som vilket svenska julhem som helst. Men naturligtvis finns det massor av symboler inbakade som de flesta skulle missa. Jag tycker det är kul att runt jul så är det en av de få tidpunkterna på året då jag kan ha vissa av mina wicca symboler framme helt synligt och väldigt få reagerar på det.

Det första jag dekorerade om var mitt altare. Jag samlade in alla de torkade löven och lade i en tidningsstrut (allt sådant bränner jag när det tas bort från altaret). Sedan tog jag bort duken som jag använder till skördefester och la på en röd i stället. Kitteln fylldes med granris som jag hämtade från granen på tomten. Jag gillar bara den granen en gång om året och det är när jag behöver granris till Yule. Där efter ställdes mina gudastatyer på plats och alla symboler för de olika elementen. Sedan tog jag resten av granriset och gjorde en krans. Jag hade tänkt visa hur man gör. Min kamera strejkar för tillfället så ni får nöja er med mina fina handritade bilder..

Först skaffar man sig en hög med granris, har man ingen egen gran så finns det att köpa hos blomster affärer eller där man köper julgranar. Man behöver dessutom någon form av snöre, jag använder grönt trädgårdssnöre, och dekorationsband. Dela sönder granarna i mindre beståndsdelar som de två första bildrena visar. Ta sedan en granbit och lägg omlott med en annan, fäst snöret och snurra det runt så att du fäster delarna vid varandra. När den ena granbiten tar slut lägger du till en ny och fortsätter vira snöret runt, runt. Till slut får du en lång och ganska ginglig girland, använd ungefär två tredjedelar av granbitarna. Ta girlanden och gör en dubbel krans, det vill säga du virar den två gånger så den blir dubbelt så tjock. Ta nu resterade granbitar och fortsätt att fylla ut kransen samtidigt som du virar snöret runt, runt. När du gjort ett varv kommer du ha en tjock och fin krans. Fäst snöret och dekorera med dekorationsband och eventuellt andra dekorationer.

Kransen kan man sedan hänga på dörren eller på väggen. Eller så gör man som jag, jag lägger den på altaret så att den blir en cirkel. Runt cirkel placerar jag ut symbolerna för de fyra elementen och i mitten lägger jag en apelsin som jag har dekorerat med nejlikor som symbol för solen. I år dekorerade jag apelsinen med symboler för guden, gudinnan, solen och månen. Så nu luktar hela mitt sovrum av granris, apelsin och nejlika. Det är verkligen dofter som för mig påminner om barndomens jular.

Nere i köket kommer det att hängas upp en till apelsin i taket, symboliken är slående måste jag säga. Granen har jag inte plats med i huset men den står så fint på altanen med ljusen tända. Alla rummen är fyllda med röda ljus och på torsdag kommer det att brinna ljus i hela huset. I år blir det inget stort, cermoniellt firande eftersom vi kommer ha gäster i huset som inte firar Yule. Men jag firar på mitt sätt genom att baka in mina Yule traditioner i dagen.

Till exempel så kommer  jag att bjuda mina gäster på min Yule kaka, fast den kommer att gå under sitt mer ordinära namn: Fruktkaka. Jag har gjort den här kakan til Yule i snart sex år och jag ser fram emot den varje år. Mitt recept:

Yule kaka

2 dl torkade aprikoser
2 dl torkade katrinplommon
0,5 dl russin
whisky
2 dl valnötter
1,5 dl mörk hackad choklad
4,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
250 gram smör
2,5 dl råsocker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk salt
4 st ägg

Sätt ugnen på 150 grader, smöra och bröa en form. Hacka frukten och lägg den i blöt i whiskyn i en timme (vill du inte använda whisky så kan du använda tex svartvinbärssaft som du gör lite extra stark). Hacka chokladen och valnötterna grovt och bland med frukt, mjöl och bakpulver i en bunke. Rör socker, smör, vaniljsocker och salt mjukt i en separat bunke och blanda sedan ner ett ägg åt gången, se till att äggen är ordentligt uppblandade innan du tar i det nästa. blanda ner mjölblandningen i äggblandningen. Häll upp i formen och grädda i ca en timme. Kakan blir godare om den får stå ett par dagar. Servera med lätt vispad grädde.

Det kommer även bjudas på glöggat vin, pepparkakor och lussekatter och till middag blir det hemmagjord grynkorv. Till kvällsmyset blir det nötter, äpplen och apelsiner. Så man kan fira Yule utan att göra en allt för stor sak av det. Jag vet att det finns många praktiserande wiccaner som bor med sina föräldrar eller som bor ihop med en partner som inte är wiccan. Jag vill bara att man ska veta att man kan föra in symboler som är viktiga för dig utan att det behöver påverka de andra i hushållet. Man behöver inte alltid fira med buller och brak och genom att deklarera för hela världen vad man gör. Symboler och ritualer är precis lika meningsfulla även om det bara är du som är medveten om dem.

Det var allt för mig för i kväll. Jag hoppas ni får en bra morgon dag!

Lammas

Igår firades Lammas, den första skördehögtiden. Här hemma satsades det på hemodlad mat. Bland annat den väldigt goda sommarsoppan, en redd soppa på färska morötter och ärtor, som jag tänkte dela med mig receptet av.

Sommarsoppa

Färska ärtor och morötter (det fungerar med frusna ärtor men smaken blir inte det samma)

Vatten

2 grönsaksbuljongtärningar per 2,5 dl vatten

Mjölk, dubbelt så mycket som vatten

3 msk mjöl till  2,5 dl vatten

 

Plocka morötter och ärtor.

Rensa ärtorna och skölj och slanta morötterna. Lägg i en kastrull och häll på vatten tills det knappt täcker grönsakerna och lägg i buljongen.

Låt koka i 20-30 min eller tills grönsakerna är mjuka. Rör ut mjölet i lite kall mjölk. Tillsätt resten av mjölken till soppan och tillsätt lite av mjöl och mjölkblandningen. låt koka en stund och tillsätt mer av blandningen om soppan är för blaskig. Den ska vara krämig men inte som stuvning.

Servera direkt, gärna med hårtbröd och saltgurka.

Guld och gröna skogar

Dagen kom med strålande väder. Jag fick ett sug efter att gå ut i skogen och lyckades övertala mamma att följa med (hon var inte så svårflörtad). Vi tog med var sin korg i fall att. Vi åkte ut på äventyr och beslutade oss för att besöka en skog där vi inte har varit förut. Väl där delade vi på oss och gick åt var sitt håll. Jag märkte att blåbär var det dåligt om i år, men lingon blir det nog en hel del när de mognar. Jag gick och filosoferade för mig själv. Det är det jag älskar med skogen, det är lugnt och tyst och luktar tryggt. Så plötsligt fanns de där, mitt i solgasset. En matta av kantareller, gult som guld, och mitt hjärta slog ett extra slag. Min korg blev full och jag kände mig nöjd och lycklig. Jag tackade för den fina gåvan och gick för att möta min mamma.

På vägen hem stannade vi till vid en gård där det är självplock på amerikanska blåbär. Verkligen bekväma bär att plocka, stora och i lagom plockhöjd. Så det blev två behållare fulla. när vi kom hem var jag riktig nöjd med eftermiddagen. Men medaljen har en baksida. Man är ju tvungen att rensa all svamp, närmare fem liter, och den som inte äts upp i dag ska förvällas och frysas. En stor del av blåbären ska ätas till lunch i morgon men resten hamnar i frysen. I vinter kan jag ta upp en näve och stoppa ner när jag kokar mannagrynsgröt. Eller kanske blåbärsmuffins, det är gott.

[gallery]

Körsbärs recept

Jag lovade att lägga upp ett par av de recepten jag har till körsbär. Jag håller för det mesta vad jag lovar så här kommer en hög med underbart smarriga körsbärsrecept.

 

Körsbär i rom

 1 kg urkärnade körsbär

5dl vit rom

6dl strösocker

1 vaniljstång

1 citron

Ta en stor, väl rengjord, glasburk med tätslutande lock. Häll i körsbären. Blanda socker och rom i en skål. Skär i tu vaniljstången och skrapa ur fröna. Rör ner fröna i romen. Lägg vaniljstången i burken med körsbär och häll romen över. Tvätta citronen noga och skär den i skivor som läggs ovanpå körsbären. Förslut burken och ställ i kylskåp. Skaka burken en gång om dagen så att sockret som samlats i botten löses upp. Låt stå till sig i 6.8 veckor.

Serverings tipps: Skär en tjock skiva sockerkaka, dränk in den i lite körsbärsrom, vispa grädde luftig men inte hård. Lägg på en klick på sockerkakan och lägg på ett par av bären.

 

Körsbärssaft

4 l körsbär (med kärnor)

1,2 l vatten

12 dl socker

1-3 droppar bittermandelolja

Koka körsbären i vattnet tills skalet spricker och de blir mosiga, tryck bären mot kanten av kastrullen så att de mosas. Sätt upp ett  silställ med silduk och en stor bunke under. Häll bären i silduken och låt stå i ett par timmar, helst över natt. Häll saften i en gryta och blanda ner sockret och ett par droppar bittermandelolja. Låt saften koka upp och se till att allt sockret har löst sig. Ta grytan åt sidan och skumma av skummet antingen med en sked eller hålslev. Häll upp saften på flaska och låt svalna.

OBS: Eftersom saften inte innehåller konserveringsmedel så står den sig inte så länge utanför kylskål. Häll upp den på 0,5l petflaskor och frys den så varar den längre.

 

Spottkräm

1 l körsbär (med kärnor)

2dl vatten

1-4 dl strösocker (beroende på bär och smak)

1 rågad msk potatismjöl

Rör ut potatismjölet i ett glas vatten. Häll bären och 2 dl vatten i en kastrull tillsammans med lite socker och låt koka upp. Smaka av och tillsätt ev mer socker vid behov. När körsbärens skal spricker så reder man krämen genom att ta den från värmen och röra ner ett par skedar av vattnet med potatismjöl i taget. Låt koka upp igen och upprepa till rätt konsistens. Servera med mjölk.

Tips: Eftersom det finns kärnor i krämen så är det bra om alla får en liten kopp att lägga kärnorna i.

 

Körsbärspaj

Bärdel

5dl urkärnade körsbär

2 msk socker

1 msk potatismjöl

Smultäcke

4 delar muscovado socker

10 delar vetemjöl

10 delar havregryn

3 delar hackade nötter

smällt smör

Ugn: 200 grader

Häll bären i en ugnssäker form. Strö över socker och potatismjöl och blanda runt. Blanda de torra ingredienserna i en bunke och tillsätt smält smör tills det blir en något sammanhållande massa. Smula massan över bären och droppa lite smält smör över. Ställ in i ugnen i ca 30 min eller tills bärsaften bubblar upp på sidan.

Tipps 1: Jag väljer att inte skriva ut bestämda mått på smultäcket eftersom det då är enkelt att anpassa mängden om man vill ha större eller mindre paj. Så länge man använder samma "del" så går det att använda msk, dl eller gr. Täcket går att använda till all sorts frukt och bär.

Tipps 2: Byt ut nötterna mot kokos, cornflake eller torkade bär. Kan även uteslutas.

 

Jag hoppas de här recepten inspirerar någon. Jag kan garantera att de är supergoda allihopa.

Körsbär

Som jag berättade i går så har körsbärsträden helt tagit över en av slänterna som finns på tomten. Anledningen är år av försummelse, när jag flyttade in här så hade de inte blivit klippta på flera år. lika dant fick alla skott växa fritt. Tyvärr så har jag inte direkt prioriterat körsbärsträden så de har fått fortsätta växa på samma sätt. Detta har inneburit att slänten nu är full körsbärsträd i alla olika storlekar och formar. Trotts denna misshandel så bär träden troget frukt och i år har de verkligen lagt i högväxeln. Nu har jag körsbär så att jag börjar få slut på idéer vad jag ska göra med dem.

Jag är av den skolan att man ska ta till vara på det som man får av naturen. Jag gillar att sylta och safta (och att sedan äta och dricka upp det) och försöker att ta tillvara det mesta som finns i trädgården. Att låta bär förbli oanvända ger mig dåligt samvete, det är som att kasta bort en smärre förmögenhet.

Men nu har jag plockat körsbär i en vecka och det syns knappt på träden. De som sitter i toppen av träden får sitta kvar. Lite ska ju fåglar och annat smått ha och kalasa på. Nu har jag gjort körsbär i rom, körsbärssylt, körsbärssaft och fryst in 14 lådor med körsbär och så har grannarna och släkten fått. Förutom det har jag ätit spottkräm (kräm gjord på körsbär med kärnor) i parti och minut. Inte för att jag lider, jag råkar vara barnsligt förtjust i just spottkräm och min tanke är att de där 14 lådorna med körsbär ska bli till kräm i vinter. Men som sagt så börjar fantasin tryta.  Men jag antar att man inte ska klaga.

Som sagt så gillar jag körsbär. Det mesta man gör av körsbär får den där härligt djup röda färgen som för tankarna till rubiner och kungligt röda mantlar. När jag står ute under träden och plockar de röda bären kan jag nästan känna smaken av pannkakor med körsbärssylt, eller sockerkaka med romkörsbär och lätt vispad grädde. Om ett par dagar så har nog saften stått till sig så att man kan ta sig ett smakprov. Rombären dröjer det en månad innan de legat till sig. Allra smarrigast är om man kan hålla tassarna borta till december. Men man ska inte hoppas på för mycket.

Som avslut ska jag lägga upp en bunt bilder som visar mitt röda guld. Någon dag ska jag lägga in lite roliga körsbärsrecept Ha en riktigt bra dag.

[gallery]