Gratis lyxmat och hälsokost blandat med meditation.

Kanske en underlig rubrik, men dagen har faktiskt innehållet allt det. Efter ett besök hos kusinen stannade jag till i skogen, och är det något som är en lisa för själen så är det skogspromenader. Jag vet att jag har pratat om det tidigare men det tåls att sägas ett par gånger till. Det är en trevlig kombination av frisk luft, motion, möjlighet att hitta diverse olika läckerheter och meditationstid.

Under min vandring idag hittade jag både blåbär och kantareller så kvällen kommer att bjuda på kantarellsmörgås med blåbär och mjölk till efterrätt. Det är två av de godaste sakerna man kan äta och de är nästan helt gratis. Det krävs inga stora summor pengar för att sätta guldkant på vardagen. Dessutom känner jag mig alltid extra nära naturen när man äter mat som man skördat/plockat själv.



Förutom att hitta saker att smörja kråset med så gick jag och njöt av att vara i skogen, det är som att meditera när man går där. Först tycker man det är så tyst, men när alla andra ljud försvinner så börjar man istället höra naturen egna ljud. Det blåser i trädkronorna, det knäpper i träden och frasar i gräset. Fåglar sjunger, stenen knastrar under fötterna och någonstans lite längre fram rör sig någon annan genom skogen, kanske ett djur. Man är ensam med sina tankar och all känsla för tid försvinner, det är helt underbart. När man sedan kommer in i "svampletarstämning" så kan timmar bara försvinna och passar man sig inte så upptäcker man plötsligt att man är någonstans man inte alls känner igen. Det händer ibland när man går från ena svamp klungan till andra utan att tänka sig för.

Ett bra knep om man är orolig för att tappa bort sig är att hänga upp något färgstarkt i ett träd i närheten av "startpunkten". Det kan vara en tröja, plastpåse eller liknande. Bara den har en skarp färg som inte förekommer naturligt i landskapet. Tappar man då bort sig lite så kan man spana efter färgklicken, det fungerar ju naturligtvis bäst i inte allt för tät skog. Vi har en knallblå bil som ser ut som ett litet lysande blåbär, så ingen tröja behövs.

Men står man nu där mitt i skogen och inser att man inte ser sin upphängda färgklick så är det ingen ide att få panik, inte ens om man har glömt smartphonen med gps hemma. Titta dig omkring, lägg på minnet ungefär hur platsen du står på ser ut och försök komma ihåg från vilket håll du kom ifrån. När du tror du vet var du kom ifrån, ta ut ett riktmärke i den riktningen, ett roligt format trä, en sten eller liknande och gå mot den. När du är framme vid riktmärket, titta dig omkring och se om du hittar din utgångspunkt. Om inte så fortsätt att välja ut ett nytt riktmärke och gå dit. Fortsätt på det sättet tills du känner igen dig. Genom att gå mot ett mål så undviker man att irra omkring och gå i cirklar. Är man säker på vilket håll man kom ifrån så håller man en rak linje i den riktningen. Är man osäker så kan man gå i ett sicksack mönster.

Men nog om skogen. Jag har lovat att jag skulle lägga ut recept på pajen och potatissalladen jag pratade om i förra inlägget och jag lovar att jag ska göra det. Det blir i nästa inlägg, jag ska bara orka resa på mig och hämta dem. Men jag lovar att de kommer att finnas här innan helgen är slut :).

Smultron och lemon meringue pie

Vad tiden går fort. Ibland så verkar den bara rinna mellan fingrarna på en. Jag tycker att det var förra veckan jag började mitt nya jobb men jag har redan varit där i en och en halv månad lite drygt. För att inte tala om vad som händer ute i trädgården. Ärtorna blommar och skidor börjar bli matade, rödbetorna och kålen växer som ogräs och de första broccolibuketterna börjar titta fram.

Jag trivs med att arbeta eftermiddagar men tyvärr innebär det att jag inte alls hänger med i trädgården har jag märkt. Men jag tror snarare att det handlar om att lägga sig till med nya vanor. Men det är ju alltid svårare än det låter. Jag är en människa som älskar rutiner, eller kanske mer bestämt som älskar mina egna rutiner.  Men det är inte att säga att nya rutiner inte kan medföra något gott. Eftersom det är ca 3-4 km till bussen från mig innebär det att jag två gånger om dagen, fem dagar i veckan faktiskt måste röra på mig. Inte helt fel ska jag säga. Massor med frisk luft och som en trevlig bonus har jag upptäckt små hemligheter. Precis i en krök på vägen en bit in i skogen finns ett enormt snår med hallon, jag har redan varit där och plockat en hel del här om kvällen så att jag fick mig lite hallon och mjölk till kvällsmat. Inte långt ifrån hallonsnåret finns även massor av smultron. Jag har plockat strån på strån med smultron i omgångar.

Men som sagt, det är även skördetider i trädgården. Härom dagen kunde jag skörda alla ingredienser som krävs för min gröna potatissallad. Visst ser det gott ut?



 

För att avrunda middagen så gjorde jag en lemon meringue pie, riktigt, riktigt gott om jag får säga det själv.



 

Men jag har faktiskt gjort mer än att ätit god mat och jobbat. Jag läser just nu en riktigt intressant bok "The Secret History of the World" av Jonathan Black. Det är inget man läser igenom på en kväll, riktigt djupa filosofiska tankar som kan ta ett tag att bearbeta. Boken syftar till att få läsaren att i alla fall tillfälligt ändra sin världssyn från "först kom materia och sedan utvecklades tanken" till att tänka "först fanns tanken och sedan skapades materian för att tanken skulle ha någon stans att vara". Det är väldigt intressant att försöka ändra tankesätt och världssyn. Jag har inte läst klart den men jag rekommenderar den verkligen om man vill ge sin hjärna lite gymnastik.

Med det tror jag att ni lämnar er för ikväll. Jag hoppas ni har en bra dag i morgon och att ni har njutit av fullmånen i kväll.

Dansa bland disk och damm

Idag är en dag då livet och världen ler mot mig känns det som. På förmiddagen ringde de från stället jag var på arbetsintervju hos och jag börjar på måndag. Bara det gjorde att min dag blev så mycket bättre. Dessutom så är det lite lagom varmt idag så min energi har kommit tillbaka. Inget ont om Solen men när han strålar som bäst så försvinner all min energi.

Så idag har jag rensat mina land och mina rabatter och sedan slog lusten att städa till. Det händer väldigt sällan att jag vill städa. Jag gör det för det mesta under protest. Men idag så vreds det på musik och jag vickade på rumpan när disken åkte in i maskinen och när damsugaren åkte fram så blev det både ett och två samba steg. Jag får nog be alla mina grannar som såg mig studsa omkring här hemma om ursäkt.

Nu är disken diskad, det är damsuget och riktigt snyggt här hemma och jag har energi som sprutar ut genom öronen. Så jag ska ta itu med att göra färdigt mina runor som jag har slipat på i en evighet. Jag har så mycket positiv energi just nu så jag kan gott och väl se till att göra något vettigt av den. Kanske ska jag ta mig i kragen och ladda min amulett i kväll. Månen är ju i en bra fas just nu och jag tror inte jag kommer få så svårt att frammana positiva känslor och energier :).

Jag hoppas att ni där ute har en lika bra måndag som jag.

Nervositet

Jag kan bli enormt nervös när jag ställs inför nya sociala situationer, jag är inte en enormt social person så det kommer inte så naturligt för mig. Det bruka släppa när jag väl kastar mig in i situationen och har fått lite koll på läget. Det finns naturligtvis tillfällen då jag blir extra nervös och just nu så håller jag på att ta mig igenom två av dessa.

Den första är arbetsintervjuer. Man vill verkligen att personen eller personerna som man pratar med ska inse hur duktig man är och hur bra man skulle passa för jobbet. Man vill verkligen inte framstå som en nervös, stammande människa som knappt vet vad man heter. Därför så ökar min egen press på mig själv, jag måste lyckas och jag måste vara lugn och cooool, vilket naturligtvis bara gör att jag blir mer nervös.

I torsdags var jag på en sådan intervju. Redan dagen innan började fjärilarna fladdra som galningar i magen och jag spenderade oförskämt lång tid att rota igenom klädkammaren efter lämpliga plagg. Så var det dags att åka in till stan och leta sig fram till platsen där företaget låg. Solen gassade och det var obehagligt varmt, det kändes som jag skulle smälta i skorna. Min vana trogen så kom jag in i väldigt god tid och hittade utan problem företaget. Jag hade nästan 30 minuter på mig innan jag skulle in. Men ibland ska man ha tur. För vad låg mitt emot företaget om inte en liten park med träd, skugga och bänkar.

Ibland så är det de små sakerna som räddar hela dagen för en. I torsdags så var den en parkbänk i skuggan och tid nog att sitta där och njuta. Jag lyckades lugna ner nerverna lite och insåg att det vore en utmärkt ide att jorda mig. Så jag drog in frisk, still och lugn energi och bytte ut min nervösa energi. Så bad jag en bön till gudarna och till elementen och kände hur jag faktiskt blev riktigt lugn. Jag tänkte igenom en del frågor som jag förväntade mig att få och när det var dags att gå så var jag inte alls så nervös. Intervjun gick riktigt bra och jag väntar på att de ska höra av sig. Jag önskar att alla intervjuer skedde i närheten av parker.

Den andra situationen är det som man kallar dejting. Återigen så är den en fråga om att vilja visa sina bästa sidor. Samtidigt som jag tycker det är roligt att träffa nya människor och kanske träffa den stora kärleken. Men sedan så är det den nervösa biten. Kommer han att gilla mig? Vad gör jag om ingen säger något utan det blir dödstyst? Tänk om han inte fattar mina skämt. Ja ni vet ju själva vilka tankar som kan irra omkring i huvudet på mig.

Men eftersom jag håller på med min kampanj för att göra mig själv modigare så jag har tagit mig själv i kragen och tvingar mig själv att utsätta mig för sådana saker. För innerst inne vet jag ju att jag måste ut på dejt om jag ska träffa någon. Mr Right kommer ju inte magiskt att dimpa ner i soffan bara för att det vore enklare för mig.

Så oavsett vilka situationer som gör en nervös så slår jag ett slag för att du struntar i nervositeten och gör det i alla fall. Det känns hemskt ett tag i början men enda sättet att slippa nerverna tror jag är att visa för sig själv att man kan. Så att man nästa gång kan tänka "jag klarade det ju förra gången" och så småningom kan man tänka "jag har ju klarat det de tio senaste gångerna". Det gäller att nöta ner sin egen nervositet.

Syren

När jag går ut i gryning eller skymning i min trädgård just nu så möts jag av en symfoni av dofter. I sluttningen står liljekonvaljen i full blom och doftar helt gudomligt. Traditionen i min familj bjuder att på mors dag får mödrarna en bukett med liljekonvalj, och som det ser ut i år så kommer traditionen inte att brytas. Spridd runt omkring på olika plattser i trädgården blommar även syrenen. Naturligtvis doftar den lika gott som liljekonvaljen. Så om man står i mitten av trädgården när det blåser lite så blandas dofterna från blommorna med doften av gräs och löv. Det är riktigt njutning.

Värmen har ju slagit till ordentligt och visst är det trevligt, men jag är ju ingen värmeälskare. Jag är så nöjd med en 15-20 grader och lite fläktar. Dagar som den idag smälter jag bort och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Men när klockan börjar bli si så där sex- sju så piggnar jag till. Då sänker sig skuggan över trädgården och det börjar bli vettigt att arbeta. Och arbete har jag inte ont om. Grönsakslanden behöver rensas och gallras, rabatterna behöver rensas, gräset växer som ogräs och jag har en soffa, två fåtöljer och ett bord som ska slipas, tvättas och målas.  Lite i tag är melodin som spelas här.

I vanliga fall så tycker jag att blommor är vackrare ute och det händer inte ofta att jag plockar in några och ställer i vas. Men det finns undantag och ett av dem heter SYREN. Jag älskar syrener mer än jag kan säga och lycka är att kunna plocka ett par kvistar och ställa bredvid sängen så att man vaknar upp till doften av försommar. Idag var jag lite girig så jag plockade in två buketter, den andra hamnade bredvid tv'n så jag kan ligga och njuta av den från soffan.

Himmelriket på jorden

Det är en fras som man använder då och då. Nu för tiden tänker man sällan på att den faktiskt har sina rötter i kristendomen. Men jag använder den ändå lite då och då eftersom jag tycker om tanken. En plats som man upplever som paradiset, som den ideala platsen där man finner ro och där man kan hämta styrka och energi.

Jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om i mitt första riktiga inlägg efter min paus. Det borde kanske handla om något djupt filosofiskt eller världsomvälvande. Men jag kom fram till att just nu så finns det bara en sak jag vill skriva om och det är mitt lilla paradis här på jorden. Jag sitter i skuggan på altanen och det doftar av gödsel. Kanske inte den bästa doften, men den påminner om hur årstiden, om hur full av liv joden är och hur redo hon är att dela med sig av sin livskraft till oss.

Varje kväll tar jag mig en tur runt mitt lilla paradis. Jag tittar till mina växter, både de som ska bli mat och de som ska förgylla min tillvaro genom sina vackra färger och dofter. Varje dag har det hänt något nytt, ett nytt frö har grott, en ny blomma har slagit ut. Glädjen är så stor att det är svårt att beskriva. Ett frö som jag tog hand om i höstas har nu grott och blivit en liten växt. Vackra blommor kommer fram ur jorden och jag vet att de har spenderat vintern i ett litet kuvert i min bod.

Så idag bjuder jag på en bildkavalkad från min trädgård.



En av de sakerna som jag älskar med min trädgård är att även om jag har land och rabatter som är prydligt uppställda och rensade så finns det en vild sida. Här vid den gamla stenmuren blommar gullvivorna. De skiftar från gult till nästan svart och de får stå där de står. Gräset får växa vilt runt omkring dem och klipps inte för än de har blommat över. Varje vår/försommar blir jag lika lycklig över att se när de kommer. Dessutom är det alltid tacksamt att ta med en liten bukett när man ska gå bort, alla älskar gullvivor.



En av de nya sakerna i trädgården för i år är en fem meter lång hallon häck med hallon av den riktigt gamla goda, söta, sorten. Det vet för jäkligt att gräva, gödsla och vända jorden. Men nu när det är klart och den står på plats så är jag enormt nöjd och hoppas att hallonen blir underbart goda.



Två små mini växthus har jag skapat av en komposteringskub och fyra fönster. Det fungerade över förväntan och de ser gulliga ut i sitt lilla hörn av trädgården.



Under glasen växer det broccoli och blomkål så det knakar. Jag måste snart gallra bland de små plantorna. Jag hoppas på riklig skörd så att jag kan frysa in av båda sorterna och kunna ta fram det i vinter.





Min älskade Kaprifol har börjat blomma. Den är gammal, den har stått där sedan skomakarstugan byggdes i mitten/slutet av 1800-talet. När vi flyttade hit så köpte vi en annan kaprifol och ställde bredvid den gamla. Men den dog på två år. Nu har vi tagit skott på den gamla och det växer så det knakar. Det finns en till kaprifol som är en systerplanta till den gamla och som planterades samtidigt. Den står uppe i slänten mellan träden och den ser ut som en kaprifol på steroider. Förra året knäckte den en ung björk som inte orkade hålla uppe den. Det är växtkraft.



Mina jordgubbar blommar snart, även smulgubbarna (blandning av smultron och jordgubbar) är på väg att blomma. Jag har inte överdrivet mycket jordgubbar, mest för att jag ska kunna stoppa en i munnen lite då och då. Vill jag koka sylt eller frysa in så åker jag bort till Missveden och plockar på självplocken.



Nej jag odlar inte toapapper... Det är purjolöken som får små rör av toapappershållare, dels som stöd och skydd när de är späda men även för att man ska slippa kupa dem när de blir större och ändå få långa vita skaft.



En liten ärtplanta kämpar sig upp ut jorden. Just den här ärtan kommer från en skida som jag lät sitta kvar på en planta förra hösten till sen blev gul. Sedan torkade jag ärtorna och kunde platera ut dem nu i våras. Ska bli kul att jämföra de ärtorna vi får från de plantorna med ärtor från köpta frön.



Mer ärtplantor, denna gången från köpta frön. Det växer så det knakar, snart är det dags att sätta upp stöd. Jag har lite av baljväxt tema i år i landen. Jag har sått två olika slags ärtor och två olika slags bönor (vax böna och brytböna). Men jag älskar både ärtor och bönor.



Potatisen har jag redan kupat en gång. Snart är det dags att täcka den med gräsklipp. I år köpte jag en gourmelåda med sättpotatis. På så sätt fick jag fyra olika sorter, ska bli kul att se hur alla samakar. Jag har faktiskt varit noga med att veta var jag har planterat de olika sorterna.



Sist ut är körsbärsträden som nu är på väg att blomma över. När det kommer en vindpust så står man mitt i ett snöfall av vita körsbärsblomblad. Då tar jag ett djupt andetag och tänker på att japaner säger att det innebär tur att stå under ett körsbärsträd som släpper sina kronblad. Det gäller att suga i sig alla positiva energier.

Det jag väntar på nu är att mina syrener ska slå ut. Jag älskar när hela trädgården doftar syren, syrendoft är för övrigt en av mina absolut favoritdofter så om någon vet en parfym som doftar syren så kan ni väll lämna en kommentar och tipps mig.

Som avslutning på mitt inlägg vill jag dela med mig av ett recept som smakar sommar. Mitt alldeles egna, lite oortodoxa jordgubbscheescake recept:

Jordgubbs cheescake

10 st degistivekex
75 g smält smör
1 tsk kanel

200g färskost (typ philadelphiaost)
200g jordgubbar (eller andra bär)
3 äggulor
½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker

Ugn: 175 grader

- Mixa samma digestivkex, smör och kanel och tryck ut i en form med avtagbar kant. Grädda i ugnen i ca 7 min.

- Mixa färskosten med bären så att det blir en någorlunda slät smet.

-Blanda i ett ägg åt gången och vispa noga.

-Blanda i övriga ingredienser och häll smeten ovanpå kexbottnen i formen och grädda i 25-30 min beroende på ugn.

Tipps: Tycker du den blir för låg? Dubbla ingredienserna i smeten så blir det mer av kakan, förläng gräddningstiden med ca 10-15 min. Om man vill kan man dela färska jordgubbar och lägga ovanpå och sedan hälla på en blandning av saft och gelantin och låta det stelna i kylskåp, det blir en lyxigare finish på det hela.

Ha en underbar dag och passa på och njut av naturen och solen!

Dåligt samvete

Ja nu har jag dåligt samvete igen för att jag inte har skrivit på väldigt länge. Men just nu har livet varit inne i en något turbulent period och det händer så mycket saker att jag knappt har hunnit sätta mig ner och tänka igen allt.

Nu verkar det lugna ner sig lite och jag hoppas att det innebär att jag kan lägga lite mer tid här igen. Ni ska veta att jag saknar att skriva här, det känns som något fattas. Det är så skönt att kunna få skriva av sig om sina funderingar, få ut alla konstiga tankar som rusar omkring i huvudet på en. Så håll tummarna för att jag får lite mer tid över.

Tills nästa inlägg hoppas jag att ni har det bra där ute och att ni njuter av den ljuva försommaren.