Bakgrund

lördag 22 september 2012

Gurkburk

Nu har jag skördat de sista gurkorna för året. Mina gurkplantor tyckte att det började bli för kallt så de började gulna. Då gäller det att vara snabb och plocka av de sista gurkorna.

Gurkorn är så kallade Västeråsgurkor och inte så goda att äta som de är, utan jag  satte igång att lägga in dem. Av sex fina gurkor blev det tre fulla burkar med inlagd gurka. Jag valde latmans alternativet och gjorde en kall lag att lägga in dem i.

Första steget var att tvätta gurkorna, mina gurkor klänger på en ställning så de ligger inte i jorden. Men har man gurkor som ligger på jord så gäller det att vara riktigt noga när man tvättar dem.



Där efter blandades lagen, den behöver stå en stund med omrörning då och då så att sockret hinner lösa sig ordentligt.  Smaka av lagen, den ska var lite stark av ättikan men med en rund smak av socker. Den ska inte vara så skarp så man känner att man inte kan svälja.

Lag:

3 dl ättikssprit (12%)
3 dl vatten
4,5 dl socker
0,5 dl salt

Sedan ska gurkor och pepparrot skivas och man tar fram senapsfrön och hela vitpepparkorn och ett par dillkronor. Vitpeppar kornen och senapsfröna åker ner i lagen när allt socker och salt har löst sig.



I botten av varje burk lägger man en krondill med stjälk. Sedan gurkor, därefter en krondillskvist till och sist två skivor pepparrot. Fyll på med spad tills burken är full. Sätt på locket och vänta en månad.



Sedan kan man njuta av inlagd gurka hela vintern. Jag ser fram emot en leverpastejsmörgås med gurka från gurkburken.

Dessutom har jag grävt upp de sista rödbetorna, det var ett gäng med småbetor som inte ville växa mer. I vanliga fall så odlar jag bara rödbetor för att jag ska kunna koka och äta med en klick smör. Men de sista småttingarna för säsongen lägger jag in och tar fram till jul och gör sillsallad av tillsammans med lite inlagda gurkor.

Koka rödbetorna och sila av det röda kokvattnet genom ett kaffefilter, släng det inte. Skala rödbetorna genom att under rinnande kallvatten gnugga de nykokta betorna.

I en bunke blandar man 3 delar vatten (det silade, röda kokvattnet), 2 delar strösocker och en del ättikssprit (12%). Rör om tills sockret har löst sig och smaka sedan av.

Lägg rödbetorna i en burk, häll i hela nejlikor och vitpepparkorn. Häll över lagen och lägg två eller tre skivor pepparrot överst. Sätt på locket ordentligt.



Att jag använder kokvattnet beror dels på den vackra färgen och dels på att det smakar lite rödbetor. Att jag alltid har ett par skivor peppar rot överst i mina inläggningar beror mest på att den har en konserverande verkan. Med andra ord minskar risken att burken blir dålig.

Nu har jag dock ett litet bekymmer. Jag har ett för litet kylskåp... Med alla inläggningar och syltburkar som trängs där inne så får jag nästan inte plats med någon vanlig mat. Nåja jag får väl leva på inlagda gurkor och marmelad ett tag fram över :).

torsdag 20 september 2012

Hösten på intåg

Ja hösten är på väg med stormsteg. Förutom att min gräsmatta är full av gula och bruna löv så händer det enormt mycket i trädgården. Skörden som började vid midsommar håller på än. Nu är det främst rotfrukter och lök som jag kan plocka upp och njuta av. Men även bär och frukt som är lite senare. Min björnbärsbuske har fått spader i år och nästan varje dag kan jag plocka en handfull med mogna bär. Jag tror att det beror på att jag förra året flyttade den till ett bättre läge och nu har den återhämtat sig och visar att den trivs. Bären, ja förutom en del som slinker direkt ner i magen, stoppar jag i frysen just nu. När alla bären har mognat och busken är renplockad så ska jag ta upp dem och sätta en satts med björnbärslikör. Den kommer bli lagom färdig till jul. Jag kommer att återkomma till det.

Förutom att skörda hemma i trädgården är det en utmärkt årstid att ta sig ut i skog och mark. Nyponen börjar mogna, trattkantarellerna tittar fram och rönnbären lyser röda från träden. Jag tog mig en tur här om dagen och passade på att plocka till mig både nypon och rönnbär.



Rönnbären åkte ner i frysen för att komma fram till yule som fågelmat. Jag strör alltid ut ett par nävar rönnbär varje dag kring julkärven.

Nyponen ska naturligtvis torkas och användas till att göra nyponsoppa. För att torka nyponen så noppar jag ändarna och delar dem på hälften. Sedan sprider jag ut dem på en plåt och stoppar in dem i ugnen. Ugnen får stå på 50 grader och jag använder en träsked för att hålla ugnsluckan lite, lite öppen. Så får de stå i ca 12-24 timmar beroende på hur mycket nypon och hur stora de är. När de är "fras torra" så använder jag två skedar och skopar ner dem i en glasburk. Här får man vara försiktig eftersom fröna och innanmätet i nyponen blir till klipulver när det är torrt. Jag lovar DET KLIAR! så var försiktig. Om du nu råkar få det på händerna så rekommenderar jag att skrubba händerna under kallt rinnande vatten med nagelborste. Före och efter bild på torkade nypon:





Här kommer det receptet jag använder när jag gör nyponsoppa. Det kommer från min mormors mors handskrivna receptbok.

Ebbas nyponsoppa

4 kkp torkade nypon
1 liter vatten
1 kkp socker
1 msk potatismjöl
riven muskotnöt

-Börja med att stöta de halva nyponen i en mortel för att finfördela dem lite.

-Häll vatten och nypon i en kastrull och koka upp. Låt koka i ca 20-30 min och rör om då och då.

-Sila av nyponen antingen i en silduk (sådan amn använder när man gör tex saft) eller genom ett kaffefilter. Det duger inte med en vanlig sil eftersom man vill få bort alla små hår som kliar. Vi vill inte dricka flytande klipulver ;).

- Rör ner potatismjölet och sockret, riv eventuellt lite muskot över efter smak och värm upp soppan tills det att den sjuder och blir tjock.

-Servera varm med en klick vaniljglass eller kall med mandelbiskvier. Perfekt att skicka med på utflykter i en termos.

 

Nu när mörkret kommer smygande och de levande ljusen plockas fram och brasan börjar tändas, i alla fall här hemma, så kan det vara tid att pyssla om sig själv lite. Om inte annat kan det vara ett sätt att slippa ifrån den lilla släng av höstdeprision som många lider av. Jag märker att min hud känner av ändringarna i årstiden. Från att ha varit perfekt under vår och sommar så blir den väldigt torr under höst och vinter. Därför brukar jag unna mig en ansiktsmask lite då och då.

Det här med ansiksmasker kan vara lite knepigt. Jag brukade köpa dem förut och har provat både de i engångspåsar och de lite dyrare på burk men har inte blivit helt nöjd. Det beror på att vi alla har olika hud och att lyckas göra en ansiktsmask som är perfekt för alla går inte. Därför är det mycket roligare och bättre att röra ihop en själv. Då kan man anpassa den efter vad just din hud behöver just nu. För precis som min hud så kanske din hud inte behöver samma sak jämt. Just nu använder jag mig av en ansiktsmask som är lite pealing i och som är återfuktande. Denna mask använder jag :

Höst och vinter ansiktsmask

1/4 tsk havssalt

3 msk havregrun

1 tsk gurkmeja

1,5 msk citronljuice

2 tsk honung

1 msk rapsolja

3 msk potatismjöl

- Häll salt och havregryn i en mortel och stöt tills det blir lite finfördelat.

- Blanda de blöta ingredienserna och blanda ner alla de torra.

-Låt stå i ca 30 min för att den ska bli lite fastare och inte rinna av ansiktet.

- Kleta på masken och låt sitta i ca 20-30 min.

-Tvätta av med varmt vatten och badda sedan ansiktet med kallvatten.

Den gör under för mig. Men alla har ju inte likadan hy som jag. För att hitta något som passar dig så rekomenderar jag att läsa på den här sidan: Ansiktsmasker . Där kan man hitta vad som funkar just för den typen av hy man själv har. Sedan är det bara att prova sig fram till vad som passar just dig. Så tänd lite ljus, gegga på en ansiktsmask och sätt på lite musik och unna dig en stunds meditation medan den gör sitt jobb.

Ha en trevlig ruskig höst. Jag kommer snart att återkomma med mer recept och bilder på höstgörat.

fredag 24 augusti 2012

Åt rätt håll

Ja det går åt rätt håll. Veckan som började dåligt verkar sluta lite bättre. Visst snurrar det fortfarande runt tankar där uppe i knoppen, men när gör det det inte? Dessutom börjar de besluten som jag har fattat kännas bättre och bättre.

Det är väll ofta så i alla fall för mig. Jag gillar inte förändring, även om jag vet att den är nödvändig ibland. Så när man måste fatta beslut som för med sig förändring så blir jag alltid lite velig. Men det är ändå sällan jag ångrar mig när jag väl har bestämt mig. Men lite läskigt är det.

Idag blir det i alla fall en strålande god lunch. Chefen bjuder på smörgåstårta och jag har bakat budapeststubbar, men de ska vi ha till fredagsfikat vid fyra.

tisdag 21 augusti 2012

Blää

Ibland vaknar man på morgonen och får genast lust att dra täcket över huvudet och skippa dagen helt och hållet. Idag är en sådan dag för mig.

Det snurrar alldeles för många tankar i huvudet, jag har ont på ställen där jag helst hade sluppit att ha ont och känner att jag är allmänt ofokuserad och bläig i brist på bättre ord.

Men redig som man är så har jag släpat mig upp och sitter och ska precis börja arbeta. Det kommer bli en lång dag idag. Men nu har jag fått klaga av mig lite i alla fall.

Jag hoppas ni där ute har en bättre dag.

måndag 13 augusti 2012

Mitt hus

När jag här om dagen gick igenom alla bilder jag har lagt upp här på bloggen så insåg jag att jag aldrig har visat er hur mitt hus ser ut. Så jag tänkte att det kanske är på tiden.



Så här ser det ut. Inget slott direkt men jag älskar det verkligen. Delen längst till höger är den äldsta delen och härstammar från mitten av 1800-talet ungefär. Takhöjden är minimal och dörrkarmarna är trånga. Men det är mysigt. Den vänstra delen byggdes till någon gång på 1930-talet och då lade man även till en extra våning. Altanen har jag byggt, ja inte ensam min granne hjälpte till.



Det här är brygghuset/skomakeriet och  i bakgrunden garaget. Just nu tjänar de båda två som förråd för "bra att ha" prylar. Kaprifolen som växer mellan de båda fönstren har växt där sedan skomakarstugan byggdes på 1800-talet. Jag planterade en annan kaprifol bredvid den men den klarade bara två vintrar innan den stendog. Men jag är nöjd med den jag har, den är oändligt vacker när den blommar på sommaren med smörvita blommor och nu på sensommaren blir det massor av klarröda bär på den.

Så där ser det ut när jag bor. Kanske återkommer jag med fler bilder på insidan. Ha en bra vecka!

tisdag 7 augusti 2012

Koka sylt

 



Ja det är ju högsäsong för syltning och saftning och de senaste helgerna har jag kokat flera omgångar sylt. Många tror att syltkokning är något väldigt komplicerat och tidskrävande men jag kan lova att alla kan klara det och det tar inte så lång tid.

Det första man behöver är frukt eller bär. Jag har gjort tre olika sylter i år, den första var krusbär/rabarber, den andra var rabarber/nektariner och sist men inte minst björnbärssylt.

Där efter behöver man socker. Jag brukar använda syltsocker som man köper i en liten kartong förpackning. Det är smidigt eftersom en sådan förpackning är lagom att använda till ett kilo bär eller frukt.

Sist men inte minst behöver man en bra gryta och rena burkar.

Rensa/skala och dela eventuellt bären och frukten och lägg i grytan. Tillsätt en halv matsked vatten och syltsockret. Vill man ha lite lösare sylt så använd inte hela förpackningen. Låt koka upp och koka kraftig i ca 6-7 min, om man har fastare bär så som krusbär eller frukter så kan det behöva koka längre. Pressa bitarna mot kanten, när bitarna lätt mosas så är de färdiga. Smaka av och se om du behöver mer socker, använd i så fall vanligt strösocker. Använd en sked och ta bort eventuellt skum på ytan. Häll upp sylten i burkar och torka rent runt kanten innan du sätter fast locket. Låt svalna en timme innan du ställer in i kylskåpet.

Gör man mycket sylt som man vet att man inte kommer att äta upp på en eller två månader kan det vara en bra ide att köpa små plastburkar och frysa in sylten. Den smakar lika gott när den tinas men man slipper oroa sig för om den håller eller inte.

Så plocka bär och frukter i din trädgård eller be att få plocka hos någon du känner. Blanda och mixa fritt efter smak och fantasi. Kanske hittar du en underbart god kombination som ingen annan kommit på. I så fall får du gärna tipsa mig :).

lördag 4 augusti 2012

The secret history of the world

Jag har ju utlovat en recension av The secret history of the world, skriven av Jonathan Black. Men jag tycker att det är väldigt svårt att skriva ner mina känslor om boken.

Å ena sidan tyckte jag att det var en bra bok, den får läsaren att ändra synsätt om än tillfälligt och den ger en övergripande historiebild av esoteriska sällskap. Å andra sidan kan jag ibland tycka att den drar slutsatser utan att ha någon grund att stå på. "Det är så här efterson det är så det är" resonemang finns på ett par platser i boken. Vilket kan reta gallfeber på mig.

Boken tar med läsaren på en resa från universums början och genom historien fram till nutid. Det som är annorlunda är sättet som författaren väljer att se på historien. I stället för att utgå ifrån att vårt medvetande utvecklades när vår fysiska kropp var redo så utgår författaren ifrån synsättet att medvetandet existerade före materia. Allt från big bang och genom jordens och människans utveckling har skett för att skapa den ultimata behållaren för medvetandet. Alla större händelser och stora genombrott i människans historia har varit ämnade för att utveckla oss, att förbreda oss för nästa steg.

Som sagt. Det är ett intressant sätt att se på världen och på vår historia och vissa delar, som bokens synsätt på reinkarnation, kan jag vara beredd att hålla med om. Men sedan finns det delar som jag inte alls kan få mig att förlika mig med. Till exempel att människor inte hade blivit kära innan tidig medeltid eftersom vi inte var utvecklade tillräckligt långt innan dess.

Skulle jag rekommendera andra att läsa den? Ja, om inte annat så för att det är en fantastiskt tankeexperiment att läsa den och att den faktiskt får en att se på världen lite annorlunda. Dessutom står det mycket vettigt i den. Men som med alla böcker så gäller det att sålla och att använda sitt kritiska tankesätt. Jag kan dessutom tillägga att den bitvis är ganska tungläst eftersom hjärnan får arbeta för att hänga med i den annorlunda världsbilden. Men ja, jag tycker definitivt det är värt att läsa den. Om inte annat så gjorde den mig nyfiken på ett antal små sido ämnen som den tar upp i förbifarten. Så jag har beställt böcker från biblioteket om Dr Dee och Swedenborg.

Om det är andra som har läst boken så är jag alltid glad över att få höra vad ni tyckte om den.