Bakgrund

onsdag 10 oktober 2012

Ciabatta

Som jag har sagt tidigare så är jag inte så förtjust i att baka bröd. Men... Jag älskar nybakat bröd och jag avgudar nybakad Ciabatta. Det tar sin goda tid att få till riktigt god Ciabatta men den som väntar på något gott... Så nu har jag tagit mig i kragen och gjort två limpor och tänkte dela med mig av ett recept som aldrig har svikit mig. Jag vet att Ciabatta har rykte om sig att vara svårbakat. Men om man är noggrann och har lite tålamod så är det inte så svårt.

Ciabatta (2 limpor eller 16 småbröd)

Del 1 - Biga

113 g vatten
½ tsk torrjäst
142 g vetemjölspecial

Del 2

482 g vatten
1 tsk torrjäst
Biga
567 g vetemjöl special
2 tsk salt

Jag vet att viktmåtten är lite udda men de är omvandlade från ounces från början så man får stå ut med lite udda mått. Jag rekommenderar verkligen att väga ingredienserna, det blir mycket bättre bröd än när man mäter upp dem. Så damma av köksvågen :) .

Kvällen innan man ska baka så gör man Bigan, en enkel version av surdeg kan man säga. Ta en bunke och häll i vattnet, det ska vara lite varmare än fingervarmt. Rör ner jästen i vattnet och häll i mjölet. Ta en träslev eller liknande och dunka på en stund så att blandningen blir klibbig och strängig. Täck med gladpack och låt stå i rumstemperatur, utan drag, över natten. På morgonen ska blandningen vara full av bubblor och lukta jäst.



 

Nu ska vi börja baka brödet. Det viktigaste är att man har en assistent eller en bakmaskin för degen ska knådas konstant i 15 min och även om det är en lös deg så brukar både mänskliga armar och elvispar ge upp innan dess. Det går naturligtvis att göra för hand men då ska man bemästra tekniken att vika degen under jäsningen.

Börja med att hälla vattnet i bunken och rör ut jästen i det. Blanda sedan i bigan och lös upp den med hjälp av en träslev eller händerna, den behöver inte lösas upp helt, men den ska bli i klumpar. Häll på mjöl och salt och blanda tills det är en slät massa. Degen är väldigt blöt och är ett mellanting mellan deg och smet så bli inte orolig och häll på mer mjöl, den ska vara så. Täck med plastfolie och låt vila i 15-20 min så att mjölet hinner suga åt sig vatten och bli klibbigt.



 

Nu ska degen köras i maskinen. Sätt hastigheten på något högre än vad man brukar använda till degar. Låt maskinen gå i 15-20 min. Efter 7-8 min kommer degen att bli fastare och klibba ihop, här gäller det att hålla ett öga på assistenten då lättare modeller kan vagga iväg över bänken. Mitt monster skulle stå kvar om det så kom en tornado så jag är inte orolig. Men kompisens lite nyare, lättare modell brukar ta en promenad.

När degen är färdig knådad ska man kunna få ut långa strängar av degen mellan två fingrar, jag försökte ta ett foto men jag vet inte om det syns så bra.



 

Det är cellulosan i mjölet som aktiveras och det gör att bröden så småningom får de karakteristiska bubblorna.

När degen har gått runt i assistenten så kommer den att vara vit, glansig och se nästan flytande ut.



Täck degen med plastfolie och låt jäsa i 2-3 timmar. Här kan man passa på att göra något roligt eller varför inte passa på att baka lite småkakor när man ändå stökar i köket. Passa på att förbreda utbakningen genom att ta fram två bitar bakplåtspapper och två plåtar att lägga det på. De ska du ha nära till hands under utbakningen.

Nu kommer ännu en spännande och lite ovanlig del i brödbaket. Ciabattan ska inte bakas ut på mjöl eftersom man då tillför mjöl till degen och man vill hålla ciabattan så lös som möjligt. Istället använder man olja. Traditionellt ska det vara olivolja men det duger med vilken matolja som helst.

Börja med att göra rent på bänken där du sak baka ut brödet. Ta fram olja och en pensel.



 

Häll ut en generös pöl med olja på bänken.



 

Använd sedan penseln för att "måla" bänken med olja.



 

Se till att täcka hela bänken, ciabatta degen klibbar fast på minsta lilla yta som inte är täckt.



 

För er som har träbänkar som jag så är detta dessutom rena skönhetsbehandlingen för dem. De mår toppen av att bli insmorda lite då och då. För er andra så lär bänken i alla fall inte ta skada av det :).

Nu är det dags att ta fram den jästa degen. Det ska synas bubblor i hela degen och nu gäller det att vara snabb och öm på hand. Vi vill ha kvar så mycket bubblor som möjlig så handskas så lite som möjligt med degen.



 

Upp med degen på bänken och tänk inte ens tanken att knåda.



 

Dela degen i antingen två delar till limpor eller 16 delar till småbröd. Jämna försiktigt till delarna och forma dem varsamt. Ha gärna lite olja på händerna. Lägg varsamt bröden på plåtarna du förbredde tidigare och låt jäsa utan att täcka över dem i ca 30-40 min. Tänk inte på att bröden ska se perfekta ut, ciabatta betyder toffel och den lösa konsistensen på degen gör att det inte blir några perfekta limpor. Men det är det som är charmigt.



 

När limporna nu jäser så är det dags att sätta ugnen på 250 grader och sätta in en plåt i ugnen. Plåten ska vara glödhet när det är dags att grädda brödet.

När bröden har jäst klart ska du kunna se de berömda bubblorna precis under ytan.



 

Innan du sätter in brödet kan man damma lite mjöl över det om man vill ha den lite rustika känslan över det. Det behövs inte utan är mer ögongodis. Dra brödet med bakplåtspappret från plåten det jäste på över till den varma plåten från ugnen. Sätt in brödet i ugnen och sänk temperaturen till 225 grader. Grädda i ca 20-25 min. Brödet ska vara gyllene och skorpan ska vara lite hård men ändå seg.



 

Låt brödet svalna helt innan du försöker skära det eller lägger det i plastpåsar. Det är nästan omöjligt att sköra snyggt när det är varmt eller ljummet och om man lägger in det i plastpåsar för tidigt så kommer kondensationen att göra skorpan suggig.

När du sedan skär brödet så kommer du att se de klassiska bubblorna om du har gjort allt rätt. Brödet är lite segt men med en något frasig skorpa och passar sig så väl till smörgåsar som till att fylla med goa röror.



 

Det går utmärkt att frysa och om man gör småbröd av degen är de perfekta att fylla med gosaker och ta med sin som lunch aningen till jobbet eller på utflykten. Ett gott, billigt och vackert bröd. Visst, det tar tid att göra, men den mesta av den tiden är dötid som man kan fylla med annat. Jag hoppas ni njuter lika mycket som jag av detta recept.

 

fredag 5 oktober 2012

Teddy har fått fnatt

Jag älskar min katt, det gör jag verkligen. Men ibland blir jag inte klok på honom. Teddy är lat, ja mer så än de flesta andra katter. Hade han fått bestämma så skulle livet bestå av att ligga och sova i hans puff och ibland resa på sig för att äta och gå på toa. Nu är det ju han som bestämmer så det är så de flesta av hans dagar ser ut med något enstaka avbrott för att gosa med mig. All form av lek är enligt Teddy bortkastad tid och han befattar sig inte med sådana saker.

För att göra saken värre är min katt feg. Under de dryga fyra åren som han har bott hos mig så har han aldrig jagat något, varken flugor eller fåglar. Om flugorna stör honom så kommer han och hämtar mig. Han är dessutom lite småfeg för främlingar och tycker i allmänhet att allt som är nytt är onödigt och därför inte borde få finnas.

Men under ett par dagar har han blivit helt förbytt. Det började med att han jagade en fluga. Det dunsade så i köket att jag var tvungen att gå och se vad det var. Där ser jag Teddy studsa omkring på jakt efter en fluga. Ännu mer förvånad blev jag när han fångade den. Men det var inget mot vad Teddy blev. Han lyckades lägga tassen på den. Sedan satt han där och tittade på tassen. Till slut lyfte han på den och då flög flugan iväg och Teddy blev så rädd att han gömde sig i sin koja i två timmar.

Sedan dess har han börjat leka med sin boll som har legat här hemma i flera år utan att användas. Varje gång jag damsuger så är jag irriterad på dem men den har fått ligga kvar. Nu helt plötsligt ska Teddy jaga den genom hela bottenvåningen.

Igår satt jag och stickade och då skulle Teddy leka med garnet. Han har ALDRIG lekt med garnet förut men nu var det helt otroligt roligt. Själv fick jag nästan nervsammanbrott av att behöva rädda mitt nystan stup i kvarten. Jag blev påmind om varför jag jag slutade handarbeta ett par månader när jag hade kattungar hemma.

Inte vet jag vad som tagit åt honom. Han kanske tycker att det är trevligt med höst. Kanske är han som matte och har lite svårt för värmen, inte för att det har varit så varmt i sommar direkt. Vi får se hur länge den här fasen håller i sig och hur pass slitna mina nerver blir.

onsdag 3 oktober 2012

Veckans tarotkort

Jag tänkte försöka börja att dra ett tarot kort i veckan, mest för att det är nyttigt att gå igenom de enskilda kortens betydelse. Men det är alltid trevligt att få en liten inblick i hur veckan kommer att bli. Denna veckan blir ju lite halv men det får gå. Jag kommer att använda mig främst av Gilded leken eftersom jag vill arbeta in den ordentligt. Så veckans kort:



 

Jag blev oerhört glad av att se det här kortet, vem skulle inte bli det? Solen är ett genomgående positivt kort, det står för lycka, framgång och att bra saker väntar. Efter ett par ganska tuffa veckor så lyfte det här kortet mig verkligen. Jag ser fram emot en positiv vecka, och om  gudarna kunde tolka kortet mer ordagrant så skulle jag bli glad för ett par solskensdagar :)

Linas pysselhörna del 2

Ja det är en hel evighet sedan jag lade ut del ett. Men nu har jag äntligen fått tummen ur och satt ihop del två om hur man fortsätter med sitt horoskop. Del tre är även den på gång och jag har även börjat fundera ut vad nästa projekt för pysselhörnan blir. Om nu har några önskemål på pyssel, handarbete eller liknande så är det bara att säga till så ska jag se om jag kan fixa det. Men så länge kan ni njuta av denna videon:

[vimeo 50630718 w=500 h=375]

pysselhorna2 from Lina Ljunggern on Vimeo.

söndag 30 september 2012

Lovisbröd

Jag är inte mycket för att baka bröd. Egentligen älskar jag hembakat bröd och tycker att det är så mysigt när hela huset doftar hembakat. Men någonstans runt den andra jäsningen så brukar jag helt tappa lusten med bröd. För att inte tala om när jag försöker baka surdegs bröd som tar flera dagar. Då måste jag försöka tajma in brödet till en dag när jag har lust att baka, vilket sällan lyckas. Utan istället står man där med en surdeg som man måste baka ut och så känns det mer som en plikt än något roligt.

Men det finns ett bröd som jag faktiskt njuter av att baka. Jag fick receptet av min bästa vän för ett antal år sedan och jag tycker fortfarande det är lika roligt. Namnet kommer sig av att bröden liknar de som man ser i Ronja Rövardotter. Det är stekpannebröd som till konsistensen liknar hönekakor.

Trotts att jag gillar att baka detta brödet så blir det mest av att jag gör det under höst och vinter för jag har hittat ett underbart sätt att baka det. Istället för att använda en stekpanna så eldar jag upp i köksspisen och så lägger jag en plåt där på. Sedan är det bara att steka dem på plåten. Men eftersom jag inte vill dö av värmeslag så duger inte denna metoden mycket till under sommaren. Men det går precis lika bra att staka dem i vanlig stekpanna och det funkar till och med att steka dem på grillen men då ska man inte göra en hel satts eftersom grillen hinner bli kall innan alla är stekta.

Jag tänkte dela med mig av receptet och hur jag bakar dem.

Lovisbröd (32 st)

50 g jäst
0,5 dl olja
1 l mjölk
2 msk sirap
3 tsk salt
6 dl rågsikt
1 dl havrekli
16 dl vetemjöl

Börja med att värma upp mjölken och oljan så den blir ungefär fingervarm. Jag använder torrjäst eftersom jag då allltid kan ha den hemma. Så jag blandar torrjästen i saltet, rågsikten och havreklin. Häller över alla blöta ingredienser och blandar och tillsätter sedan vetemjölet lite i taget tills degen känns fast men lite, lite klibbig. Använder man färsk jäst så blandar man ut den i degvätskan och blandar sedan ihop det med de torra ingredienserna. Se till att inte använda för mycket vetemjöl. Använd hellre för lite och ta i mer under utbakningen. När allt är blandat och ordentligt hopknådat ska det jäsa i 30 min.



Efter 30 min är det dags att ta upp degen på ett mjölat bord och knåda den ordentligt tills det att den blir smidig. Här kan man jystera mjölmängden. Dela degen i två delar.



 

Fortsätt dela varje halva på hälften tills det att man har 32 smådelar. Se till att bordet är täckt at ett lager mjöl och rulla varje degdel till en liten bulle.



 

Täck över och låt jäsa i ca 20 min.

Nu är det dags att kavla ut varje degbit till en rund kaka. Använd gärna en kruskavel, har man ingen kruskavel så kan man lika gärna använda en vanlig kavel och nagga brödet med en gaffel i stället. Varje brödkaka ska bli ca 25 cm i diameter. Men eftersom inte alla degbitar blir lika stora så blir inte heller alla brödkakor lika stora.



 

Sätt stekpannan på medelvärme (jag brukar använda 4:an på en 6 skalig spis). Stekpannan ska vara torr, det vill säga inget smör eller liknande i. När den blivit varm lägger man i en brödkaka åt gånger och låter steka 60-90 sekunder på vardera sidan. Man ser på färgen när den ska vändas. Den ogräddade sidan blir lite genomskinlig nästan. Jag använder min gjutjärnspanna för jag tycker värmen blir jämnare i den men man kan använda vilken stekpanna som helst.



 

När brödet har stekt på båda sidorna så lägger man det på ett galler för att svalna. Jag tycker att det är ganska lagom att man hinner kavla ut en brödkaka medan man steker en annan så jag brukar kavla och steka parallellt för att spara lite tid.

Sedan är det bara på att njuta av ett enormt gott bröd.



Ett tips från mig är att göra minipizza på brödet. Det är smidigt och lätt. Slafsa bara på lite tomatsås, valfria tillbehör och lite ost och kör in i ugnen tills det att osten har smält. Min mamma avgudar dessa små pizzor.

En annan stor fördel med brödet är att man kan plocka fram en och en även när de är frysta så man behöver inte tänka efter så noggrant hur många man ska lägga i en påse. Men plockar helt enkelt fram så många man behöver.

Så jag hoppas ni ska tycka att de är lika goda som jag gör.

 

lördag 29 september 2012

Hänsyn

Jag fick en länk häromdagen till en video på youtube. Videon är en inspelad predikan av pastor D. Younger som handlar om nyhednisk tro. Jag tycker att länken är viktig att dela med sig av för den visar hur man genom att vara öppen och nyfiken kan lära sig att se det vackra och speciella i andra religioner.

Som nyhedning har man ibland en hel hög med fördomar mot sig och de flesta som tillhör större religioner dömer en på fem röda när man berättar vad man har för religion. Ofta hamnar men i två olika fack, antingen anser de att man tillhör "New Age flumm" eller så för de in en i facket "djävulsdyrkare alternativt satanister". Ofta får man inte en chans att rätta dem och efter den första domen så är man sedan kvar i dessa facken för resten av bekantskapstiden.

Men inte heller nyhedningar är utan skuld. Fördomar mot de större religionerna är precis lika många som deras mot oss. Hur många gånger har man inte hört nyhedningar som talar nedlåtande om kristna och som genast drar paralleller mellan att vara kristen och att till exempel vara emot homosexuella eller att ha en stel syn på äktenskap och så vidare. Kristna präster, muslimska imamer och judiska rabbiner anklagas ofta för att vara inskränkta och bokstavstroende.

Många av de kristna jag känner, nu menar jag inte "jag är född i Sverige och därför kristen av bara farten" utan de som verkligen är aktivt kristna, är otroligt underbara människor med en fantastisk människosyn och varma hjärtan. De hjälper ofta sitt samhälle antingen i stort eller i smått. I byn där jag bor driver en grupp äldre kristna kvinnor en verksamhet dit mammor och pappor kan komma med sina barn och leka, prata och umgås. I ett litet samhälle där det kan vara lite krångligt att ta sig in till tätorten är det en enorm gåva att ha någonstans att ta vägen när man är mamma/pappaledig och slippa sitta hemma eller känna sig isolerad. Det är även kyrkan här i byn som anordnar skördemarknader, julmarkander, handarbetsträffar och historiska kvällar. Det är tack vare frivilligarbete från kyrkan som vi kan ha kvar vårt lilla lokala bibliotek.

Om man verkligen tänker efter hur mycket av detta gör nyhedningar? Hur duktiga är vi på att stötta våra medmänniskor? Jag är den första att erkänna att jag är väldigt dålig på den biten, trotts att jag tycker att det är en viktig bit och att jag önskar att jag vore bättre. Visst borde även vi som samhällsgrupp kunna organisera oss och hjälpa våra lokala samhällen med rolig och nyttig verksamhet som inte behöver röra religion. För jag talar inte om att "utbilda massorna i nyhedendom". Tänk istället att kunna använda de delarna av vår religion som vi anser är viktiga. Varför inte anordna naturpromenader för barn och föräldrar. Ut med massorna i skog och mark, lär dem ätbara växter och ta med fältkök och lär dem koka färsk blåbärssoppa. Anordna öppet hus för mammalediga mammor, se till att kvarterets mammor kan träffas en kväll i månaden utan barn och respektive.

Men framför allt så visa hänsyn till andra religioner. Vi har så väldigt lätt att fokusera på det dåliga. Ofta hör man "Kristendomen startade ju korstågen/inkvisitionen/eller något av de andra mindre trevliga sakerna". Men det är få som talar om att det var kristna munkar och nunnor som spred lärdom om medicinalväxter eller att det var kristna munkar som kopierade böcker i århundraden om både det ena och det andra och som på det sättet spred kunskap. Eller att kyrkan alltid har ägnat sig åt allmosor och att ge mat och husrum åt de fattiga.

Bara för att en religion innehåller delar som vi anser är mindre bra, eller till och med dåliga, så kan man inte helt avskriva religionen eller deras utövare. Innan det att man fördömer någon för deras tro eller lägger in dem i ett fack så ska man i alla fall ge dem en möjlighet att förklara sin tro. För det är det jag önskar att andra gav mig innan de dömer mig för min tro.

Att ge någon 5-10 minuter att förklara det du inte vet, det du inte ser från ditt sätt att se världen. Det är att visa någon hänsyn och det kan ge dig möjligheten att upptäcka något helt nytt.

Här är videorna till första och andra delen av predikan av pastor D. Younger, andra delen finns länkad till under videon:











tisdag 25 september 2012

Det gyllene moset

Att göra äpplemos är ganska lätt, men att göra gott äpplemos är en konstart.

Vad passar bättre nu när hösten har dragit igång på allvar än att ställa sig och göra äpplemos. Så jag släpade med mig mamma hem och vi satte igång. Genom bekantas bekanta så hade vi kommit över äpplen som såg riktigt fina ut att göra mos av. Tre sorter hade vi lagt fått, två höstäpplen som var helt mogna och en sort med vinteräpplen som fortfarande bara var halvmogna.

Detta är en av hemligheterna med ett gott mos, blanda flera sorter. Alla äpplesorter har sina för- och naktdelar. Vissa är söta, andra är fasta, några ger en vacker färg och så vidare. Men det är svårt att hitta en sort som har allt man vill ha. Därför blandar man så kan man få det bästa av flera sorter. Man behöver inte heller vara rädd för att använda halvmogna äpplen. De kommer att göra moset lite fastare och har en viss konserverande verkan.

Vi använde ungefär lika mycket av varje sort och hade totalt sett omkring 13-14 kg äpplen. Det första jag gjorde efter att ha satt mamma på att dela på äpplena vara att montera ihop monstret.



Monstret är en assistent som mamma och pappa fick i förlovningspresent 1981. Med hjälp av den kan man knåda degar, mala köttfärs, stoppa korv, mixa, skiva och göra pure (eller som nu äpplemos). Man behöver inte ha ett monster där hemma, det går lika bra med en vanlig matberedare eller en stavmixer. Den stora fördelen med monstret är att man slipper skala äpplena och ta bort kärnor och liknande. Lätt och smidigt med andra ord.

Medan jag höll på med monstret så delade mamma äpplena i lagom stora bitar. När man har delat dem så lägger man dem i vatten med lite citron eller citronsyra i. Detta för att de inta ska oxideras och bli bruna.



 

Vi kokar äpplemoset i omgångar. Dels för att man då kan prova sig fram lite hur mycket vatten man behöver ha i och dels för att det ska bli hanterbart. Men när äppelbitarna nu är delade så tar man fram en stor gryta. Vi använder skinkgrytan. I botten häller man lite vatten, ca 0,5 dl per kilo äpplen. Det är lite olika hur mycket vatten man bör ha beroende på vilka sorter man har i. Det är därför det är bra att göra moset i omgångar så man kan justera vattenmängden.  När man har hällt i vattnet så lägger man i äpplena och ser till att det kokar.



 

Nu ska äpplena koka tills de blir mosiga. Använder man en assistent som vi gör behöver inte alla äpplen vara helt genommosiga, men ska man mixa äpplena så krävs det att de är helt mjuka innan man börjar. Rör om då och då i gryta när det kokar, dels så gör det att alla äpplen kommer närma värmen och dels så kommer du känna när de är färdiga. De är färdiga när det känns mjukt och "skvushigt" (väldigt tekniskt term ;) ) och inte hårt.

Nu är det dags att göra moset. Äpplena petas ner i inmatningshålet.



 

Och kommer sedan ut i andra änden. Dels kommer moset och dels kommer kärnhus och skal och liknande.



 

Restavfallet innehåller även det lite fruktkött så vi kör alltid igenom det en gång till för att få ut så mycket äppelmos som möjligt.

Nu är man halvägs i mål. Nu ska man passa på att smaka av det "råa" äppelmoset för att se hur mycket socker man behöver. Det behövs sällan mycket, det beror på hur pass söta äpplesorter man använder. Vi använde ca 2,5 dl socker till 2,5 l äppelmos. Har man diabetiker i familjen så kan man använda sötningsmedel lika väl. Så i med socker och äppelmos i en gryta tillsammans med en liten skvätt citron, för att inte moset ska bli brunt, i en gryta och koka upp och låt koka ett par minuter under omrörning. Passa så att det inte bränner.



 

När det har kokat ett par minuter så ta av från värmen och sleva upp i burkar. Här hemma så gör vi ett par glasburkar till oss var att ha i kylskåpet och resten slevar vi upp i små plastburkar och fryser in. Det sparar plats i kylskåpet och så vet man att det håller sig utan att behöva använda konserveringsmedel.

På våra 12-13 kilo äpplen fick vi nästan 12 l äppelmos. Det räcker till mig och mamma hela vintern.



 

Fördelarna med hemlagat äppelmos är många. Först och främst så smakar det precis så som man vill. Vill man ha det sött så gör man det sött, jag föredrar lite syrligare mos så jag tar i lite mindre socker.  Är man diabetiker så byter man ut sockret. Dessutom innehåller mitt mos fyra ingredienser: äpplen, vatten, socker och citron. Inga e-ämnen, inga konstigheter. Det är en fördel att vara två eller flera när man kokar äppelmos, speciellt om man ska göra lite mer. Här hemma går det som ett löpande band, mamma delar på äpplena, det kokar en omgång äppelbitar medan jag passerar och kokar moset. När äppelbitarna är färdiga är mamma klar med nästa omgång och jag har passerat och kokat omgången innan, teamwork.

Sedan så är det en stor del av min livsfilosofi, att leva nära naturen och ta tillvara på det som den ger. Man uppskattar verkligen frukt och grönt på ett annat sätt när man tar hand om det och gör egna inläggningar, sylt och mos. Jag blir alltid lite irriterad när jag ser dessa magnifika äppelträd i folks trädgårdar som dignar med frukt och år ut och år in så hänger den där tills den faller ner på marken och ruttnar bort. Vill man inte ha sina äpplen kan man ju höra sig för om någon annan vill ha dem. det är slöseri med naturens gåvor att inte ta hand om det man kan.

Jag har ju inga barn men hade jag haft det hade det varit ännu mer självklart att hålla på med allt det här. Några av mina först minnen som barn är när mormor, mamma och jag stoppade julkorv och gjorde äppelmos. Dels så tror jag att det är nyttigt att barn vet var saker kommer ifrån, att äppelmos inte kommer från en burk utan från äpplen. Dels så skulle det kännas tryggt att veta precis vad barnen stoppar i sig. Idag är det sådan hysteri kring barnens mat. Det ska inte vara det och inte det och man får inte äta för mycket sådant. Det enklaste och bästa sättet att undvika allt sånt är att göra saker och ting själv, då har man den absolut största kollen på vad de får i sig. Sist men inte minst så är det nyttigt för barn att redan från början lära sig att vara tacksamma för vad man kan få från naturen och varför det är viktigt att ta hand om den. Att lära sig att vi lever i symbios med naturen, att om vi tar hand om den så tar den hand om oss, är en viktig bit enligt mig. Och genom att göra sådant här med barnen så kommer de att automatiskt förstå det utan att man behöver ge långa föreläsningar om det.

Jag känner mig alltid nära naturen när jag syltar och saftar. Det är som att jag bevarar en liten del av sommaren eller hösten för att sedan kunna plocka fram den i vinter och njuta.