Jeanskjol med stickad kant del 2

Förra gången så klippte vi till jeansdelen och sicksackade kanten samt stickade den nedre delen. Nu tänkte jag visa hur jag satte dit kantband och satte ihop de båda delarna.

Så man har tre alternativ när det kommer till den nedre kanten på den stickade delen. Antingen låter man den rulla sig (då behöver man inte göra något), eller så virkar man en kant längst ner så att den inte rullar sig eller så sätter man på ett kantband (sk snedremsa). Jag valde att sätta en snedremsa i blått längst ned. Viktigt att tänka på är att man använder just en snedremsa och inte ett vanligt band. Vad är skillnaden? En snedremsa är skuren på tygets diagonal och är därför mer elastisk än vad ett vanligt band är. Detta underlättar om man inte har en spikrak kant. Det blir helt enkelt ett snyggare resultat. En snedremsas kanter är invikta så att den blir dubbel.

Börja med att vika ut ena kanten av snedremsan och nåla fast den kant i kant med rätan på den stickade delen (ja du läste rätt, på rätsidan ska det vara).



När du nålat fast runt hela kanten klipp inte, jag upprepar: inte, av snedremsan. Låt det sitta kvar en minst 10 cm lång "extra bit" på slutet. Ibland så drar symaskinen mer i tyget än vad man gör när man nålar. När man nålat färdigt så syr man precis, precis innanför vecket.



Detta är varför man inte ska klippa av snedremsan innan man sytt. Den lilla "bubblan" av tyget skulle ha blivit utan snedremsa, eller så hade jag fått skarva in en extra bit, om jag hade klippt. Nu kunde jag bara ta bort den sista nålen och fortsätta sy fast remsan med hjälp av den överblivna biten.

Så här ser det ut på rätsidan och avigsidan när man sytt första gången:



Nu viker man remsan över kanten och nålar fast den på avigsidan. När man ska sy fast den på avigsidan finns två olika sätt. Antingen använder man maskin och syr då så att sömen hamnar precis kant i kant med där remsan slutar på rätsidan. Eller så syr man med små kaststygn för hand. Jag syr för hand.



Jag vet att det är lite svårt att se stygnen (vilket är meningen) men det viktiga är att man ser till att göra dem ganska små och se till att de inte syns på rätsidan.

Nu är det dags att sy fast den stickade delen med jeansdelen. Den stickade delen ska vara under jeansdelen så att det kan bildas en liten frans i slutet av jeansdelen. Börja med att nålafast de båda delarna i varandra. Se till att det ser jämt ut. Sy sedan med raksöm fast de båda delarna ovanpå där du tidigare har sicksackat.



Som ni ser så börjar jeansdelen redan fransa sig lite. Man kan snygga till den lite allt eftersom, men en liten frans kommer att göra att kjolen ser lite mer arbetad ut. Tänk på att fransningen kan komma att gå så långt upp som till sicksackningen så sätt inte raksömen under den.

Så här ser den färdiga kjolen ut (jag tänker inte modellera den då jag för närvarande har högst orakade ben ;) )



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa gång ska jag göra mig en grön en och kanske ska jag ge mig på att göra en långkjol och då använda benen på jeansen som remsor som man kan varva mellan remsor av det stickade. Så varför rekommenderar jag detta projektet till er?

- Återanvändning, i stället för att slänga gamla jeans får de nytt liv och vill man så kan man lika gärna använda restgarner till den stickade delen.

- Enkelt, ett bra nybörjar projekt som det är lätt att lyckas med.

- Snyggt och unikt. Två ord som alltid är roligt när det gäller ens kläder. Eftersom det går att variera både färger, stickmönster, längd och material i det oändliga så behöver man inte vara rädd att möta någon på stan med samma kjol. Samtidigt så är den av samma anledningar väldigt lätt att anpassa till till just din smak och stil.

Så jag kan helhjärtat rekommendera detta projektet till er andra :)

Influenser i mitt liv

Andra människor påverkar oss, både negativt och positivt. Främst så brukar det gälla de människor som uppfostrar oss så som föräldrar, mor- och farföräldrar, dagmammor och stöd familjer och många, många mer. Men sedan så finns det de där människorna som kommer in i ens liv lite oväntat, och ibland bara en kort period, men när man ser tillbaka så inser man hur viktiga de faktiskt var. Det här inlägget tänker jag ägna åt de människorna som kommit in i mitt liv och förändrat det. En liten hyllning från mig till dem för att de har förändrat mitt liv och ibland mitt sätt att se på världen.

Den första människan som verkligen förändrade sättet jag ser världen på var min historie- och religionslärare som jag fick i 7:an. Göran, aka "Paddan", var en liten gråhårig man som alltid gick omkring i grå kostym och tycktes vara sinnesbilden för en engelsk gentleman. Innan jag fick Göran så var historia något man genomled. I 6:an hade skolans rektor försökt undervisa oss i de svenska kungalängderna. För mig var det oändligt tråkiga lektioner där namn, årtal och slag blandades till en grumlig röra och än i dag är jag ur usel på just de svenska kungalängderna.

Så kom 7:an och inte förväntade jag mig mer av historia där, och religion var inte mycket intressantare enligt mig. Men in kommer Göran och han brann verkligen för historia, hans entusiasm lyste ur hans ögon när han berättade om allt det fantastiska som är vår förhistoria. Textboken användes sällan i klassrummet. I stället berättade han fritt om de olika epokerna. Han kunde verkligen få historien att bli levande. Det var där, i hans klassrum, som jag beslutade mig för att bli arkeolog och hans stora motto har alltid följt med mig: "Människan är smart och lat och därför utvecklar vi hela tiden nya tekniker för att få så mycket gjort med så lite ansträngning som möjligt". Faktum är att det finns så mycket sanning i det påståendet att det lätt kan appliceras på allt från de tidigaste stenverktygen till dagens datorer.

Det var inte bara mig han påverkade. Min klass var känd som "problemklassen" i vår årsgrupp. Det var inte många av oss som ansträngde sig i skolan och ofta blev det bråk på lektionerna. Men Göran visste hur han skulle hantera även bråkstakarna. Det var alltid tyst på hans lektioner för ingen ville missa det han sa. Jag minns när vi skulle ha prov på det antika Egypten. Göran lovade oss att om mer än 90% av klassen fick VG eller högre på provet så skulle han berätta legenden om de hemliga rummen i pyramiderna. Jag tror aldrig vår klass pluggade så hårt inför ett prov, vi hjälpte varandra och när proven var rättade så hade alla nått upp till VG eller högre. Det var ingen liten bedrift.

När jag flera år senare var färdig med min magisteruppsats i arkeologi så dedikerade jag den till honom, och till min mamma. Jag skickade ett exemplar till honom tillsammans med ett brev där jag tackade honom för att han hade fått upp mina ögon för historia och för hans passion. Jag fick ett väldigt fint brev tillbaka.

Nästa person som verkligen har ändrat mitt liv är Åsa, min bästa vän. Vi träffades första dagen på Arkeologi utbildningen. En vecka senare så arbetade vi i samma grupp och sedan dess har vi varit vänner, det är 11 år sedan i år. Att försöka förklara vad Åsa har betytt i mitt liv är svårt, hon har funnits med under några av mina absolut bästa stunder men även under de som har varit oerhört svåra. Finns det någon jag alltid kan lita på så är det hon. Hon har blivit mer som en syster och jag har inte bara kommit nära henne utan även hela hennes familj. Hon är helt enkelt den bästa sortens vän och jag är oerhört lycklig över att vi den där dagen hamnade i samma grupp.

Ett par år senare var vi på en utgrävning och där träffade jag Rich. Rich är utan tvekan en av de mest udda personer jag har mött. Han är amerikan, uppvuxen mormon med en indiansk pappa, numera bor han i Tyskland och jobbar för den amerikanska militären och är asatroende. Men samtidigt så är han en otrolig person. Han kom in i mitt liv när jag hade utövat wicca i ett par år men inte hade någon att prata med om det. Jag kände mig väldigt ensam. Så åkte Åsa och jag iväg till Gotland för att gräva och bodde på ett vandrarhem tillsammans med ett par andra deltagare i utgrävningen, däribland Rich. Första kvällen där så satt vi alla och åt middag och Rich frågade om någon ville göra honom sällskap nästa kväll då det var sommar solståndet och han tänkte fira det på en liten kulle i närheten. Jag blev så förvånad över att någon annan faktiskt tänkte fira det. Så vi blev en liten grupp som stod i en cirkel på en liten kulle med utsikt över havet och drack mjöd och firade solen. Det var den första gången jag firade sabbat med någon annan och det var verkligen en magisk natt.

Efter det så blev vi väldigt goda vänner och Åsa, Rich och jag spenderade vår lediga tid med att kuska Gotland runt och titta på fornminnen. Rich och jag kunde prata om saker som jag inte hade pratat med någon annan om och han såg på världen på ett helt annat sätt än vad jag gjorde. Till viss del är vi väldigt olika, han anser att alla borde ha minst fyra skjutvapen och helst ett av dem borde förvaras under sängen till exempel, medan jag anser att enda anledningen till att äga ett skjutvapen är om man jagar och då förvarar man det i ett låst skåp. Till viss del är vi väldigt lika, och framför allt så kan vi båda diskutera våra olikheter utan att den andre tar illa upp.

Han är också en av de få av mina vänner som jag kan diskutera religion och livsfilosofi med. Han delar även min passion för örter och vi kan prata naturmedicin i oändlighet. Han har lärt mig väldigt mycket under åren och jag skulle inte alls vara den personen jag är idag utan honom.

Den sista personen jag vill lyfta fram här idag är Dorthe.  Vi träffades när vi arbetade på samma ställe och trotts att det skiljer ett par år mellan oss så är vi oerhört lika som personer. Dorthe har visat mig att även om man själv mår dåligt och inte är på topp så kan man ändå finnas där för andra och stötta. Hon hjälpte mig igenom en otrolig tuff period i mitt liv och jag såg alltid fram emot de dagarna då jag arbetade med henne. Även om livet inte är perfekt så kan man alltid hitta små stunder då man kan njuta av nuet och känna tacksamhet för det man har just då. Det är tur att man då och då träffar personer som kan påminna en om just det.

Dessa personer har varit oerhört viktiga för mig. De har kommit in i mitt liv när jag behövde dem, utan att jag letade efter dem. De har alla lärt mig något och de jag fortfarande har kontakt med lär mig ständigt nya saker. Utan dessa människor hade mitt liv inte varit vad det är idag och jag hoppas att jag får möjligheten att påverka någon annans liv på samma sätt. Något som de alla har lärt mig är att alltid vara öppen när jag träffar en ny människa för jag vet inte om den personen kanske blir ännu en som kan påverka mitt liv på ett oväntat sätt. Främligar är egentligen bara främlingar för att man inte har haft chansen att lära känna dem. Jag hoppas att mitt inlägg har fått er att fundera på vilka människor i ert liv som har format er och som har hjälpt er på vägen. Det är viktigt att man mins dem så att man själv en dag kan göra det samma sak för någon annan.

Jeanskjol med stickad kant del 1

Ibland känns det som att jag sliter ut mina jeans lite väl fort. På hösten och våren så har jag oftast jeans på mig i trädgården och då sliter man på knäna. Jag är inte så mycket för att göra jeansshorts av dem, de blir aldrig snygga enligt mig. Men så såg jag en rolig idé, att klippa jeansen till en kjol och sätta fast en stickad remsa längst ner. Ett riktigt snyggt sätt att ta till vara på avlagda jeans.

Så man behöver ett par jeans som man inte har något emot att offra, till den stickade kanten behöver man rundstickor  nr 4 (80 cm) och ca 200g garn i de färger man tycker passar. Jag valde garnet Fuga från Järbo garn eftersom det dels är mjukt men även lite slittåligt och så finns det i många färger så man kan välja vad man vill. Jag valde 2 nystan i en basfärg och sedan ett nystan vardera av två andra färger.

Börja med att klippa en rak kant utmed grenen på jeansen. Se till att inte klippa sönder fickorna bara. Det kommer att se ut så här ungefär:



 

Sicksacka en bit in från den klippta kanten, gå inte precis i kanten eftersom det är snyggt om det kan fransa sig lite.



 

Nu är det dags att sticka nederdelen och nu måste man räkna lite matte. För att få fram hur många maskor du ska använda för att börja sticka så mäter man omkretsen på den klippta kanten på jeansen. Sedan dividerar man den med 10 och gångra det med 21. Så säg att den klippta kanten är 50 cm så ser uträkningen ut så här:

50/10=5   5*21=105

Då ska man alltså börja med att lägga upp 105 maskor.

När man har fått fram hur många maskor man ska börja med så är det även bra att veta hur långt man ska sticka. Det här är väldigt individuellt beroende på hur lång kjol man vill ha och hur långa ben man har. Det lättaste sättet är att sätta på sig de avklippta jeansen och be någon mäta. Tänk på att man ska ha ett par cm att fästa ihop de olika delarna med. Min mamma hjälpte mig att mäta och för mig var 21 cm lagom, då slutade kjolen strax över knät på mig.

Nu kommer den roliga biten: att sticka. Det är väldigt enkelt, sticka så som du vill ha det med vilka färger du känner för, vilka sticktekniker du vill använda. Man kan variera sig i oändlighet. Jag valde att sticka rätstickning och göra ränder i olika färger men vill man så kan man använda en färg och göra ränder med olika tekniker eller så använder man olika färger och olika tekniker. Bara fantasin sätter gränser. Detta gör att detta är ett perfekt projekt för någon som vill öva olika tekniker. Det enda man ska tänka på är att var 4:e varv ska man öka men 4 maskor som är jämt utspridda över varvet. Fortsätt att sticka runt, runt tills remsan har rätt bredd. Så här såg min remsa ut:



 

När man har maskat av kan man antingen virka ett par varv för att hindra kanten att rulla sig eller så gör man som jag och sätter ett snedband längst ner. Det är upp till var och en.

Vill man så kan man färga de avklippta jeansen med textilfärg, kanten ner till kan antingen matcha färgen på jeansen eller så väljer man någon helt annan färg. Som sagt, det här är ett projekt där bara fantasin sätter gränser.

Nästa gång tänkte jag visa hur jag syr på kantbandet och sedan syr fast den stickade biten med jeansdelen. Detta är ett enkelt projekt som inte tar allt för lång tid och som inte kräver någon större skicklighet varken med symaskinen eller med stickorna. Ett bra och roligt nybörjarprojekt.

Vintern kom när jag behövde den som minst

Förra fredagen så la min luftvärmepump av, ett litet strömavbrott fick kretskortet att ge sig. Eftersom det är en beställningsvara så lär den inte komma igång på ett par veckor. Vad händer ett par dagar efter? Vinterkylan kommer på allvar, termometern går sällan över -13 grader. Jag har visserligen en vedspis i köket och en kakelugn men värmepumpen såg till att luften cirkulerade så värmen spred sig och den höll värmen uppe under nätterna och när man inte var hemma. Som det är nu så är det varmt och gott i köket, i vardagsrummet och på toaletten (där husets enda element finns). Resten av huset är inte direkt kallt men väl ruggigt.

Det finns dock fördelar med vädret. Förr hade jag suttit hemma framför kakelugnen och myst. Men nu när jag har Felix så måste jag ju ut och gå. Det är så otroligt vackert ute. Rimfrosten hänger på alla träden och när solen tittar fram så glittrar det överallt. Imbolc är runt hörnet och jag funderar på om man kan återskapa utseendet på grenarna. Ska fundera lite över det och återkommer om jag hittar på något bra.

Igår och idag hade jag med mig kameran ut, så här vackert är det här.



 

Det här är vägen utanför huset, solen står lågt och skapar vackra kontraster mellan varma och kalla färger.



Månen syns även dagtid som en vit skugga på den ljusblå himlen.

Rimfrosten hänger som fluffiga vita moln på grenarna.



 

Felix älskar snön, men gillar inte alls kylan. Men han är fruktansvärt söt med snö i skägget.



Idag hängde dimman i luften så solen såg mer ut som en fullmåne. Så otroligt häftigt att kunna titta rakt på solen och se den som en dimmig vit skiva.



 

Dimman välvde verkligen in över skogen.



 

Vår promenadväg mot skogen. Det kändes som att gå i skymningen trotts att klockan knappt var halv tre.



 

Vägen hem.



 

Fler fluffiga grenar.

Det var allt allt från oss för idag. Nu ska jag slänga in mer ved i spisarna :). Ha det mysigt där ute i kylan.

Kärleksmagi

De flesta som sysslar med magi har fått frågor om kärleksmagi. Det är helt enkelt så att kärleken är ett av våra mest grundläggande behov. Det är likadant för de som lägger tarotkort, kastar runor eller liknande. Frågar man dem vilket ämne som de flesta "kunder" frågar om så hamnar kärlek överst. Jag har redan snuddat vid ämnet ett par gånger och i inlägget Kärleken så förklarar jag varför jag håller mig borta från kärleksdrycker.

Men det finns ju magi och så finns det magi så att säga. Bara för att man (enligt mig) bör skippa kärleksdrycker så innebär det inte att man ska skippa all kärleksmagi. Som jag ser det så finns det två sorters kärleksmagi, dels den som är menad att locka kärlek in i ens liv och dels den som använder sig av kärlek som energi.

Om vi börjar med den som använder kärlek som drivkraft så är den egentligen väldigt kraftfull men ändå väldigt enkelt. Eftersom kärleken är en väldigt grundläggande kraft och eftersom den är så pass kraftig och positiv så är den väldigt användbar när det gäller att använda inom magi. Magi som skapas ur kärlek är något av den kraftigaste magin som finns. I grunden så är det som sagt en enkel sak att förstå den, men det kan ta lång tid att bemästra den. Det går ut på att när man samlar sin energi för att rikta mot sitt mål, så samlar man kärleksenergi. Det gör man helt enkelt genom att tänka på någon man verkligen älskar. De flesta av oss känner igen den där varma, trygga, känsla man får när man tänker på någon man älskar. Det är kärleksenergi, så man fokuserar på att samla den och rikta den mot sitt mål precis som man gör med vilken energi som helst. Det är det som kan vara lite knepigt, att fokusera på kärleksenergin samtidigt som man fokuserar på sitt mål. Men med övning så ska det fungera väldigt bra. Rent logiskt sett så är sådan här magi starkare om man utövar den tillsammans med någon man faktiskt älskar. Det är lättare att fokusera på kärleken när personen sitter framför en. Det är verkligen något som är värt att prova. Denna typen av magi ska inte förväxlas med sexuell magi. Det är en helt annan, men även den väldigt kraftfull, magi. kanske något att ta upp i framtida inlägg.

Då går vi över till den andra typen av kärleksmagi, det vill säga den som är tänkt att föra in kärleken i ens liv. Även här kan man skilja på två typer av magi. Dels den som är tvingande (typ kärleksdrycker) och den som lockar.

Så den typ som tvingar är den typen av kärleksmagi som man bör hålla sig borta ifrån. Det är helt enkelt den sortens magi där man försöker tvinga en människa att älska en. Detta kan göras genom drycker eller genom formler, båda är lika illa. Man bör aldrig använda magi på en annan människa om de inte har gett sitt medgivande, inte ens om det är positiv magi och speciellt inte om det är tvingande magi.

Men de typen av kärleksmagi som är lockande är en helt annan sak. I stället för att säga att X ska älska mig så fokuserar man på att locka in kärleken i sitt liv. Den är med andra ord mindre specifik men det innebär inte att den är mindre effektiv för det. I princip så ber man universum att se till att rätt man kommer in i ens liv eller att man öppnar ögonen och ser vad som redan finns där. En stor fördel med den här typen av kärleksmagi är att man öppnar upp sig själv, man gör sig tillgänglig. Ibland så förstår vi inte varför vi inte kan hitta kärlek och så är orsaken till att man känner sig så uppgiven att man omedvetet tänker att "jag kommer aldrig hitta någon" och det kan i sig bli en självuppfyllande profetia. Men ber man om kärlek så ändrar man sin inställning och då även den energi som man omedvetet sänder ut till personer man möter.

Jag har två olika ritualer som jag brukar rekommendera (och som jag själv har provat med bra resultat). Den första är den enklaste, den andra är lite svårare eftersom den kräver att man har tillgång till ett par specifika omständigheter.

--------------------------------------

Ritual 1:

Man behöver 2 röda ljus och en ros som verkligen doftar. Dessutom ska man ta reda på när solen går upp på morgonen. Kvällen innan så lägger man rosen på sitt altare och ställer ett ljus på vardera sida om rosen. På morgonen tar man rosen och går ut precis när solen går upp.  Håll rosen framför dig, känn lukten, samla energin och säg:

"Kärlekens blomma, så låt det bli, att kärleken sann kommer till mig. Låt det så bli och ingen skada"

Eller något liknande som ligger bra på tungan. Släpp energin med målet på kärleken i fokus. Ta rosen och gå in, lägg den på altaret mellan ljusen och tänd ljusen. Fokusera på lågorna och visualisera hur de förvandlas till den där varma, trygga, känslan man får i magen när man är kär. Låt ljusen brinna tills blomman börjar sloka. Ta blomman och begrav den i jord.

Ritual 2:

Här behöver man en vildrosbuske som blommar och tillgång till en bäck, å eller annat rinnande vatten.

Gå fram till busken och be om tillstånd att få använda den och tack för att den hjälper dig, lämna eventuellt en liten gåva. Visualisera vad du letar efter, vilka egenskaper du vill ha i din drömpartner. För varje egenskap (tex givmild, snäll, humoristisk) plockar du ett blomblad från busken. när du är färdig tar du blombladen till det rinnande vattnet, håll dem i dina kupade händer och fokusera på vilka egenskaper de representerar (du behöver inte hålla isär vilket blad som står för vilken egenskap). Samla energin och fokusera på egenskaperna och på kärlek. Låt bladen sakta trilla ner i vattnet och säg:

"Som vattnet för bladen bort från mig, för den kärlek jag önskar till mig. Låt det så bli och ingen skada"

Släpp energin mot målet och se hur vattnet för bort bladen.

---------------------------------------

Sedan är det som med all magi. Bara för att du har kastat lockelse magi så innebär det inte att du kan sitta hemma på soffan och vänta. Man måste ge magin en ärlig chans och faktiskt vara lite social och träffa människor i någon form för att man ska träffa kärleken. Om det sedan är via internet eller irl spelar ingen större roll.

Så för att summera: Använd kärleksmagi på rätt sätt och respektera alltid dina medmänniskors rätt till att fatta sina egna beslut.

Imponerad och lite stolt

Som sagt så har jag ju tagit mig an att vara dagmatte åt en liten hund. Han har varit här ett par dagar nu och allt har flutit på väldigt smidigt. Jag måste säga att det är väldigt skönt att få komma ut på promenad varje dag, ja inte riktigt varje dag för jag har ju iaf helgerna lediga. Jag har ju försökt att promenera själv och lovat mig att iaf två promenader i veckan ska det bli. men så händer något och så ska man göra något och så går hela veckan utan en promenad. Nu har man inget val, minst två promenader om dagen blir det. En på ungefär en timme och en på en halvtimme.

Men det som jag verkligen är imponerad över är hur Felix och Teddy samspelar här hemma. Teddy är ju inte jätte van vid hundar och Felix är inte alls van vid katter. Men Felix är en väldigt lugn och trygg hund som inte alls verkar intresserad av att jaga Teddy eller hitta på något annat bus. Utan i stället har Teddy fått vara den som har fått ta initiativ till kontakt. Teddy har mest legat och tittat på Felix och verkar tycka att det är en mysko filur. Men hu är hierarkin i huset bestämd, det är Teddy, jag, Felix som gäller. Det är ju så med katter =). Så i går så låg Felix och sov på sin filt, in kommer Teddy. Han gick fram till kanten av filten och glodde på Felix som helt sonika reste sig upp och lämnade filten och gick och la sig i köket. Teddy tog sig en tur på filten och nosade lite och gick därifrån. det var helt enkelt en uppvisning av rang. Så jag är helt klart imponerad och stolt över båda mina små pojkar och hur fint de har klarat det.

Så får jag presentera er för Felix:

    

Nu råder lugnet igen

Ja nu har jul och nyår dragit förbi och vardagen börjar åter komma tillbaka. För ovanlighetens skull så har jag avlagt ett nyårslöfte. Det var att försöka att skriva mer regelbundet här på bloggen. Jag gillar att skriva och jag tycker alltid det är roligt när någon hör av sig till mig med frågor eller kommentarer om något jag har skrivit för då känns det som att någon i alla fall har tänkt lite extra på grund av mina ord. Men så kommer vardagen emellan och så ska man göra det ena med det andra med det tredje. Men i år ska jag försöka skärpa mig.

Det har hänt lite saker här under helgerna. Jag ska bli dagmatte åt en liten dvärg schnauzer hane vid namn Felix. Vi påbörjar en provvecka nästa vecka för att se om vi trivs ihop. Det ska bli riktigt kul att ha en hund i huset igen efter ett par år med "bara" katt. Missförstå mig rätt, jag avgudar min katt. Men den latmasken kommer inte att följa med på några skogspromenader direkt. Felix är en väluppfostrad liten herre med mycket energi men som är en väldigt lugn och stabil hund. Han påminner mig mycket om min förra hund Ida till sättet.

Sedan har jag äntligen hittat min pappas biologiska pappa. Ja inte i livet då utan på papper. Det har varit en ganska krånglig väg men det löste sig när jag väl hittade min pappas adoptionspapper och kunde skriva till länsarkivet i Göteborg. Det kanske inte låter som en jätte stor sak, men i min familj så är det faktiskt det. Min pappa fick veta sent i livet att han var adopterad och det tog honom ganska hårt och han hade mycket funderingar kring hans biologiska pappa. Nu lever ju inte min pappa längre så tyvärr kan jag inte dela med mig av mitt fynd. Men det känns ändå bra att någon till slut tog tag i saken. Dessutom ger det mig en helt ny, spännande, gren att forska på i släktträdet.

Lite underligt var det när jag läste min biologiska farfars dödsdatum och insåg att han och pappa dog med knappt två veckors mellanrum. Det gjorde mig lite sorgsen eftersom det innebär att pappa hade haft möjlighet att träffa honom. Men vissa saker är helt enkelt inte meningen.

Visst är det konstigt att saker som man ibland funderar över verkar komma till en i verkliga livet. Ibland funderar jag på om det är en omedveten form av magi. Magi i grunden är ju att rikta energin mot ett mål. Så om man verkligen går och tänker på något så kanske man omedvetet riktar sin energi mot det.

Det var nämligen så att när jag hittade min biologiska farfar så väckte det en hel del tankar hos mig om min pappa och om mina halvsyskon på pappas sida som jag knappt har haft någon kontakt alls med. Jag har länge varit lite kluven på det ämnet och nu verkade det bubbla upp till ytan och jag gick och funderade på om jag skulle försöka få kontakt med någon av dem. Jag hade inte riktigt bestämt mig men så en dag när jag går in på facebook så har jag fått ett meddelande från min halvsyster som med hjälp av sin dotter har letat upp mig där.

Det var ju då ett sammanträffande. Så nu ska jag åka och hälsa på henne och hennes familj lite senare under månaden när allt har lugnat ner sig efter jul och nyår. Jag ser fram emot det samtidigt som jag är lite orolig. Sist jag hade kontakt med den sidan av släkten (då min halvbror) så gick det inte alls bra och jag kände mig mest arg och besviken. Men då var jag inte beredd, det hela hände av en slump och jag blev pressad av en kompis att jag "självklart" skulle ha kontakt med min bror. Trotts att jag egentligen inte var helt redo själv och inte alls hade klart för mig vad jag ville få ut av det.

När jag sedan insåg att jag inte alls hade något gemensamt med mannen som satt mitt emot mig och att jag faktiskt inte alls gillade en hel del av de sakerna han sa så blev det en väldigt stor besvikelse. Jag tror att jag hade hoppats på att känna en gemenskap med honom. Men min vän (nu för tiden fd vän) fortsatte att pressa mig och jag fortsatte att träffa honom. Jag vet inte varför jag lyssnade så mycket på min vän, så här efteråt så inser jag att hon agerade som hon gjorde på grund av hennes önskan att få vara en större del i sin pappas och hans nya familjs liv. Men till slut så insåg jag att min bror inte var en person som jag skulle umgås med om jag inte hade haft ett släktband med honom och eftersom jag inte hade umgåtts med honom under mina första 20 år så såg jag ingen anledning till att tvinga mig att fortsätta träffa en människa som jag inte var bekväm med.

Nu är läget lite annat. Jag har en chans att ta allt i min egen takt. Jag har berättat för min syster att jag gärna hälsar på men att vi kan skynda långsamt så att säga. Jag har dessutom en lite tydligare bild av vad jag faktiskt vill få ut av mötet. Dessutom så känner jag mig tryggare i mig själv och jag är mer medveten om att om det inte går bra så gör det inte det och då behöver vi inte ha kontakt. Värre än så är det inte, men då har jag i alla fall provat.

Så ja... Det är full rulle här. Alltid något som håller en upptagen :). Sedan ska man ju hinna med att plugga och jobba också. På jobbet har jag fått ett fast schema + att jag kan hoppa in vid behov vilket är jättekul. Chefen säger att de tycker att jag gör ett bra jobb vilket verkligen är roligt att höra då jag verkligen gillar jobbet och trivs som fisken i vattnet.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt bra start på det nya året. Och jag kan skryta lite med att det ser ut att bli ett bra blogg år då min blogg idag slog läsarrekord :). Kram på er alla från mig och Teddy.