Tjugosjunde aspekten: Bild av naturen (jordelementet).

Det blir en favorit i repris så att säga... Jag har visselrigen visat den här bilden förut men den är den perfekta jordbilden så den åker upp en gång till. Den är tagen på en höstpromenad längst min favorit stig.

Fjärde aspekten: Bild av naturen (vattenelement).

Lite fusk så här på förmiddagen. Bilden är inte tagen i naturen utan i mitt badkar, men det är ändå en av de bästa bilder jag har tagit på vatten så den får representera dagens aspekt.

Vatten ja. Ett av mina absoluta favorit element. I hjärta och själ är jag en jord person, jag är egentligen fruktansvärt urtypisk för jord elementet. Men näst efter jord så är vatten det element jag har lättast att koppla mig samma med. Det är något med vatten som får mig att slappna av på samma sätt som att jag gärna går in i något som liknar meditativt tankemönster när jag arbetar i trädgården.

Personer som påverkas av elementet vatten sägs ofta vara lättpåverkade och lite "flytande". De följer tidvattnet och humöret skiftar lika lätt som vatten. Vilket bara bevisar att jag egentligen inte är en vatten människa hur mycket jag än trivs med elementet.

Traditionellt tillhör elementet vatten Väster och det är där man placerar symbolen för vattnet på altaret eller i cirkeln. Det kan vara allt från en liten flaska eller skål med vatten till en snäcka eller en blå kristall.

Vatten kan både vara något ro givande, som en stilla å som flyter genom landskapet eller ett dopp i ett varmt bad, men även något skrämmande som ett hav i full storm. Vatten kan vara mjukt som ett sommarbad eller hårt som när man lyckas få till ett magplask från högsta delen på hopptornet. Genom alla tider har vattnets dualitet påverkat oss människor. Länge var det vårt främsta och snabbaste transportmedel samtidigt som det krävde liv. På samma sätt har det i tusentals år försett oss med mat och under årtusenden varit en av våra största och säkraste källor för föda. Men det verkar alltid kräva något i gengäld för sina gåvor.

Vattnets dubbeleggade natur syns ofta i de monster och övernaturliga varelser som myten berättar lever där. Ofta är varelserna vackra som sjöjungfrur eller lockande på andra sätt som Näcken eller Kelpin. Men samtidigt har de en vild och argsint sida. Sjöjungfrur och Kelpin lockar sjömän ner i djupet och Näcken lockar förbipasserande ner i bäcken.

Vi består till ungefär 65% av vatten, det finns de som säger att det är därför människan påverkas av fullmånen. Precis som fullmånen påverkar havet genom ebb och flod så påverkar den vattnet i oss. Många tycker till exempel att det är svårt att sova vid fullmåne. Till det ska läggas att en människa kan överleva utan mat i flera månader, men utan vatten i bara tio dagar. Kanske är det därför de flesta av oss har ett väldigt starkt band till just vatten. Vi vet att vår överlevnad beror på det.

Utflykt i skogen

I dag var det åter igen dags för en tur till skogen. Det är helt underbart i skogen, att gå omkring och känna den underbara lukten och se allt det vackra och har man tur så hittar man något gott att stoppa i munnen. Även denna gången ville min mamma följa med. Det är alltid roligt att vara två. För en gång skull så kom jag ihåg att ta med kameran så här kommer en bildserie från vår dag i skogen.

Så mycket ätbar svamp hittade vi inte, eller rättare sagt vi hittade ingen. Men vi hittade mycket annan svamp. Den är vacker där den står.

Ljung hittade vi massor, den är så vacker vid den här tiden. Ljung har en speciell betydelse för mig så jag blir alltid glad när jag ser så här vackra tuvor.

Där skogen slutar tar fälten vid på andra sidan vägen.

Lite skog, lite fält, en blå himmel och vita små moln. Det blir inte så mycket bättre.

Skogen var full av lingon som är på väg att mogna. min hjärna satte igång och assosiera och det hela slutade med att jag gick och gnolade "På lingonröda tuvor och på vilande mo där furuskogen susar susilull och susilo. Där kan du se dem, en och en och stundom två och två, på lingonröda tuvor komma dansande på tå:
Det är flickorna i Småland, det är flickorna från mon. Det är flickorna som vallmoblom och lilja och pion. Ja, det är flickorna i Småland, susilull och susilo, som går vallande och trallande på vilande mo." (Det är den snutten jag kan så det blev ganska tjatigt till slut).

Det här är min älskade mamma. Hink i ena handen och käpp i den andra. Käppen hon använder ute i skogen är min familjs så kallade häx-käpp. Den är gjord av en gren som har snidats så att käpphuvudet ser ut som en häxa med lång näsa. Det är trevligt att mamma vill följa med mig. Trotts att vi inte alltid har samma tro så är vi båda väldigt förtjusta i att vara ute i naturen. Jag brukar säga att det är min mammas uppfostran som har gjort mig till en wiccan.

Här finns friden, ute i skogen där det enda man här är vinden, ett och annat djur, ens egna steg och ens andetag. Det är här jag skulle kunna sitta i en timma eller två och bara sitta.

I en riktig utflykt ingår naturligtvis en matsäck. Idag serverades det hemma bakade brödkakor med hemodlad sallad, tomater och tonfiskröra.

När vi satt och åt hade vi dessutom en vacker utsikt över beteshagarna.

Rallarros, en oerhört vacker blomma som är en liten doldis trotts att den växer överallt i princip.

Dags att ge sig in i skogens djup igen.

Solens strålar letar sig in mellan träden.

En liten, röd svamp.

Och en storebror till den lilla röda.

Det får avsluta bildvisningen för idag. Men i stället tänker jag ta upp något som ett par har frågat mig, både vänner i verkliga livet och personer som jag träffat på internet. De frågar om jag någonsin är rädd när jag är ute i skogen. Det korta svaret är: nej.

Det långa svaret är: Ute i skogen omkring där jag bor så finns det inte direkt några farlig djur. Det finns en och annan huggorm, en och annan älg och kanske ett vildsvin eller två. Men så länge man har ögonen och öronen med sig så kan man undvika att hamna i sådana situationer som gör att dessa djur blir farliga. Inget djur (nästan) anfaller oprovocerat. Den bästa strategin är med andra ord att hålla sig ur vägen för dem.

Det andra som oroar många är att gå vilse. Jag har ett bra lokalsinne och vet oftast vart jag kom ifrån, i alla fall en generell riktning varifrån jag kom. Dessutom lär känna skogar som man ofta går i. Även om de förändras så känner man sig ändå hemma. Men ska jag ut i en stor skog som ligger en bit hemifrån där jag aldrig varit innan så har jag alltid med mig en kompass. Jag är av den gamla skolan eftersom GPS inte fanns i min ungdom när jag lärde mig gå i skogen. Man behöver sällan en karta om man har lite koll på hur en kompass funkar.

Men ett par råd om man är orolig för att gå ut i skogen:

1. Om du ser ett vilt djur så stå still och titta hur djuret reagerar.  Om djuret går åt ett håll gå långsamt åt ett annat. Snart lär man sig i vilka situationer man ska vara aktsam och i vilka situationer man kan gå på som vanligt. Men är man lite nervös kan det aldrig skada att vara extra försiktig.

2. Håll dig till vägar och stigar. Det är enkelt att bara vända sig om och gå tillbaka samma stig man kom. Grenar sig stigen och du känner dig osäker på om du kommer ihåg vilken väg du kom från så märk ut ditt val med en pinne eller sten eller något annat. Använd inte skräp eller plastpåsar och dyligt om du inte med säkerhet vet att du kommer tillbaka och plockar bort det.

3. Ta med en mobiltelefon. Om inte annat ger det en känsla av trygghet.

4. Ta med en kompass eller en GPS och se till att du vet hur det fungerar innan du ger dig ut. Även den bästa GPS fungerar dåligt om man inte vet hur man använder den. Likadant med en kopass. Den säger inget om man inte vet vad man ska läsa av.

5. Berätta för någon vart du ska och hur länge du ska bli borta. Är du osäker så dra till med en timme extra, en timme hit eller dit gör inte så mycket. Men är du vilse och saknar täckning på mobilen så är det skönt att veta att någon kommer att sakna dig och veta var de ska leta.

6. Börja smått. Är du ovan så planera inte en 5 timmars tur in i mörkaste och djupaste skogen. Ta med en fika korg och gå in i ett litet skogsparti som tar 15 min att gå rakt igenom. Sätt dig inne i skogen på en sten eller stubbe och njut av lite kaffe och lär känna skogens ljud, dofter och känslor.

7. Gå ut på förmiddagen eller kring lunch. Då slipper man bli överaskad av skymningen och mörkret.

8. Om du går vilse så få inte panik. Stå still och andas djupt och räkna till 50. När du känner dig lugn så tänk igenom situationen. Känner du igen någonting runt omkring dig? Hör du ljudet av bilar/människor eller liknande? I värsta fall så ta upp mobilen och ring någon. Funkar inte mobilen så hitta ett bekvämt ställa att invänta att din säkerhetslina ska börja sakna dig och leta reda på dig. Spring INTE omkring  i panik. Det gör det svårare att hitta dig. Och kryp INTE in under ett träd för att du har hört att man ska göra det på TV. Den enda gången man bör söka skydd under ett träd är om det börjar bli kväll och man tror att man kommer få vara kvar under natten. Men har du följt mina råd ovan så är det högst otroligt att du hamnar i den sittsen.

Kom ihåg att njuta av skogen. Vi ska vara tacksamma över att vi i Sverige har den möjligheten vi har att fritt vistas i skogen och njuta av alla dess rikedomar. Och snälla, kom ihåg att respektera naturen. Det du tar med dig in i skogen ska också följa med ut (du är förlåten om du slänger en äppleskrutt eller en bit bröd).

Körsbär

Som jag berättade i går så har körsbärsträden helt tagit över en av slänterna som finns på tomten. Anledningen är år av försummelse, när jag flyttade in här så hade de inte blivit klippta på flera år. lika dant fick alla skott växa fritt. Tyvärr så har jag inte direkt prioriterat körsbärsträden så de har fått fortsätta växa på samma sätt. Detta har inneburit att slänten nu är full körsbärsträd i alla olika storlekar och formar. Trotts denna misshandel så bär träden troget frukt och i år har de verkligen lagt i högväxeln. Nu har jag körsbär så att jag börjar få slut på idéer vad jag ska göra med dem.

Jag är av den skolan att man ska ta till vara på det som man får av naturen. Jag gillar att sylta och safta (och att sedan äta och dricka upp det) och försöker att ta tillvara det mesta som finns i trädgården. Att låta bär förbli oanvända ger mig dåligt samvete, det är som att kasta bort en smärre förmögenhet.

Men nu har jag plockat körsbär i en vecka och det syns knappt på träden. De som sitter i toppen av träden får sitta kvar. Lite ska ju fåglar och annat smått ha och kalasa på. Nu har jag gjort körsbär i rom, körsbärssylt, körsbärssaft och fryst in 14 lådor med körsbär och så har grannarna och släkten fått. Förutom det har jag ätit spottkräm (kräm gjord på körsbär med kärnor) i parti och minut. Inte för att jag lider, jag råkar vara barnsligt förtjust i just spottkräm och min tanke är att de där 14 lådorna med körsbär ska bli till kräm i vinter. Men som sagt så börjar fantasin tryta.  Men jag antar att man inte ska klaga.

Som sagt så gillar jag körsbär. Det mesta man gör av körsbär får den där härligt djup röda färgen som för tankarna till rubiner och kungligt röda mantlar. När jag står ute under träden och plockar de röda bären kan jag nästan känna smaken av pannkakor med körsbärssylt, eller sockerkaka med romkörsbär och lätt vispad grädde. Om ett par dagar så har nog saften stått till sig så att man kan ta sig ett smakprov. Rombären dröjer det en månad innan de legat till sig. Allra smarrigast är om man kan hålla tassarna borta till december. Men man ska inte hoppas på för mycket.

Som avslut ska jag lägga upp en bunt bilder som visar mitt röda guld. Någon dag ska jag lägga in lite roliga körsbärsrecept Ha en riktigt bra dag.

[gallery]