Följ med på matresa och utmaning

Nu har jag bestämt mig att jag ska börja laga lite rolig mat. För att få lite inspiration tänker jag ta mig an utmaning att lära mig laga mat från ett av mina favoritkök; det japanska. Därför ska jag minst en gång i veckan försöka mig på att laga en japansk måltid. Men nu tänker jag dessutom utfärda en utmaning till alla mina läsare.

Under april och maj så utmanar jag er att våga er på att en gång i veckan prova att laga mat från ett land som du själv väljer. Välj ett land vars mat du tycker är riktigt läcker, som du är nyfiken på eller välj på måfå. Tanken är att under två månader dyka in i en helt ny matkultur, studera olika rätter och hur man behandlar olika råvaror och seder och traditioner som finns runt maten. Helt enkelt en djupdykning i en ny kultur. Om ni har en blogg så skriv ett litet inlägg om vad ni har lagat för maträtt just den veckan och om ni har lärt er något nytt. När de två månaderna har gått kan ni förhoppningsvis integrera en eller två rätter i vardagsmaten och kanske har ni hittat en eller två nya råvaror som ni älskar.

Så varför har jag valt det japanska köket? För det första så gillar jag japansk mat, de använder mycket råvaror som jag gillar. Dessutom så är det japanska köket väldigt säsongsbetonat i val av råvaror och det är något som jag behöver bli bättre på. Det skadar ju inte heller att det är nyttig mat med mycket grönsaker som lagas och serveras. Sist men inte minst så är jag väldigt lockad av sättet som japaner äter sina måltider, många små rätter i olika skålar där alla råvaror få tas sin plats och varje smak ska lyftas fram.

Men jag får erkänna att när tanken väl dök upp i mitt huvud så kändes det lite skrämmande. Dels så ger jag mig ut på helt nya vatten och dels så krävs det ett helt nytt grundskafferi och en hel del nya råvaror som ska hanteras på rätt sätt. Men så tänkte jag att det är bara ursäkter för att jag inte vill ge mig in på något där jag inte är van, där jag kan misslyckas. Mat är något av min tryggazon, jag vet att jag kan laga mat och det kommer naturligt för mig. Men när det kommer till japansk mat så är jag ute på helt nytt vatten. Men det är nyttigt att våga ta det där steget utanför den säkrazonen. I värsta fall får jag äta smörgås till middag någon gång då och då. Det här med att man måste köpa nya ingredienser som inte ingår i ens vanliga skafferi kan ju kännas läskigt, kanske slöseri med pengar. Men å andra sidan så kanske jag slipper köpa andra basvaror som jag kanske skulle behövt fylla på.

Det som man absolut behöver är en bra och lättförstådd kokbok för det köket man väljer. Den boken jag kommer att använda mig av är Lättlagat japanskt av Benita Ramel som tydligen har gått ur produktion men fortfarande finns att köpa som begagnad på bokbörsen. Den kombinerar historia, en grundlig genomgång av de vanligaste ingredienserna och ceremonier kring mat med väldigt många lättlagade recept. 

Jag kommer att dra igång min del av utmaningen i morgon med ett inlägg om japansk mat. För att sedan följa upp det i veckan med i alla fall en måltid. 

Jag hoppas det finns andra som vågar anta min utmaning, det vore i så fall roligt om ni skrev en liten kommentar här :)

Rese drömmar

Till våren så fyller jag 30 år. Ännu har ingen ålders nojja smugit sig in, i alla fall inte vad jag har märkt. Men som med alla jämna födelsedagar så ska det ju firas lite extra. Min älskade mamma funderade länge över vad som var passande att ge mig. Hon slog sig ihop med min bästa vän och kläckte ideen om en resa. Sanning är den att jag är dödligt rädd för att flyga. Vilket innebär att jag helst håller mig till land och vatten transporter. Det i sin tur har lett till att mina resor främst har gått till Europa. Men nu tyckte mamma och bästa vännen att det fick vara nog. Så i 30 års present får jag av mamma en resa (med flyg) till mitt val av destionation i en vecka. Bästa vännen har lovat följa med som moraliskt stöd.

Ja vad kan man säga? Någon gång måste man ju ta tag i sina fobier och eftersom jag börjat bli bättre på spindlar så är väl flygning det som står på tur. Då återstod bara två frågor; var och när? Alla sa att jag fick bestämma var, men man vill ju att kompisen ska vara med på ett hörn. Så i månader har vi tittat på internet och i resekataloger. Vi bestämde oss för att det skulle vara varmt, det skulle finnas arkeologiska saker att titta på (vi är båda arkeologer) och det fick inte ta allt för lång tid att flyga dit. Om jag nu får panik på planet så är det ju skönt att veta att jag slipper vara där uppe i 12 timmar eller något. Vår första tanke var Cypern eller den Grekiska ö-världen. Vi ville åka någon stans där ingen av oss varit förut.

Men så förra veckan när vi satt och tittade i kataloger så insåg vi att vi båda satt och dreglade över samma resmål. Fast vi sagt att vi absolut inte skulle åka dit: Egypten. Som vanligt så tänker vi en tanke i två hjärnor och innan vi visste ordet av så hade vi bestämt att det inte finns någon annan stans vi vill åka. Eller ja det är inte riktigt sant, men just denna resan finns det inget annat ställe vi vill åka till. Om jag nu aldrig mer vågar sätta mig på ett plan så kommer jag i alla fall ha varit i Egypten. För en arkeolog så är Egypten något i en liga helt för sig och det finns knappast någon bättre motivation för mig än att dignla med en pyramid för att få mig att gå ombord på ett flygplan.

Så vi planerar en vecka i Hurgharda. Vi ska bada, slappa och ha kul men två av dagarna är vigda åt utflykter.

Den första utflykten går till Kairo och Giza platån. Jag ska få se pyramiderna och sfinxen! Har vi tur kanske vi får träffa  Dr. Zahi Hawass en av mina idoler. Då får jag lov att försöka övertala honom att ta ett idolfoto tillsammans med honom (det är väldigt få människor som väljer att ta idolfoto med arkeologiska intendenter men jag är lite udda). ett besök inuti en pyramid står även på programmet. De varnade för att personer med astma borde undvika att gå in i pyramiderna men jag ska in i en om jag så ska använda dykarutrustning. Vem skulle inte vilja besöka Giza?



Den andra utflykten ska gå till Luxor. Där ska vi titta på Karnak templet, Konungarnas dal, Luxor museet och om vi hinner även Dier el-Bhari (tempel tillägnat Hatshepsut). Även detta är en näst intill religiös upplevelse för mig. Templet i Karnak som är tillägnat Amon är något som jag velat se ända sedan jag lästa Döden på Nilen när jag var omkring 12 år.



Detta är helt enkelt två platser som jag har drömt om att se hela mitt liv nästan. Det kommer som etta och två på listan över "Saker jag vill se innan jag dör" (de efterföljs tätt av Pompejii, Chichén Itzá, Petra, Vatikanen och Angkor Wat).

Så nu återstår bara att bestämma tid och sedan arbeta med tanken på att jag ska sätta mig i ett flygplan. "Jag kan flyga, jag är inte rädd" :/ . Men 60% av nöjet är att planera resan brukar man säga. Fast denna gången blir det nog snarare 40%. Pyramiderna slår planeringen ;). Så nu ska jag återvända till min bok om Amenothep III och drömma mig bort. Ha en bra dag.