Jag börjar känna av nerverna inför morgondagen så jag tar och kör sista delen av sagan på en gång. Jag hoppas ni kommer att tycka om den. Vem vet, om det uppskattas så kanske det blir fler klassiska folksagor här framöver, så lämna gärna en kommentar och säg vad ni tycker. Alla minns var vi slutade sist? Bra då kör vi sista delen:
---
När solens första strålar smekte berget nästa dag så gav sig prinsessan av upp för berget tillsammans med troll gummans äldsta son. De vandrade hela dagen och kom till sist fram till en bredare väg. "Hit men inte längre går jag. Följ vägen så kommer du att nå ditt mål" sa trollet och försvann. Prinsessan tittade längst vägen och började gå längst med den. Det dröjde inte länge för än hon nådde fram till det stora slottet. Hon bankade på den tjocka ekdörren. Den öppnades av en ung flicka. "Jag är en fattig kvinna som söker arbete" sa prinsessan och när man tittade på hennes kläder så var det inte svårt att tro henne. De hade trasats sönder och smutssatts ner under hennes långa resa. "Du får fråga min mor" svarade den unga flickan och förde med sig prinsessan till häxan. Prinsessan berättade samma historia för häxan som trodde på henne och anställde henne som köksa i det stora köket.
Häxans dotter fick visa prinsessan runt i det stora slottet. I ett av rummen satt prins Hatt och prinsessan fick uppbåda all sin kraft för att inte springa fram till honom. Han vände sig om mot dem när de kom in men verkade inte känna igen prinsessan. "Det här är min mors blivande make" sa flickan och gick vidare.
Det fanns ingen stans för prinsessan att bi i slottet utan hon fick bo i gåshuset. Men hon tappade inte modet, hon var så nära sin make nu. Hon började feja och dona och snart var gåshuset rent. Då tog hon fram sin slända och spann de vackraste trådarna av hö. Där efter tog hon fram vävstolen och vävde vackra tyger av trådarna, tygerna använde hon för att klä rummet med. Till slut använde hon börsen för att köpa frukt, kött och sötsaker som passade vid ett hov. När allt var klart bjöd hon in häxan och hennes dotter att äta middag med henne som tack för att hon fick anställning hos dem.
Häxan var mäkta imponerad av allt det vackra tyget och den utsökta maten. Hon frågade hur en fattig kvinna som prinsessan hade råd med allt det här. Prinsessan visade henne sländan och berättade att den spann de vackraste trådar av hö. Häxan ville så gärna ha sländan att hon lovade att prinsessan kunde begära vad som helst av henne om hon fick den. Prinsessan låtsades tänka över förslaget. "Jag vill spendera en natt med din blivande make" sa hon så till häxan. Häxan blev förvånad över priset, men hon gick med på det. Men hon anade att det fanns något som prinsessan inte berättade. Så på kvällen gav hon prinsen en sömndryck och sa åt sin dotter att gömma sig i en kista och iaktta prinsessan och prinsen.
Så fick prinsessan äntligen träffa sin make igen. Hon rusade fram till hans säng och försökte väck honom. Men hur hon än bar sig åt så fortsatte han att sova. Då brast hon i gråt och spenderade hela natten gråtandes vid prins Hatts sida. Häxans dotter som satt gömd i kistan såg detta. Nu var det så att dottern var inte alls lika ond som sin mor och hon började tycka synd om prinsessan. När morgon kom så var prinsessan tvungen att ge sig av och häxan frågade ut sin dotter om vad som hade hänt under natten. Men dottern svarade bara att prinsessan försökt väcka prinsen men när hon inte lyckades så hade hon somnat i stolen.
Så gick en vecka och prinsessan bjöd ännu en gång in häxan och hennes dotter på middag. Ännu en gång beundrade häxan de vackra tygerna och den goda maten och frågade hur en fattig kvinna kunde ha råd med allt detta. Då visade prinsessan henne vävstolen och berättade om dess krafter. Häxan frågade vad prinsessan ville ha för den. "Priset är det samma som för sländan" sa prinsessan. Häxan började ana oråd men godtog priset. Än en gång gav häxan prinsen en kraftig sömndryck och än en gång tvingade hon sin dotter att gömma sig i kistan. Precis som förra gången kunde prinsessan inte väcka prins Hatt hur hon än försökte. När häxans dotter såg hur prinsessan än en gång spenderade natten med att gråta över prinsen så fylldes hennes hjärta av sorg och hon förstod vilka känslor prinsessan hyste för prins Hatt. När morgon kom gick prinsessan dystert därifrån och häxans dotter berättade samma sak som förra gången för sin mor. Häxan kände sig lite lugnad av det svaret och började planera för sitt bröllop.
Ännu en vecka för flöt och prinsessan bjöd in häxan och hennes dotter på middag i gåshuset. Häxan frågade hur det kom sig att en så fattig kvinna kunde ha råd med så god mat. Då tog prinsessan fram sin börs och berättade att pengarna i den aldrig tog slut. Häxan greps av ha begär och sa att hon var villig att betala vad som helst för att få börsen. "Priset är det samma som för sländan och vävstolen" sa prinsessan. Häxan blev misstänksam men hon ville så gärna ha börsen så hon gick med på det. På kvällen skulle hon ge prinsen sömndrycken igen, men denna gången stod hennes dotter bakom henne och tecknade åt prinsen att inte dricka. Så när häxan tittade bort så hällde prinsen ut drycken och låtsades sedan sova. Häxans dotter fick åter igen gömma sig i kistan. När prinsessan så kom in i rummet och försökte väcka prins Hatt så satte han sig upp i sängen och tittade på henne. Han tyckte att hon kändes bekant men kunde inte säga var han hade sett henne förut. När prinsessan insåg att han inte kände igen henne grät hon bittra tårar och berättade om deras hem och deras barn och hur mycket hon älskade honom. Då var det som en dimma hade lyfts från hans ögon och genast kände han igen sin älskade fru.
Då öppnade häxans dotter kistan och klev ut. Prinsen tackade henne för att hon hade varnat honom. "Jag är en fånge här lika väl som du" sa hon. "Det enda sättet att lösa förtrollningen är om häxan dör och det enda sättet att döda henne är att skålla henne med kokande vatten". Länge funderade de på hur de skulle lyckas skålla häxan. Till sist var det prinsessan som kom på en plan. När morgonen nalkades kysste prinsen sin fru och la sig för att låtsas sova och häxans dotter klättrade ner i kistan. När häxan kom och prinsessan hade gått så berättade häxans dotter samma historia som tidigare och häxan kände sig åter igen lugnad.
Nu närmade sig bröllopet mellan häxan och prins Hatt. En dag gick prinsessan till häxan. "Jag är orolig för bröllopet" sa hon. "Det kommer så mycket folk att jag tror att vi inte kommer ha mat att bjuda alla". Häxan blev orolig och frågade prinsessan om hon visste vad de skulle göra. "Om vi kunde hitta en stor gryta kunde vi koka fem oxar i" sa prinsessan. "Men en sådan stor gryta finns det nog inte" sa hon ledsamt och skakade på huvudet. Men häxan trodde nog att hon kunde ordna en sådan gryta, inte skulle gästerna på hennes bröllop gå hungriga. Sagt som gjort, häxan ordnade fram den största grytan som hade tillverkats. Den staplades upp på ett bål och fylldes med vatten innan bålet tändes. Efter en stund klättrade prinsessan upp på stegen som stod lutad mot grytan och tittade ner i den. "Än kokar inte vattnet" sa hon och klättrade ner. Efter en stund till klättrade häxans dotter upp för stegen och tittade ner i grytan. "Än kokar inte vattnet" ropade hon och klättrade ner. Nu började häxan bli otålig, oxarna var ju tvungna att koka en bra stund, tänk om de inte blev färdiga till bröllopet. Så hon klättrade själv upp för stegen och tittade ner i grytan. "Nu kokar vattnet" skrek hon. Men när hon skulle klättra ner för stegen så stod prins Hatt där och tog tag om hennes anklar och puttade ner henne i den stora grytan. Det var slutet för den onda häxan.
Häxans dotter ärvde slottet och allt som tillhörde det. Till prinsen och prinsessan gav hon sländan, vävstolen och penningbörsen och de skildes som de bästa av vänner. Så vandrade prinsen och prinsessan ner för berget och stannade till hos var och en av troll gummorna för att tacka för hjälpen. När de kommit ner så gick de till prinsens yngsta syster som blev så glad att hon ställde till med en stor fest. Morgonen därpå gav de sig av med sin yngste son till prinsens mellersta syster som blev så glad att även hon ställde till med en fest. De lämnade henne i gryningen med sin yngsta son och sin dotter och reste till prinsens äldsta syster. Hon blev så glad att se dem att hon ställde till med en storslagen fest. Morgonen där på lämnade de henne och fortsatte hemåt med sina tre barn.
I toppen av busken som vaktade ingången till grottan satt åter igen de tre sjungande löven och hälsade dem välkomna hem. Men grottan såg ut som när de lämnat den, det hade varit häxans magi som hade förvandlat den till ett slott och nu var hon död. Men med hjälp av sländan, vävstolen och börsen så kunde de återställa sitt hem så som det en gång hade sett ut. När de var färdiga bjöd de prinsessan familj att komma och besöka dem och för första gången kunde de träffa hennes make. Så levde prinsessan, prins Hatt och deras barn lyckliga i sitt palats och över dem vakade De tre sjungande löven.
---
Visst är den vacker? Lite ovanligt att prinsessan får rädda prinsen. Fast den är väldigt traditionell i andra hänseenden. De ständiga tretalen är klassiska och den mindre trevliga synen på häxor lika så. Men man kan inte hjälpa än att tycka att den är mysig.
Visar inlägg med etikett tre sjungande löv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tre sjungande löv. Visa alla inlägg
torsdag 3 november 2011
De tre sjungande löven eller prins Hatt under jorden del II
Här kommer fortsättningen på sagan. Som ni kanske minns så slutade det sist med att prinsessan hade brutit sitt löfte att inte titta på prins Hatt och nu hade deras hem förvandlats till en grotta och prins Hatt hade blivit blind.
---
"Du har brutit ditt löfte till mig, men än finns tid att rädda något" sa han. "Du kan välja att resa tillbaka till din far med våra barn eller följa din blinda man på en resa". Prinsessan lovade att hon hellre skulle följa honom till världens ände än skiljas från honom. Så begav sig den blinda prinsen, den gråtande prinsessan och deras tre barn ut på en färd som tog dem längst långa stigar tills de kom till ett hus med tak av koppar.
"Här bor min äldsta syster" sa prinsen. "Ta med dig vår äldsta son och gå dit. Hälsa från mig men be henne att inte komma ut hit för att säga farväl". Prinsessan tog sin äldste son och gick till huset. Där träffade hon prinsens äldsta syster och berättade för henne vad som hade hänt. Prinsens syster lovade att ta hand om deras son och skickade en hälsning till sin bror med prinsessan. Så återvände prinsessan till sin man och sina två minsta barn. Hon framförde den äldsta systerns hälsning och så gick de vidare genom djupa skogar tills de kom fram till ett stort hus med tak av silver.
"Här bor min mellersta syster" sa prinsen. "Ta med vår dotter till henne och hälsa från mig men be henne att inte komma ut för att ta farväl av mig". Prinsessan tog sin dotter vid handen och gick till huset med silver tak. Där träffade hon prinsens mellersta syster som lovade att ta hand om deras dotter och lämnade en hälsning till sin bror med prinsessan. Så återvände prinsessan till prinsen och sin lille son. Hon framförde hälsningen från prinsens mellersta syster och så gick de vidare över de högsta bergen till de kom fram tills ett stort hus med tak av guld.
"Här bor min yngsta syster" sa prinsen. "Ta med dig vår yngste son till henne och hälsa från mig men be henne att inte komma ut för att ta farväl av mig". Med sitt yngsta barn i famnen gick så prinsessan till huset med guldtak och mötte där prinsens yngsta syster. När prinsessan berättat vad som hänt så föll de båda kvinnorna i varandras armar och grät bittra tårar. Den yngsta systern lovade att ta hand om deras yngsta son och lämnade en hälsning till prinsen med prinsessan. Men när prinsessan vände för att gå tillbaka till sin make så brast den yngsta systerns självbehärskning och hon rusade ut för att ge sin bror en kram. "Kära du, det borde du inte ha gjort" sa prinsen och i nästa stund svepte ett svart moln ner och förde med sig prinsen bort.
Kvar stod prinsessan och prinsens yngsta syster. "Vänd åter till din far och ta med dig dina barn" sa systern till prinsessan. Men prinsessan vägrade att lämna prins Hatt åt sitt öde. Då pekade systern mot ett högt berg och sa: "Gå till breget och på dess östra sida finns en stig, följ stigen så ska du hitta vad du söker". Så tog prinsessan farväl av den yngsta systern och sin lille son och började gå mot det höga berget.
Tappert klättrade prinsessan upp längst den smala och branta stigen som slingrade sig upp mot bergets topp. Snart började det att skymma och prinsessan var både trött, kall och hungrig. Då fick hon syn på en ljuspunkt lite längre upp på berget. Hon gick mot den och kom fram till en liten grotta i vilken det satt en grupp troll runt en eld. Längst in i grottan satt en gammal troll gumma. "God kväll frun" sa prinsessan. "Skulle jag kunna få komma in i ert hem och värma mig vid er brasa?". "Kom du in mitt barn, du har varit så pass artig och kallat mig frun och min enkla grotta för ett hem så du är välkommen att sitta ner vid min bra. Låt dig väl smaka av den enkla mat vi äter" svarade troll gumman och prinsessan tog plats bland trollen och åt tillsammans med dem. Troll gumman var nyfiken på vad en så vacker och artig kvinna gjorde på berget. Prinsessan berättade sin historia och fick både ett och två av trollen att gråta. Troll gumman nickade och tog fram en slända. "För att du har behandlat oss som dina likar ska jag hjälpa dig. Det här är en förtrollad slända, den kan spinna vackra trådar av de enklaste material, till och med av halm. Det är min gåva till dig, lyssna även på mitt råd. Min äldre syster bor längre upp på berget. När du lämnar oss i morgon bitti så ska ett av mina barn komma med dig och visa vägen. Han kommer att föra dig nästan ända fram till min syster. Sök skydd hos min syster som du har gjort hos mig så kommer du att finna råd". Prinsessan tackade så mycket för den vackra gåvan och lade troll gummans ord på minnet.
När nästa morgon grydde skickade trollgumman sin äldsta son med prinsessan för att visa henne vägen upp för berget. När de hade vandrat nästan hela dagen stannade han. "Jag kan inte gå längre än hit. Men där uppe ser du min mors äldre systers grotta" sa han och pekade mot en ljuspunkt på berget. Prinsessan tackade trollet och fortsatte sin resa ensam. Efter mycket möda kom hon fram till grott öppningen och tittade in. Där inne satt en grupp med större troll och en trollgumma som var både äldre och större än sin syster. "God kväll mor, skulle jag kunna få komma in och värma er vid er eld och söka skydd i ert hem?" frågade prinsessan. "Eftersom du frågade så vänlig och kallade mig mor så får du gärna komma in i min grotta och sitta vid min eld. Vi delar gärna med oss av den mat vi äter" svarade troll gumman. Prinsessan tackade och steg in i grottan och slog sig ner bland trollen och kände sig som ett litet barn. Hon blev serverad mat och troll gumman frågade vad en så vacker och artig kvinna gjorde så här långt uppe på berget. Prinsessan berättade sin historia och både tre och fyra av trollen brast i gråt. "Om min syster ville hjälpa dig så ska även jag hjälpa dig" sa troll gumman och tog fram en vävstol. "Det här är en magisk vävstol den väver de vackraste tyger du kan tänka dig. Det är min gåva till dig, men lyssna även till mitt råd. Min äldre syster bor en bit upp för berget. I morgon ska en av mina söner följa dig nästan hela vägen till hennes grotta. Sök skydd hos henne i morgon natt och hon kommer att ge dig råd som du gör klokast i att lyssna till". Prinsessan tackade så mycket för gåvan och tog gummans råd till sitt hjärta.
När solen började sin vandring över himlen nästa morgon skickade troll gumman sin äldsta son att följa prinsessan upp för berget. De gick på smala stigar och när dagen nästan var till ända stannade han. "Hit men inte längre kan jag gå. Där uppe ser du min mors systers grotta, följ stigen och du når den strax efter skymning" sa han och pekade mot en ljusfläck på berget. Prinsessan tackade honom och fortsatte ensam upp för stigen. När solen sänkte sig under horisonten så nådde hon fram till grottan. Det var den största grotta hon hade sett och i den satt troll stora som ekar och längs inne en gammal och mycket stor troll gumma. "God kväll mor i berget, skulle jag kunna få söka skydd för natten i ert hem och värma mig vid er eld?" frågade prinsessan. "Då du bad så vänligt och kallade mig mor i berget så är du välkommen in i min grotta och fram till min eld. Dela vår middag med oss så att du slipper gå hungrig" svarade troll gumman. Prinsessan gick in och tog plats vid elden och kände sig som en myra bland de stora trollen. Hon blev serverad en stor tallrik med mat och troll gumman frågade vad en så vacker och artig kvinna gjorde på hennes berg. Prinsessan berättade sin historia och alla trollen brast i gråt. "Om mina systrar hjälpte dig så ska även jag hjälpa dig" sa troll gumman och plocka fram en penningbörs. "Detta är en magisk börs, den kommer aldrig att vara tom utan fylls alltid med rena guld mynt så snart du öppnar den. Det är min gåva till mig men lyssna även på mina råd. Högst upp på det här berget bor en häxa med sin dotter. Det är hon som har din make fången. Du måste gå dit men berätta inte för häxan vem du är. Be om att få arbeta hos henne och se till att få träffa din man utan henne. I gryningen kommer en av mina söner föra dig nästan hela vägen till hennes slott". Prinsessan tackade för gåvan och lade gummans råd till sitt hjärta.
---
"Du har brutit ditt löfte till mig, men än finns tid att rädda något" sa han. "Du kan välja att resa tillbaka till din far med våra barn eller följa din blinda man på en resa". Prinsessan lovade att hon hellre skulle följa honom till världens ände än skiljas från honom. Så begav sig den blinda prinsen, den gråtande prinsessan och deras tre barn ut på en färd som tog dem längst långa stigar tills de kom till ett hus med tak av koppar.
"Här bor min äldsta syster" sa prinsen. "Ta med dig vår äldsta son och gå dit. Hälsa från mig men be henne att inte komma ut hit för att säga farväl". Prinsessan tog sin äldste son och gick till huset. Där träffade hon prinsens äldsta syster och berättade för henne vad som hade hänt. Prinsens syster lovade att ta hand om deras son och skickade en hälsning till sin bror med prinsessan. Så återvände prinsessan till sin man och sina två minsta barn. Hon framförde den äldsta systerns hälsning och så gick de vidare genom djupa skogar tills de kom fram till ett stort hus med tak av silver.
"Här bor min mellersta syster" sa prinsen. "Ta med vår dotter till henne och hälsa från mig men be henne att inte komma ut för att ta farväl av mig". Prinsessan tog sin dotter vid handen och gick till huset med silver tak. Där träffade hon prinsens mellersta syster som lovade att ta hand om deras dotter och lämnade en hälsning till sin bror med prinsessan. Så återvände prinsessan till prinsen och sin lille son. Hon framförde hälsningen från prinsens mellersta syster och så gick de vidare över de högsta bergen till de kom fram tills ett stort hus med tak av guld.
"Här bor min yngsta syster" sa prinsen. "Ta med dig vår yngste son till henne och hälsa från mig men be henne att inte komma ut för att ta farväl av mig". Med sitt yngsta barn i famnen gick så prinsessan till huset med guldtak och mötte där prinsens yngsta syster. När prinsessan berättat vad som hänt så föll de båda kvinnorna i varandras armar och grät bittra tårar. Den yngsta systern lovade att ta hand om deras yngsta son och lämnade en hälsning till prinsen med prinsessan. Men när prinsessan vände för att gå tillbaka till sin make så brast den yngsta systerns självbehärskning och hon rusade ut för att ge sin bror en kram. "Kära du, det borde du inte ha gjort" sa prinsen och i nästa stund svepte ett svart moln ner och förde med sig prinsen bort.
Kvar stod prinsessan och prinsens yngsta syster. "Vänd åter till din far och ta med dig dina barn" sa systern till prinsessan. Men prinsessan vägrade att lämna prins Hatt åt sitt öde. Då pekade systern mot ett högt berg och sa: "Gå till breget och på dess östra sida finns en stig, följ stigen så ska du hitta vad du söker". Så tog prinsessan farväl av den yngsta systern och sin lille son och började gå mot det höga berget.
Tappert klättrade prinsessan upp längst den smala och branta stigen som slingrade sig upp mot bergets topp. Snart började det att skymma och prinsessan var både trött, kall och hungrig. Då fick hon syn på en ljuspunkt lite längre upp på berget. Hon gick mot den och kom fram till en liten grotta i vilken det satt en grupp troll runt en eld. Längst in i grottan satt en gammal troll gumma. "God kväll frun" sa prinsessan. "Skulle jag kunna få komma in i ert hem och värma mig vid er brasa?". "Kom du in mitt barn, du har varit så pass artig och kallat mig frun och min enkla grotta för ett hem så du är välkommen att sitta ner vid min bra. Låt dig väl smaka av den enkla mat vi äter" svarade troll gumman och prinsessan tog plats bland trollen och åt tillsammans med dem. Troll gumman var nyfiken på vad en så vacker och artig kvinna gjorde på berget. Prinsessan berättade sin historia och fick både ett och två av trollen att gråta. Troll gumman nickade och tog fram en slända. "För att du har behandlat oss som dina likar ska jag hjälpa dig. Det här är en förtrollad slända, den kan spinna vackra trådar av de enklaste material, till och med av halm. Det är min gåva till dig, lyssna även på mitt råd. Min äldre syster bor längre upp på berget. När du lämnar oss i morgon bitti så ska ett av mina barn komma med dig och visa vägen. Han kommer att föra dig nästan ända fram till min syster. Sök skydd hos min syster som du har gjort hos mig så kommer du att finna råd". Prinsessan tackade så mycket för den vackra gåvan och lade troll gummans ord på minnet.
När nästa morgon grydde skickade trollgumman sin äldsta son med prinsessan för att visa henne vägen upp för berget. När de hade vandrat nästan hela dagen stannade han. "Jag kan inte gå längre än hit. Men där uppe ser du min mors äldre systers grotta" sa han och pekade mot en ljuspunkt på berget. Prinsessan tackade trollet och fortsatte sin resa ensam. Efter mycket möda kom hon fram till grott öppningen och tittade in. Där inne satt en grupp med större troll och en trollgumma som var både äldre och större än sin syster. "God kväll mor, skulle jag kunna få komma in och värma er vid er eld och söka skydd i ert hem?" frågade prinsessan. "Eftersom du frågade så vänlig och kallade mig mor så får du gärna komma in i min grotta och sitta vid min eld. Vi delar gärna med oss av den mat vi äter" svarade troll gumman. Prinsessan tackade och steg in i grottan och slog sig ner bland trollen och kände sig som ett litet barn. Hon blev serverad mat och troll gumman frågade vad en så vacker och artig kvinna gjorde så här långt uppe på berget. Prinsessan berättade sin historia och både tre och fyra av trollen brast i gråt. "Om min syster ville hjälpa dig så ska även jag hjälpa dig" sa troll gumman och tog fram en vävstol. "Det här är en magisk vävstol den väver de vackraste tyger du kan tänka dig. Det är min gåva till dig, men lyssna även till mitt råd. Min äldre syster bor en bit upp för berget. I morgon ska en av mina söner följa dig nästan hela vägen till hennes grotta. Sök skydd hos henne i morgon natt och hon kommer att ge dig råd som du gör klokast i att lyssna till". Prinsessan tackade så mycket för gåvan och tog gummans råd till sitt hjärta.
När solen började sin vandring över himlen nästa morgon skickade troll gumman sin äldsta son att följa prinsessan upp för berget. De gick på smala stigar och när dagen nästan var till ända stannade han. "Hit men inte längre kan jag gå. Där uppe ser du min mors systers grotta, följ stigen och du når den strax efter skymning" sa han och pekade mot en ljusfläck på berget. Prinsessan tackade honom och fortsatte ensam upp för stigen. När solen sänkte sig under horisonten så nådde hon fram till grottan. Det var den största grotta hon hade sett och i den satt troll stora som ekar och längs inne en gammal och mycket stor troll gumma. "God kväll mor i berget, skulle jag kunna få söka skydd för natten i ert hem och värma mig vid er eld?" frågade prinsessan. "Då du bad så vänligt och kallade mig mor i berget så är du välkommen in i min grotta och fram till min eld. Dela vår middag med oss så att du slipper gå hungrig" svarade troll gumman. Prinsessan gick in och tog plats vid elden och kände sig som en myra bland de stora trollen. Hon blev serverad en stor tallrik med mat och troll gumman frågade vad en så vacker och artig kvinna gjorde på hennes berg. Prinsessan berättade sin historia och alla trollen brast i gråt. "Om mina systrar hjälpte dig så ska även jag hjälpa dig" sa troll gumman och plocka fram en penningbörs. "Detta är en magisk börs, den kommer aldrig att vara tom utan fylls alltid med rena guld mynt så snart du öppnar den. Det är min gåva till mig men lyssna även på mina råd. Högst upp på det här berget bor en häxa med sin dotter. Det är hon som har din make fången. Du måste gå dit men berätta inte för häxan vem du är. Be om att få arbeta hos henne och se till att få träffa din man utan henne. I gryningen kommer en av mina söner föra dig nästan hela vägen till hennes slott". Prinsessan tackade för gåvan och lade gummans råd till sitt hjärta.
onsdag 2 november 2011
De tre sjungande löven eller prins Hatt under jorden del I
Ja jag lovade ju att återkomma med min absoluta favorit saga. Jag känner den som Sagan om de tre sjungande löven, men jag har fått veta att vissa kallar den Sagan om Prins Hatt under jorden. Så båda titlarna får komma med. Det här var den sagan som min mamma fick läsa om och om och om och om igen när jag var liten. Nåde henne om hon missade ett ord eller en mening för då var jag snabbt där och rättade. Än idag när jag minns sagan kan jag se bilderna från min sagobok framför mig. Eftersom min sagobok är undan stoppad sedan länge så får minnet duga. Jag insåg även att det är en lååång saga så den kommer att dyka upp i tre delar (vad gör man inte för att hålla folk på sträckbänken).
-------
En gång för länge sedan i ett kungarike långt i fjärran fanns det en kung som hade tre mycket vackra döttrar. En dag skulle kungen bege sig till den stora marknaden i grannlandet och frågade sina tre döttrar om de önskade sig någonting. Den äldsta önskade sig vackra klänningar i siden och sammet, den mellersta önskade sig smycken av pärlor och juveler, men den yngst log och sa att allt hon önskade var De tre sjungande löven som hon hade sett i sina drömmar. Kungen begav sig iväg till marknaden och han köpte klänningar blå som havet och gröna som ängarna och han köpte smycken som sken klarare än alla stjärnorna på himmelen. Men hur han än letade så hittade han inga sjungande löv. Till slut gav han upp och återvände dyster hemåt utan att ha en gåva med till sin yngsta dotter.
Men så hörde han en himmelsk sång som ekade ut över fälten där han och hans följe red. Han vände sin häst och följde ljudet, och där mitt på ett fällt fanns en liten kulle och på kullen stod en buske och på toppen av busken satt De tre sjungande löven och sjöng så vackert att hans hjärta höll på att brista. Kungen red upp på kullen och sträckte sig upp mot löven för att plocka dem. Men ju mer han sträckte sig desto högre upp verkade löven sitta. Då hördes en röst eka över fältet. "Vem försöker plocka mina Tre sjungande löv?" Kungen förklarade vem han var och han bad rösten om tillstånd att få plocka löven då hans yngsta dotter endast önskade sig dem och inget annat. "Du får plocka löven och ta dem med till din dotter om du lovar att ge mig den första levande varelsen som möter dig när du rider in på din borggård" svarade rösten. Kungen gick villigt med på avtalet eftersom han alltid först möttes av sin hund. Den var visserligen honom mycket kär men för sin dotters lycka var han villig att offra en hund. I samma stund som kungen svarade ja så sänkte sig löven ner så han kunde plocka dem utan besvär och så gav sig kungen och hans följe sig hemåt.
Den yngsta prinsessan saknade sin far kungen något fruktansvärt och hade hållt utkik efter honom i flera dagar. När hon så fick se honom komma ridande längst landsvägen så skyndade hon sig ut på borggården för att möta honom. Och så kom det sig att det var prinsessan och inte hans hund som var den första levande varelsen som mötte kungen när han kom hem. Kungens hjärta brast när han såg sin älskade dotter. Han satt av sin häst och delade ut gåvorna till alla sina döttrar. När han skulle lämna över De tre sjungande löven så brast han ut i gråt och berättade för sin familj om det avtal han hade ingått med rösten. I tre dagar sörjde hela landet att deras yngsta och vackraste prinsessa skulle tas ifrån dem.
På den tredje dagen så lämnade kungen och hans följe åter slottet och nu red hans yngsta dotter med dem. I sin hand höll hon De tre sjungande löven. De kom fram till den lilla kullen med busken på och där lämnade kungen sin dotter och vände åter hemåt. Kvar på den lilla kullen under busken satt prinsessan och bittra tårar rullade ner för hennes kinder. Så när ljudet av hovar till sist klingat bort och endast De sjungande lövens sång hördes så öppnade sig ett hål vid hennes fötter. Prinsessan tittade ner i hålet och såg en lång trappa som ledde ner i underjorden. Hon blev nyfiken och gick sakta ner för den långa trappan som aldrig verkade ta slut. Till sist stod hon i en sal som var större än någon av de salar som hade funnits i hennes fars slott. Golvet var av den vackraste marmor och underbara pelare bar upp taket som var så högt så att man knappt kunde skymta det. Salen lystes upp av rader av kandelabrar i ädla metaller och väggarna var klädda av gobelänger med motiv från sagor.
Prinsessan vandrade sakta omkring i den väldiga salen och tittade på alla vackra saker. Snart blev hon hungrig och hittade då ett bord som var fulldukat med läckra maträtter som fick det att vattnas i munnen på henne och karaffer som var fulla av sött vin. Hon åt och drack tills hon var mätt och fortsatte sedan att titta sig omkring. Timmarna gick och till slut var prinsessan så trött att hon knappt kunde stå. Då fick hon syn på en liten dörr och när hon tittade in genom den så såg hon en säng. Hon la sig i sängen och somnade nästan med en gång.
Prinsessan vaknade och insåg att rummet var så mörkt att hon inte kunde se till fotänden av sängen. "Välkommen till mitt slott" sa en röst. Prinsessan satte sig upp i sängen och kände sig ensam och rädd. "Vem är du?" frågade hon. "Jag är Prins Hatt under jorden och de var mina Tre sjungande löv som din far tog" svarade rösten. "Jag är förtrollad och kan inte visa mig för någon men om du lovar mig trohet och vill bli min hustru så kan du stanna här hos mig och du kommer aldrig att sakna någonting". Prinsessan tyckte synd om prinsen och lovade honom att vara trogen och snart var de man och hustru.
Prinsessan levde med sin man Prins Hatt i deras underjordiska slott. På dagarna vandrade hon omkring i salar som aldrig tycktes ta slut och på nätterna när mörkret lade sig kom han till henne och snart älskade hon honom djupt. När ett år hade gått födde prinsessan en son. Hon bad sin make att hon skulle få bege sig hem till sin far för att visa upp den lille prinsen för honom. Prins Hatt hade inte hjärta att neka henne, men han fick henne att dyrt och heligt lova att inte säga något om honom eller den förbannelse som vilade över honom. Prinsessan lovade och snart var hon på väg med sin son till sin far.
När hon kom till sin fars slott så möttes hon av jubel och glädjetårar. Alla ville veta vad som hade hänt henne men hon kom ihåg sitt löfte och svarade bara väldigt vagt på alla frågor. Nyfiknast av alla var hennes mor, drottningen. Hon frågade fråga på fråga om hur dottern bodde, hur hennes man var och vem han var. Men prinsessan var lika vag i varje svar hon gav. Så efter tre dagar begav sig prinsessan hem med sin lille son och med sig hade hon otaliga gåvor.
Efter ytterligare ett år så födde prinsessan en liten dotter och även denna gången bad hon sim man att få besöka sin far. Även denna gången gick han med på det så länge hon lovade att inget säga om honom eller om hans förbannelse. Hon lovade och reste så till sin far med sin son och sin dotter. De blev lika väl emottagna denna gången och alla beundrade de vackra barnen. Men drottningen var fortfarande lika nyfiken och frågade sin dotter om hennes liv. Men prinsessan kom ihåg sitt löfte och sa inget. Efter tre dagar vände prinsessan och hennes barn hem och även denna gången hade de med sig dyrbara gåvor.
Ett till år förflöt och prinsessan födde ytterligare en son. Hon frågade sin man om hon fick ta med sig barnen och besöka sin far. Han såg inget hinder i det om hon lovade att inte avslöja något om honom eller om hans förbannelse. Prinsessan avlade eden för tredje gången och tog med sig alla tre barnen till sin far. Än en gång blev det jubel och glädjetårar och alla frågade henne om hennes man. Men hon höll fast vid sitt löfte och sa inget. Men hennes mor hade funderat ut en plan och på den tredje dagen innan prinsessan och barnen skulle åka hem satt drottningen och prinsessan och såg hur barnen lekte.
"Dina barn är ovanligt vackra min dotter" sa hon till prinsessan. Prinsessan tackade och strålade över berömmet så som alla mödrar gör när någon berömmer deras barn. "Och så intelligenta sedan" fortsatte hennes mor. "Din äldsta pojke måste ha ärvt sina ögon av sin far och din dotter måste ha hans leende" fortsatte drottningen. "Jag vet inte för jag har aldrig sett min makes ansikte" svarade prinsessan. Med ens insåg hon vad hon hade gjort och tittade förtvivlat på sin mor. Men orden gick inte att ta tillbaka och snart visste drottningen allt. Nu hände det att drottningen hade viss insikt i trolldom och hade ett och annat knep i bakfickan. Hon gav sin dotter ett eldstål, en koppar ring och en ljusstump. "När din make har somnat så tar du fram de här och slår gnistan genom ringen och tänder ljuset. Då kan du se din make men han kommer inte att vakna" sa hon till sin dotter. Prinsessan tog de tre förmålen och tackade sin mor, för hon hade längtat efter att få se hur hennes man såg ut. Så begav sig prinsessan och hennes tre barn tillbaka hem.
När så natten kom och prins Hatt kom till prinsessan frågade han om hon hade haft ett bra besök hos sin far. Prinsessan svarade att de alla hade varit mycket glada att få besöka hennes far men var ännu gladare över att vara hemma igen. Prinsessan väntade tills prinsen hade somnat och tog sedan fram ljusstumpen, eldstålet och kopparringen som hennes mor hade gett henne. Hon gjorde som hennes mor hade sagt åt henne att göra och slog en gnista som hoppade genom koppar ringen och tände eld på ljuset. Sakta spred sig ljuset i rummet och prinsessan såg för första gången sin makes ansikte. Hennes hjärta sjöng för han var vackrare än hon någonsin kunnat föreställa sig och hennes kärlek till honom växte sig starkare än någonsin.
På morgonen när hon vaknade var prinsen borta som vanligt. Men hennes dag gick fort och hon behövde bara tänka på sin make för att fyllas av glädje. Så även den natten tog hon fram eldstålet, koppar ringen och ljusstumpen och tände ljuset. Länge satt hon och tittade på mannen som sov bredvid henne och hon såg ansiktsdrag som hon kände igen i sina barn och hennes hjärta fröjdades.
När så den tredje natten kom så skulle hon åter igen tända sin ljusstump. Men hon längtade så efter att få se sin man att hon glömde att låta gnistan hoppa genom koppar ringen och med ens vaknade prins Hatt och insåg vad prinsessan hade gjort. Deras vackra hem förvandlades till en grotta med jordgolv och jordtak. I grottan krälade det ormar och paddor hoppade omkring. Mitt i allt stod prinsessan och grät med sin yngsta son i famnen och de andra två barnen vid sin sida. Hon var tvungen att berätta för prinsen vad som hade hänt. Prinsen hade förlorat sin syn och såg nu varken sin fru eller sina barn.
---------
Fortsättning kommer jag lovar...
-------
En gång för länge sedan i ett kungarike långt i fjärran fanns det en kung som hade tre mycket vackra döttrar. En dag skulle kungen bege sig till den stora marknaden i grannlandet och frågade sina tre döttrar om de önskade sig någonting. Den äldsta önskade sig vackra klänningar i siden och sammet, den mellersta önskade sig smycken av pärlor och juveler, men den yngst log och sa att allt hon önskade var De tre sjungande löven som hon hade sett i sina drömmar. Kungen begav sig iväg till marknaden och han köpte klänningar blå som havet och gröna som ängarna och han köpte smycken som sken klarare än alla stjärnorna på himmelen. Men hur han än letade så hittade han inga sjungande löv. Till slut gav han upp och återvände dyster hemåt utan att ha en gåva med till sin yngsta dotter.
Men så hörde han en himmelsk sång som ekade ut över fälten där han och hans följe red. Han vände sin häst och följde ljudet, och där mitt på ett fällt fanns en liten kulle och på kullen stod en buske och på toppen av busken satt De tre sjungande löven och sjöng så vackert att hans hjärta höll på att brista. Kungen red upp på kullen och sträckte sig upp mot löven för att plocka dem. Men ju mer han sträckte sig desto högre upp verkade löven sitta. Då hördes en röst eka över fältet. "Vem försöker plocka mina Tre sjungande löv?" Kungen förklarade vem han var och han bad rösten om tillstånd att få plocka löven då hans yngsta dotter endast önskade sig dem och inget annat. "Du får plocka löven och ta dem med till din dotter om du lovar att ge mig den första levande varelsen som möter dig när du rider in på din borggård" svarade rösten. Kungen gick villigt med på avtalet eftersom han alltid först möttes av sin hund. Den var visserligen honom mycket kär men för sin dotters lycka var han villig att offra en hund. I samma stund som kungen svarade ja så sänkte sig löven ner så han kunde plocka dem utan besvär och så gav sig kungen och hans följe sig hemåt.
Den yngsta prinsessan saknade sin far kungen något fruktansvärt och hade hållt utkik efter honom i flera dagar. När hon så fick se honom komma ridande längst landsvägen så skyndade hon sig ut på borggården för att möta honom. Och så kom det sig att det var prinsessan och inte hans hund som var den första levande varelsen som mötte kungen när han kom hem. Kungens hjärta brast när han såg sin älskade dotter. Han satt av sin häst och delade ut gåvorna till alla sina döttrar. När han skulle lämna över De tre sjungande löven så brast han ut i gråt och berättade för sin familj om det avtal han hade ingått med rösten. I tre dagar sörjde hela landet att deras yngsta och vackraste prinsessa skulle tas ifrån dem.
På den tredje dagen så lämnade kungen och hans följe åter slottet och nu red hans yngsta dotter med dem. I sin hand höll hon De tre sjungande löven. De kom fram till den lilla kullen med busken på och där lämnade kungen sin dotter och vände åter hemåt. Kvar på den lilla kullen under busken satt prinsessan och bittra tårar rullade ner för hennes kinder. Så när ljudet av hovar till sist klingat bort och endast De sjungande lövens sång hördes så öppnade sig ett hål vid hennes fötter. Prinsessan tittade ner i hålet och såg en lång trappa som ledde ner i underjorden. Hon blev nyfiken och gick sakta ner för den långa trappan som aldrig verkade ta slut. Till sist stod hon i en sal som var större än någon av de salar som hade funnits i hennes fars slott. Golvet var av den vackraste marmor och underbara pelare bar upp taket som var så högt så att man knappt kunde skymta det. Salen lystes upp av rader av kandelabrar i ädla metaller och väggarna var klädda av gobelänger med motiv från sagor.
Prinsessan vandrade sakta omkring i den väldiga salen och tittade på alla vackra saker. Snart blev hon hungrig och hittade då ett bord som var fulldukat med läckra maträtter som fick det att vattnas i munnen på henne och karaffer som var fulla av sött vin. Hon åt och drack tills hon var mätt och fortsatte sedan att titta sig omkring. Timmarna gick och till slut var prinsessan så trött att hon knappt kunde stå. Då fick hon syn på en liten dörr och när hon tittade in genom den så såg hon en säng. Hon la sig i sängen och somnade nästan med en gång.
Prinsessan vaknade och insåg att rummet var så mörkt att hon inte kunde se till fotänden av sängen. "Välkommen till mitt slott" sa en röst. Prinsessan satte sig upp i sängen och kände sig ensam och rädd. "Vem är du?" frågade hon. "Jag är Prins Hatt under jorden och de var mina Tre sjungande löv som din far tog" svarade rösten. "Jag är förtrollad och kan inte visa mig för någon men om du lovar mig trohet och vill bli min hustru så kan du stanna här hos mig och du kommer aldrig att sakna någonting". Prinsessan tyckte synd om prinsen och lovade honom att vara trogen och snart var de man och hustru.
Prinsessan levde med sin man Prins Hatt i deras underjordiska slott. På dagarna vandrade hon omkring i salar som aldrig tycktes ta slut och på nätterna när mörkret lade sig kom han till henne och snart älskade hon honom djupt. När ett år hade gått födde prinsessan en son. Hon bad sin make att hon skulle få bege sig hem till sin far för att visa upp den lille prinsen för honom. Prins Hatt hade inte hjärta att neka henne, men han fick henne att dyrt och heligt lova att inte säga något om honom eller den förbannelse som vilade över honom. Prinsessan lovade och snart var hon på väg med sin son till sin far.
När hon kom till sin fars slott så möttes hon av jubel och glädjetårar. Alla ville veta vad som hade hänt henne men hon kom ihåg sitt löfte och svarade bara väldigt vagt på alla frågor. Nyfiknast av alla var hennes mor, drottningen. Hon frågade fråga på fråga om hur dottern bodde, hur hennes man var och vem han var. Men prinsessan var lika vag i varje svar hon gav. Så efter tre dagar begav sig prinsessan hem med sin lille son och med sig hade hon otaliga gåvor.
Efter ytterligare ett år så födde prinsessan en liten dotter och även denna gången bad hon sim man att få besöka sin far. Även denna gången gick han med på det så länge hon lovade att inget säga om honom eller om hans förbannelse. Hon lovade och reste så till sin far med sin son och sin dotter. De blev lika väl emottagna denna gången och alla beundrade de vackra barnen. Men drottningen var fortfarande lika nyfiken och frågade sin dotter om hennes liv. Men prinsessan kom ihåg sitt löfte och sa inget. Efter tre dagar vände prinsessan och hennes barn hem och även denna gången hade de med sig dyrbara gåvor.
Ett till år förflöt och prinsessan födde ytterligare en son. Hon frågade sin man om hon fick ta med sig barnen och besöka sin far. Han såg inget hinder i det om hon lovade att inte avslöja något om honom eller om hans förbannelse. Prinsessan avlade eden för tredje gången och tog med sig alla tre barnen till sin far. Än en gång blev det jubel och glädjetårar och alla frågade henne om hennes man. Men hon höll fast vid sitt löfte och sa inget. Men hennes mor hade funderat ut en plan och på den tredje dagen innan prinsessan och barnen skulle åka hem satt drottningen och prinsessan och såg hur barnen lekte.
"Dina barn är ovanligt vackra min dotter" sa hon till prinsessan. Prinsessan tackade och strålade över berömmet så som alla mödrar gör när någon berömmer deras barn. "Och så intelligenta sedan" fortsatte hennes mor. "Din äldsta pojke måste ha ärvt sina ögon av sin far och din dotter måste ha hans leende" fortsatte drottningen. "Jag vet inte för jag har aldrig sett min makes ansikte" svarade prinsessan. Med ens insåg hon vad hon hade gjort och tittade förtvivlat på sin mor. Men orden gick inte att ta tillbaka och snart visste drottningen allt. Nu hände det att drottningen hade viss insikt i trolldom och hade ett och annat knep i bakfickan. Hon gav sin dotter ett eldstål, en koppar ring och en ljusstump. "När din make har somnat så tar du fram de här och slår gnistan genom ringen och tänder ljuset. Då kan du se din make men han kommer inte att vakna" sa hon till sin dotter. Prinsessan tog de tre förmålen och tackade sin mor, för hon hade längtat efter att få se hur hennes man såg ut. Så begav sig prinsessan och hennes tre barn tillbaka hem.
När så natten kom och prins Hatt kom till prinsessan frågade han om hon hade haft ett bra besök hos sin far. Prinsessan svarade att de alla hade varit mycket glada att få besöka hennes far men var ännu gladare över att vara hemma igen. Prinsessan väntade tills prinsen hade somnat och tog sedan fram ljusstumpen, eldstålet och kopparringen som hennes mor hade gett henne. Hon gjorde som hennes mor hade sagt åt henne att göra och slog en gnista som hoppade genom koppar ringen och tände eld på ljuset. Sakta spred sig ljuset i rummet och prinsessan såg för första gången sin makes ansikte. Hennes hjärta sjöng för han var vackrare än hon någonsin kunnat föreställa sig och hennes kärlek till honom växte sig starkare än någonsin.
På morgonen när hon vaknade var prinsen borta som vanligt. Men hennes dag gick fort och hon behövde bara tänka på sin make för att fyllas av glädje. Så även den natten tog hon fram eldstålet, koppar ringen och ljusstumpen och tände ljuset. Länge satt hon och tittade på mannen som sov bredvid henne och hon såg ansiktsdrag som hon kände igen i sina barn och hennes hjärta fröjdades.
När så den tredje natten kom så skulle hon åter igen tända sin ljusstump. Men hon längtade så efter att få se sin man att hon glömde att låta gnistan hoppa genom koppar ringen och med ens vaknade prins Hatt och insåg vad prinsessan hade gjort. Deras vackra hem förvandlades till en grotta med jordgolv och jordtak. I grottan krälade det ormar och paddor hoppade omkring. Mitt i allt stod prinsessan och grät med sin yngsta son i famnen och de andra två barnen vid sin sida. Hon var tvungen att berätta för prinsen vad som hade hänt. Prinsen hade förlorat sin syn och såg nu varken sin fru eller sina barn.
---------
Fortsättning kommer jag lovar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)