Jag är inte galet förtjust i uttrycket "övernaturligt" eftersom det får det att låta som att det är något som skulle existera utanför naturens lagar. Jag tror att allt vi upplever, ser och hör, existerar innanför naturens lagar. Men jag har inte heller något bra förslag på ett annat övergripande ord, kanske ovanliga företeelser *s*.
Nåja tillbaka till frågan. Ja jag har varit med om saker som man kanske skulle klassa som övernaturliga. Den absolut starkaste och mest påtagliga var när jag och några vänner var på Bunge friluftsmuseum på Gotland. Där har de en hel bunt med gårdar från olika epoker som de har flyttat till museet från olika delar av ön för att kunna bevara dem, ungefär som Skansen i miniatyr. Jag gick där och tittade för det är väldigt intressant att se alla de olika miljöer de har byggt upp, jag blev väldigt förtjust i deras örtagård men det är ett annat inlägg.
Jag gick in i ett av de gamla husen och där inne fick jag en väldigt olustig känsla. Det var som en akut känsla av hemlängtan eller att inte höra hemma. Hur jag än gjorde så blev jag inte av med känslan, inte för än jag gick ut ur huset. Jag hade kvar rester av känslan i flera timmar och det kände mig obehaglig till mods resten av dagen. Jag har inte en aning om vad som hände men jag vet att jag har haft liknande erfarenheter, om än inte så starka, i andra övergivna hus och kyrkor. Så nu för tiden sätter jag upp en energisköld varje gång jag ger mig in på sådana ställen.
Jag vill påpeka att jag inte tror att det "spökar" i dessa byggnader. Snarare tror jag att jag har kommit i kontakt med kvarlämnad energi av något slag. Kanske är det så att i en byggnad som inget utnyttjar eller bor i så försvinner inte energin av dess sista användare. Jag vet inte...
Jag tänkte också berätta om något helt annat som rent tekniskt sett inte hände mig men som påverkade mig, eller snarare handlade om mig.
Vi får börja med lite bakgrunds info: Min mamma var gift en gång innan hon gifte sig med min pappa. De försökte få barn men kunde inte. Äktenskapet slutade på ett ganska dåligt sätt och mamma beslutade sig för att ge upp tanken på både man och barn och bara leva och vara glad så att säga.
När min mamma var närmare fyrtio år så gick hon på en fest för sin väninna. Med på festen fanns en kvinna från Finland som sa att hon kunde spå i kaffesump. Naturligtvis ville alla prova och även så min mamma. När det var hennes tur så tittade kvinnan i mammas kopp och sa att mamma skulle träffa sin livskärlek på ett gärde och flytta ihop med honom och få barn. Mamma var i det läget helt övertygad om att kvinnan var en bluff. Först och främst så var mamma en riktig storstadstjej, dessutom var hon inte ute efter ett förhållande och hon kunde ju inte få barn.
Ett par år senare så behövde min morbror åka bort mitt under skörden. Så mamma ställde upp och skulle köra skördetröskan åt honom. Hon var inte direkt van vid en sådan maskin och det hela slutade med att hon körde ner i ett dränerings dike. Som tur var så hade min morbror tänkt på alla tillfällen så han hade skrivit upp en hög med telefonnummer mamma kunde ringa om något hände. Hon ringde ett av dem och pratade med en lätt irriterad man som sa att han kunde komma och hjälpa henne. Så hon gick ut på gärdet och väntade. När tröskan var uppe på gärdet igen så frågade mannen om hon kunde tänka sig att gå ut och dansa med honom vilket hon tackade ja till. Fyra månader senare flyttade hon ihop med honom, lite drygt ett år efter de flyttat ihop så kom jag helt oväntat och det första mammas väninna sa när hon fick veta att mamma var gravid var: Jag sa ju att hon kunde spå i kaffesump.
Så en del övernaturliga saker har jag varit med om, saker som gör att jag tror att det finns krafter i vår värld som vi inte riktigt förstår ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar