Bakgrund

söndag 29 januari 2012

Tjugoförsta aspekten: En favorit doft

Det här var en enkel en. En av mina absoluta favoritdofter är syren. När syren bersån här slår ut så ser jag alltid till att plocka in en kvist och ha i min sängkammare. När jag fick min astma var jag rädd att jag skulle bli tvungen att sluta med den traditionen men som tur är så påverkan syrendoften inte min astma.

Jag förknippar syrendoften med löften om den kommande sommaren. Det är den tiden på året när nästan hela sommaren ligger framför en och man har planer som ska förverkligas och man njuter fortfarande av varje liten solstråle som letar sig ner till oss.

Enligt folktron kan personer som föds mellan 23-24 på natten se andar i den blommande syrenen. Eftersom jag är född halv tio på förmiddagen så vet jag inte om det är sant, någon som vågar prova?

Den enda doften som riktigt kan konkurera med syren för mig är doften av lakan som har torkat ute. När den tiden börjar närma sig att man inte längre kan hänga ut tvätt så tvättar jag kopiösa mängder med lakan och lägger upp ett litet lager i klädkammaren. När vintern sedan gör sitt intrång så kan man plocka fram ett sådant lakan och ett par kvällar kan man ligga och sniffa på kudden och drömma sig tillbaka till sommaren.

Det sägs att dofter är en av de starkaste utlösarna för minnen, är det något som kan väcka ett minne till liv så är det en snabb doft av någon bekant lukt. En del dofter väcker ungefär samma minnen hos många, som tex granbarr som ofta förknippas med julen. Sedan har alla sina egna doftminnen. Jag har ett doft minne som inte är särskilt trevligt. När vi renoverade badrummet satte vi in en sådan där toalett som man kan slänga ner en rengöringspinne under spolknappen på. Jätte bra tyckte jag, fräscht och trevligt. Ända tills jag fick en rejäl migrän attack och spenderade ett par timmar böjd över toaletten. Nu förknippar jag lukten av den rengöringspinnen med illamående och det tycks dessutom bara finnas en doft på dem. Så här hemma har jag slutat använda dem, så mycket för det geni draget.

Men det finns behagligare minnen också. Som doften av nygräddade schackrutor som alltid påminner mig om mormor när hon stod och bakade i köket. Eller doften av nyslaget hö som får mig att minnas den gamle farbrorn som hade en bondgård där jag gick i skolan mina första 5 år och som alltid lät oss barn åka med på hökärran.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar