Bakgrund

söndag 23 oktober 2011

Andra aspekten: En myt eller berättelse från folklore.

Jag älskar myter, berättelser och folksagor så att välja att plocka fram en är riktigt jobbigt faktiskt. Först tänkte jag berätta sagan om de tre sjungande löven som är min absoluta favorit saga genom tiderna. Men jag tror ändå att jag väljer myten om Prometheus och hur människor och gudar skildes från varandra. Jag återkommer om de tre sjungande löven.

Myten om Prometheus finns i en rad olika versioner och delas ofta upp i delberättelser. Men när jag läste Muntligt berättande så hade jag förmånen att höra myten berättas av Jean-Pierre Vernant (professor som har ägnat sin karriär åt att forska om de grekiska myterna) och det är den versionen jag tänker använda mig av. Så håll tummarna att jag inte blandar ihop det allt för mycket för det här kommer direkt ur minnet.



När gudarna hade skapat människorna och djuren rådde det frid på jorden. Människorna kunde hämta eld i toppen av de höga askarna där Zeus lät den brinna och på marken växte säd vilt och frodigt. Då föll det på Epimetheus, son till titanen Iapetos, att ge alla varelser positiva egenskaper. Han valde noggrant ut de olika egenskaperna för att passa dem som tilldelades dem. Men när han så kom till människan så hade han inte längre några att dela ut. Epimetheus bror, Prometheus, såg detta och tog det för ett tecken att människan inte var ett djur bland andra djur utan hade en särställning.

När Zeus och de andra gudarna såg detta blev de oroliga. Människorna var de varelser som nu stod närmast de odödliga och gudarna ville nu slå fast vad som skilde dödliga från de odödliga. Så Zeus samlade gudar och människor och kallade fram Prometheus och ålade honom att finna något att skilja de båda grupperna åt.

Prometheus hämtade då en tjur och lät slakta den. Sedan styckade han tjuren och skilde ben från kött och kött från fett. De torra, torftiga benknotorna lindade han in i det vackra, läckra, vita fettet och gjorde ett bylte av dem. Sedan tog han köttet och la det i huden som han stoppade i den osmakliga och illaluktande våmen. Där på tog Prometheus de båda knytena och la dem framför Zeus och bad honom välja ett av dem. Det knyte som Zeus valde skulle för all framtid tillhöra gudarna och det andra skulle tillhöra människorna och på så sätt skulle man skilja mellan dem. Zeuse tittade på det vackra vita fettet och på den illa luktande våmen. Han sträckte fram sin hand och valde knytet med fett och ben.

Från den stunden tillhör köttet människorna som kan slakta djuren och äta av deras kött. Medan fettet och benen läggs på offereldar och sänds till gudarna tillsammans med böner. Men när Zeus insåg att han blivit lurad på köttet väcktes hans vrede. Han sträckte sig ner till jorden och tog bort all säd och släckte all eld i askarna. Människorna levde nu utan eld och utan säd. De gick frusna och  hungriga, för utan elden kan de inte heller äta sitt kött. Prometheus såg det som hände och insåg sin del i det. Han tog då en fänkålsstam, som är grön och fuktig utanpå men torr inuti, och begav sig till Olympus som en vandringsman. Väl inne i gudarnas boning lyckades han stjäla en gnista av den gudomliga elden. Han la gnistan i sin ihålliga stav där den matades av den torra kärnan. Snabbt begav sig Prometheus ner till jorden igen och skänkte elden till människorna. Men nu måste elden matas och hållas brinnande för att inte slockna. Prometheus lärde även människorna att bruka jorden och så sin säd, aldrig mer skulle människorna kunna skörda säd utan att först slita med plöjning och sådd. Människans frihet och lätta liv var för alltid förbi och i stället tog ett liv av arbete och sysslor vid.

När Zeus den kvällen tittade ut över världen såg han eldarna brinna i alla hus och insåg att Prometheus än en gång har lurat honom. Han fångade in Prometheus och lät fjätja honom halvägs mellan himmel och jord på ett berg, där Zeus örn var dag kommer för att äta av Prometheus lever. Under natten så växer levern tillbaka för att nästa dag på nytt bli föda för den väldiga örnen.

Men Zeus är inte nöjd, han ruvar på hämnd mot människorna. Så han låter kalla på Hefaistos, smeden, och befaller honom att skapa en docka av lera och vatten till avbild av gudinnorna. När Hefaistos var klar befallde Zeus att Hermes ska blåsa liv i dockan och att Athena och Afrodite ska klä och smycka den så som det anstår en gudinna. Athena gav henne en skimrande dräkt och Afrodite smyckade henne med smycken och blomsterkransar. Till sist satte Hefaistos ett diadem på hennes huvud på vilket alla djur fanns avbildade. I diademet fäste de en brudslöja och så är människosläktets första kvinna skapad, innan dess fanns det hos människor inga kvinnor, bara män. Zeus gav henne namnet Pandora.

Prometheus anar oråd och kallar sin bror Epimetheus till sig och får honom att lova att inte ta emot några gåvor från gudarna utan skicka dem tillbaka. Epimetheus lovar sin bror att inga av gudarnas gåvor ska komma över hans tröskel. Zeus skickade först Pandora till Prometheus men han avvisar henne och får henne att återvända till Zeus. Då skickar Zeus henne till Epimetheus hus. Trotts att Epimetheus har lovat sin bror att inte ta emot gåvor från gudarna kan han inte finna styrkan att avvisa Pandora utan släpper in henne i sitt hus och tar henne till sin hustru.

När Epimetheus är ute på åkern så kommer Zeus till Pandora och säger åt henne att gå in i förrådsboden och leta fram ett av de förrådsfat som finns där inne. Hon ska snabbt öppna locket och sedan stänga det lika snabbt igen. Pandora gör som Zeus har sagt och därmed släpper hon ut alla olyckor i världen så som sjukdom, trötthet och död. Men hoppet finns kvar eftersom hon stängde locket så snabbt. När Pandora insåg vad hon hade gjort öppnade hon än en gång locket och hoppet släpptes ut i form av en liten fågel. Därför säger man att det sista som lämnar människan är hoppet.

Prometheus fick stå fastkedjad på sitt berg tills Herakles fritog honom och gav honom kentaurens Cherions odödlighet, men det är en helt annan berättelse.

--

Så varför valde jag den här myten? Dels därför att det är en av de få myter som jag har fått höra berättas. De flesta läser man från böcker eller från internet eller någon annan stans ifrån. Men det är något helt annat när de berättas till dig, de får helt annat liv. Så det gör den ju lite speciell. Men jag gillar även alla dubbla meningar, alternativa tolkningar och vändningar som den här myten ger.

Om vi tittar på namnen i myten så betyder Epimetheus "Den som tänker efteråt" och Prometheus betyder "Den som tänker före". Redan detta visar lite vad som kommer att hända. Prometheus är den av bröderna som tänker efter innan han handlar och som även kan se hur hans handlingar kommer att påverka omgivningen. Medan Epimetheus är den som handlar först och tänker sedan.

När Zeus säger åt Prometheus att skilja gudar från människor så verkar det vid första anblicken som att Zeus blir lurad. Han miste köttet till förmån för de dödliga. Men det finns symbolik här som är värd att känna till. Det är passande att gudarna får benknotorna då det är den del av alla levande varelser som varar längst, det är på sätt och vis den del som står närmast odödligheten. Kött och hud och annat förmultnar ganska snabbt, men under rätt förhållande kan ben bevaras i tusentals år. Så från en synvinkel kan man se att Zeus valde den biten av offerdjuret som är mest likt hans eget tillstånd.

Man bör även tänka på att gudarna inte hade något direkt behov av köttet. Som odödliga lever de av nektar och ambrosia (inte kakan ;) ). Medan de dödliga människorna behöver äta för att överleva. Vad hade hänt om Zeus i stället hade valt knytet med köttet? Människan hade tvingats att leva utan kött. Idag är det inga större problem om man vet vad man gör. Det finns tillskott och vitaminer och annat som gör av veganer utan problem klarar livhanken. Men när myten uppstod under bronsåldern så var köttet livsnödvändigt för människorna. Man kan därför välja att se på det som att Zeus visste detta och därför valde benknotorna och fettet då köttet inte var lika viktigt för gudarna som det var för människorna.

Men om Zeus nu var så smart varför blev han förbannad och tog bort säden och elden? Det finns flera olika förklaringar till det. Men den som jag gillar bäst är att om han inte hade gjort det skulle vi inte sitta här vid våra datorer idag. Föreställ er en värld där alla bara kunde gå utanför dörren och så hade man mat. Var man frusen eller ville laga mat så klättrade man bara upp i ett träd så fanns där eld. Ett paradis kan man tycka. Men om man redan har allt detta vad önskar man sig mer? Det heter ju så fint att nöden är uppfinningarnas moder. Vår utveckling grundas i att vi inte har allt vi behöver som i ett trollslag. Min historielärare i högstadiet sa alltid: "Människan är smart och lat och det förklarar hela vår utveckling". Jag tenderar att hålla med honom. Vi har en vilja att göra så lite arbete som möjlig och kapaciteten att hitta på nya sätt som innebär att vi kan få samma arbete gjort men med mindre ansträngning. Det har varit en av de största drivkrafterna redan från den tiden när vi började tillverka de första flint verktygen.

Så när Zeus tog i från oss den eviga elden och den själv odlande säden och tvingade oss att börja arbeta för vår mat så lät han oss i verkligheten böra utvecklas. Som en förälder som tar bort stödhjulen på en cykel. Väl medveten om att barnet kanske ramlar och slår sig ett par gånger men som ändå inser att om man inte tar bort stödhjulen så kommer barnet aldrig lära sig cykla utan.

Men varför skapa Pandora och låta henne släppa lös alla olyckor i världen? Först måste vi tänka oss hur det vore i en värld utan kvinnor. Vissa som har lite humor kanske säger: "Inte så illa". Men utan kvinnor fanns inget sätt att föröka sig på. Man var i praktiken dödlig men man dog inte av ålder eller av sjukdom. Man levde sitt liv och om gudarna hade lust skapade de ett par till människor. Detta var kanske ett trevligt sätt att leva medan man hade evig eld och obegränsad mat. Men tänk att leva i kanske 500 år och varje dag slita ont på fälten och kämpa med att överleva. Detta dessutom utan att ha tryggheten av en familj.

Så Zeus skapade Pandora till avbild av gudinnorna. Detta säger att han insåg att något saknades i människornas liv. Hon fick egenskaper och färdigheter från gudarna, Pandora betyder "Den allbegåvade". Så sändes hon till människorna och då till Prometheus som, precis som han namn antyder, såg faran och skickade bort henne. Medan hans bror Epimetheus bara kunde se hennes skönhet. Så med Pandora så kom kvinnan in i mänskligheten och människornas liv ändrades återigen. Nu fanns det möjlighet att få barn, att bilda familjer och att se sina gener (och sina ägodelar) leva vidare.

Men med kvinnan kom även alla olyckor. Men även här finns en annan synvinkel. De som har läst lite om wicca eller annan nyhednisk religion vet att balans är ett centralt begrepp. Varför är det då så viktigt? Om inte mörker fanns så skulle vi inte uppskatta ljuset och hur ska man kunna vara lycklig om man inte kan vara olycklig? Hur kan du uppskatta dit liv de dagar då det är bra om du inte vet hur det känns de dagar då det inte är bra? Ur asken flög även åldrande och sjukdomar vilket innebar att människan fick ett mer begränsad livslängd. En begränsad livslängd är nödvändigt när man helt plötsligt börja göra nya människor. Vi säger nu för tiden att vår planet börjar bli överbefolkad men tänk hur det skulle se ut om alla levde till de var 500 år? Det innebär att idag skulle alla människor som var föda från och med år 1511 och framåt gå omkring på planeten. Då kan vi snacka om överbefolkning. Och vi får inte glömma att hon även släppte ut hoppet. Hur skulle våra liv se ut utan hopp?

Så visst kan man se Zeus som den grundlurade, hämningsfulla guden. Men i den här myten kan man även att välja att se honom som en mer faderlig gud som vet att för att människorna ska växa och utvecklas så måste de genomgå lidande.

Det blev en lång utläggning men det är en av de saker med myter som jag gillar, de får en att tänka efter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar