Jag har alltid varit spirituell om man nu kan kalla det, en sökare kanske är ett bättre ord. Jag har läst om de flesta större religionerna och försökt att bli anhängare av ett par. Men det var alltid något som inte riktigt stämde, jag hade svårt att landa helt i någon av dem.
Av en slump (visst är det konstigt att de största och viktigaste händelserna här i livet ofta börjar med en slump) så satt jag en dag och letade efter information om en växt på datorn. Jag halkade in på en sida om örter och där fanns en flik som hette "Wicca". Jag klickade och började läsa. Snart var växten helt bortglömd och jag googlade på wicca i stället. När dagen var slut hade jag beställt min första bok och skrivit ut ett antal sidor om ämnet från nätet.
Där börjar min resa som häxa. Det tog dock länge innan jag kallade mig häxa eller wicca. Wicca kom först och det kom efter att jag studerat i kanske ett år. Det var först då jag gjorde en självinitiering och kände mig bekväm i att kalla mig wicca. Häxa tog ett par år till, faktiskt är det bara de senaste två åren jag kallat mig häxa. Det har växt fram av att jag ibland känt att jag börjar driva från det man kanske skulle kalla wicca och hamna mer mot vad som på engelska kallas Hedge Witch. Även om jag inte riktigt indentifierar mig helt med det heller.
När jag flyttade till Gotland så började jag på allvar praktisera wicca och magi. Mina två år på Gotland fick mig att växa som person i alla aspekter och jag lärde känna mig själv. Det är något med luften som gör att det är lätt att komma till ro och meditera över saker och ting. Vill man göra lite själ sökande så ska man enligt mig åka till Gotland.
Under många år så var jag inte öppen med min tro. Ett par av mina närmsta vänner visste om det och ytterligare några andra vänner som hade samma tro som jag. Jag vet inte riktigt varför jag valde att göra på det sättet. Det är inte så många i min omgivning som är troende eller andliga och de som är det är kristna. Jag valde helt enkelt att inte aktivt komma ut som wicca men om någon frågade så ljög jag heller inte om det. Men jag kom på mig själv med att ibland tänka efter två gånger att skriva något på till exempel facebook ifall någon av de som inte visste skulle läsa. Då beslutade jag mig för att det var dags att komma ut på allvar. Så jag berättade för mamma, som inte direkt blev förvånad. Det kändes skönt och när väl mamma (och med andra ord även resten av släkten) visste så släppte spärren och nu slipper jag plocka ner altaret varje gång släkten är på besök.
Som sagt så har jag växt i min tro och hur jag praktiserar under tiden. Från att slaviskt fira varje högtid och alla fullmånar så har jag nu en mer avslappnad syn på det. Jag har hittat aspekter som jag trivs mer att arbeta med än andra. Jag har fått kontakt med både mig själv och andra på ett sätt som jag inte hade förväntat mig och det jag verkligen uppskattar är att varje gång jag läser en ny bok, och ibland när jag läser om en gammal bok, så får man upp ögonen för något nytt och även om jag sällan accepterar något rakt av så får man alltid något att fundera på. Det gör att man hela tiden får växa och utvecklas. Till våren är det tio år sedan jag satt och letade efter den där växten och 2013 blir det tio år sedan jag aktivt började praktisera. Det måste firas på något sätt :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar