Ja jag lovade ju att återkomma med min absoluta favorit saga. Jag känner den som Sagan om de tre sjungande löven, men jag har fått veta att vissa kallar den Sagan om Prins Hatt under jorden. Så båda titlarna får komma med. Det här var den sagan som min mamma fick läsa om och om och om och om igen när jag var liten. Nåde henne om hon missade ett ord eller en mening för då var jag snabbt där och rättade. Än idag när jag minns sagan kan jag se bilderna från min sagobok framför mig. Eftersom min sagobok är undan stoppad sedan länge så får minnet duga. Jag insåg även att det är en lååång saga så den kommer att dyka upp i tre delar (vad gör man inte för att hålla folk på sträckbänken).
-------
En gång för länge sedan i ett kungarike långt i fjärran fanns det en kung som hade tre mycket vackra döttrar. En dag skulle kungen bege sig till den stora marknaden i grannlandet och frågade sina tre döttrar om de önskade sig någonting. Den äldsta önskade sig vackra klänningar i siden och sammet, den mellersta önskade sig smycken av pärlor och juveler, men den yngst log och sa att allt hon önskade var De tre sjungande löven som hon hade sett i sina drömmar. Kungen begav sig iväg till marknaden och han köpte klänningar blå som havet och gröna som ängarna och han köpte smycken som sken klarare än alla stjärnorna på himmelen. Men hur han än letade så hittade han inga sjungande löv. Till slut gav han upp och återvände dyster hemåt utan att ha en gåva med till sin yngsta dotter.
Men så hörde han en himmelsk sång som ekade ut över fälten där han och hans följe red. Han vände sin häst och följde ljudet, och där mitt på ett fällt fanns en liten kulle och på kullen stod en buske och på toppen av busken satt De tre sjungande löven och sjöng så vackert att hans hjärta höll på att brista. Kungen red upp på kullen och sträckte sig upp mot löven för att plocka dem. Men ju mer han sträckte sig desto högre upp verkade löven sitta. Då hördes en röst eka över fältet. "Vem försöker plocka mina Tre sjungande löv?" Kungen förklarade vem han var och han bad rösten om tillstånd att få plocka löven då hans yngsta dotter endast önskade sig dem och inget annat. "Du får plocka löven och ta dem med till din dotter om du lovar att ge mig den första levande varelsen som möter dig när du rider in på din borggård" svarade rösten. Kungen gick villigt med på avtalet eftersom han alltid först möttes av sin hund. Den var visserligen honom mycket kär men för sin dotters lycka var han villig att offra en hund. I samma stund som kungen svarade ja så sänkte sig löven ner så han kunde plocka dem utan besvär och så gav sig kungen och hans följe sig hemåt.
Den yngsta prinsessan saknade sin far kungen något fruktansvärt och hade hållt utkik efter honom i flera dagar. När hon så fick se honom komma ridande längst landsvägen så skyndade hon sig ut på borggården för att möta honom. Och så kom det sig att det var prinsessan och inte hans hund som var den första levande varelsen som mötte kungen när han kom hem. Kungens hjärta brast när han såg sin älskade dotter. Han satt av sin häst och delade ut gåvorna till alla sina döttrar. När han skulle lämna över De tre sjungande löven så brast han ut i gråt och berättade för sin familj om det avtal han hade ingått med rösten. I tre dagar sörjde hela landet att deras yngsta och vackraste prinsessa skulle tas ifrån dem.
På den tredje dagen så lämnade kungen och hans följe åter slottet och nu red hans yngsta dotter med dem. I sin hand höll hon De tre sjungande löven. De kom fram till den lilla kullen med busken på och där lämnade kungen sin dotter och vände åter hemåt. Kvar på den lilla kullen under busken satt prinsessan och bittra tårar rullade ner för hennes kinder. Så när ljudet av hovar till sist klingat bort och endast De sjungande lövens sång hördes så öppnade sig ett hål vid hennes fötter. Prinsessan tittade ner i hålet och såg en lång trappa som ledde ner i underjorden. Hon blev nyfiken och gick sakta ner för den långa trappan som aldrig verkade ta slut. Till sist stod hon i en sal som var större än någon av de salar som hade funnits i hennes fars slott. Golvet var av den vackraste marmor och underbara pelare bar upp taket som var så högt så att man knappt kunde skymta det. Salen lystes upp av rader av kandelabrar i ädla metaller och väggarna var klädda av gobelänger med motiv från sagor.
Prinsessan vandrade sakta omkring i den väldiga salen och tittade på alla vackra saker. Snart blev hon hungrig och hittade då ett bord som var fulldukat med läckra maträtter som fick det att vattnas i munnen på henne och karaffer som var fulla av sött vin. Hon åt och drack tills hon var mätt och fortsatte sedan att titta sig omkring. Timmarna gick och till slut var prinsessan så trött att hon knappt kunde stå. Då fick hon syn på en liten dörr och när hon tittade in genom den så såg hon en säng. Hon la sig i sängen och somnade nästan med en gång.
Prinsessan vaknade och insåg att rummet var så mörkt att hon inte kunde se till fotänden av sängen. "Välkommen till mitt slott" sa en röst. Prinsessan satte sig upp i sängen och kände sig ensam och rädd. "Vem är du?" frågade hon. "Jag är Prins Hatt under jorden och de var mina Tre sjungande löv som din far tog" svarade rösten. "Jag är förtrollad och kan inte visa mig för någon men om du lovar mig trohet och vill bli min hustru så kan du stanna här hos mig och du kommer aldrig att sakna någonting". Prinsessan tyckte synd om prinsen och lovade honom att vara trogen och snart var de man och hustru.
Prinsessan levde med sin man Prins Hatt i deras underjordiska slott. På dagarna vandrade hon omkring i salar som aldrig tycktes ta slut och på nätterna när mörkret lade sig kom han till henne och snart älskade hon honom djupt. När ett år hade gått födde prinsessan en son. Hon bad sin make att hon skulle få bege sig hem till sin far för att visa upp den lille prinsen för honom. Prins Hatt hade inte hjärta att neka henne, men han fick henne att dyrt och heligt lova att inte säga något om honom eller den förbannelse som vilade över honom. Prinsessan lovade och snart var hon på väg med sin son till sin far.
När hon kom till sin fars slott så möttes hon av jubel och glädjetårar. Alla ville veta vad som hade hänt henne men hon kom ihåg sitt löfte och svarade bara väldigt vagt på alla frågor. Nyfiknast av alla var hennes mor, drottningen. Hon frågade fråga på fråga om hur dottern bodde, hur hennes man var och vem han var. Men prinsessan var lika vag i varje svar hon gav. Så efter tre dagar begav sig prinsessan hem med sin lille son och med sig hade hon otaliga gåvor.
Efter ytterligare ett år så födde prinsessan en liten dotter och även denna gången bad hon sim man att få besöka sin far. Även denna gången gick han med på det så länge hon lovade att inget säga om honom eller om hans förbannelse. Hon lovade och reste så till sin far med sin son och sin dotter. De blev lika väl emottagna denna gången och alla beundrade de vackra barnen. Men drottningen var fortfarande lika nyfiken och frågade sin dotter om hennes liv. Men prinsessan kom ihåg sitt löfte och sa inget. Efter tre dagar vände prinsessan och hennes barn hem och även denna gången hade de med sig dyrbara gåvor.
Ett till år förflöt och prinsessan födde ytterligare en son. Hon frågade sin man om hon fick ta med sig barnen och besöka sin far. Han såg inget hinder i det om hon lovade att inte avslöja något om honom eller om hans förbannelse. Prinsessan avlade eden för tredje gången och tog med sig alla tre barnen till sin far. Än en gång blev det jubel och glädjetårar och alla frågade henne om hennes man. Men hon höll fast vid sitt löfte och sa inget. Men hennes mor hade funderat ut en plan och på den tredje dagen innan prinsessan och barnen skulle åka hem satt drottningen och prinsessan och såg hur barnen lekte.
"Dina barn är ovanligt vackra min dotter" sa hon till prinsessan. Prinsessan tackade och strålade över berömmet så som alla mödrar gör när någon berömmer deras barn. "Och så intelligenta sedan" fortsatte hennes mor. "Din äldsta pojke måste ha ärvt sina ögon av sin far och din dotter måste ha hans leende" fortsatte drottningen. "Jag vet inte för jag har aldrig sett min makes ansikte" svarade prinsessan. Med ens insåg hon vad hon hade gjort och tittade förtvivlat på sin mor. Men orden gick inte att ta tillbaka och snart visste drottningen allt. Nu hände det att drottningen hade viss insikt i trolldom och hade ett och annat knep i bakfickan. Hon gav sin dotter ett eldstål, en koppar ring och en ljusstump. "När din make har somnat så tar du fram de här och slår gnistan genom ringen och tänder ljuset. Då kan du se din make men han kommer inte att vakna" sa hon till sin dotter. Prinsessan tog de tre förmålen och tackade sin mor, för hon hade längtat efter att få se hur hennes man såg ut. Så begav sig prinsessan och hennes tre barn tillbaka hem.
När så natten kom och prins Hatt kom till prinsessan frågade han om hon hade haft ett bra besök hos sin far. Prinsessan svarade att de alla hade varit mycket glada att få besöka hennes far men var ännu gladare över att vara hemma igen. Prinsessan väntade tills prinsen hade somnat och tog sedan fram ljusstumpen, eldstålet och kopparringen som hennes mor hade gett henne. Hon gjorde som hennes mor hade sagt åt henne att göra och slog en gnista som hoppade genom koppar ringen och tände eld på ljuset. Sakta spred sig ljuset i rummet och prinsessan såg för första gången sin makes ansikte. Hennes hjärta sjöng för han var vackrare än hon någonsin kunnat föreställa sig och hennes kärlek till honom växte sig starkare än någonsin.
På morgonen när hon vaknade var prinsen borta som vanligt. Men hennes dag gick fort och hon behövde bara tänka på sin make för att fyllas av glädje. Så även den natten tog hon fram eldstålet, koppar ringen och ljusstumpen och tände ljuset. Länge satt hon och tittade på mannen som sov bredvid henne och hon såg ansiktsdrag som hon kände igen i sina barn och hennes hjärta fröjdades.
När så den tredje natten kom så skulle hon åter igen tända sin ljusstump. Men hon längtade så efter att få se sin man att hon glömde att låta gnistan hoppa genom koppar ringen och med ens vaknade prins Hatt och insåg vad prinsessan hade gjort. Deras vackra hem förvandlades till en grotta med jordgolv och jordtak. I grottan krälade det ormar och paddor hoppade omkring. Mitt i allt stod prinsessan och grät med sin yngsta son i famnen och de andra två barnen vid sin sida. Hon var tvungen att berätta för prinsen vad som hade hänt. Prinsen hade förlorat sin syn och såg nu varken sin fru eller sina barn.
---------
Fortsättning kommer jag lovar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar