Bakgrund

torsdag 3 november 2011

De tre sjungande löven eller prins Hatt under jorden del II

Här kommer fortsättningen på sagan. Som ni kanske minns så slutade det sist med att prinsessan hade brutit sitt löfte att inte titta på prins Hatt och nu hade deras hem förvandlats till en grotta och prins Hatt hade blivit blind.

---

"Du har brutit ditt löfte till mig, men än finns tid att rädda något" sa han. "Du kan välja att resa tillbaka till din far med våra barn eller följa din blinda man på en resa". Prinsessan lovade att hon hellre skulle följa honom till världens ände än skiljas från honom. Så begav sig den blinda prinsen, den gråtande prinsessan och deras tre barn ut på en färd som tog dem längst långa stigar tills de kom till ett hus med tak av koppar.

"Här bor min äldsta syster" sa prinsen. "Ta med dig vår äldsta son och gå dit. Hälsa från mig men be henne att inte komma ut hit för att säga farväl". Prinsessan tog sin äldste son och gick till huset. Där träffade hon prinsens äldsta syster och berättade för henne vad som hade hänt. Prinsens syster lovade att ta hand om deras son och skickade en hälsning till sin bror med prinsessan. Så återvände prinsessan till sin man och sina två minsta barn. Hon framförde den äldsta systerns hälsning och så gick de vidare genom djupa skogar tills de kom fram till ett stort hus med tak av silver.

"Här bor min mellersta syster" sa prinsen. "Ta med vår dotter till henne och hälsa från mig men be henne att inte komma ut för att ta farväl av mig". Prinsessan tog sin dotter vid handen och gick till huset med silver tak. Där träffade hon prinsens mellersta syster som lovade att ta hand om deras dotter och lämnade en hälsning till sin bror med prinsessan. Så återvände prinsessan till prinsen och sin lille son. Hon framförde hälsningen från prinsens mellersta syster och så gick de vidare över de högsta bergen till de kom fram tills ett stort hus med tak av guld.

"Här bor min yngsta syster" sa prinsen. "Ta med dig vår yngste son till henne och hälsa från mig men be henne att inte komma ut för att ta farväl av mig". Med sitt yngsta barn i famnen gick så prinsessan till huset med guldtak och mötte där prinsens yngsta syster. När prinsessan berättat vad som hänt så föll de båda kvinnorna i varandras armar och grät bittra tårar. Den yngsta systern lovade att ta hand om deras yngsta son och lämnade en hälsning till prinsen med prinsessan. Men när prinsessan vände för att gå tillbaka till sin make så brast den yngsta systerns självbehärskning och hon rusade ut för att ge sin bror en kram. "Kära du, det borde du inte ha gjort" sa prinsen och i nästa stund svepte ett svart moln ner och förde med sig prinsen bort.

Kvar stod prinsessan och prinsens yngsta syster. "Vänd åter till din far och ta med dig dina barn" sa systern till prinsessan. Men prinsessan vägrade att lämna prins Hatt åt sitt öde. Då pekade systern mot ett högt berg och sa: "Gå till breget och på dess östra sida finns en stig, följ stigen så ska du hitta vad du söker". Så tog prinsessan farväl av den yngsta systern och sin lille son och började gå mot det höga berget.

Tappert klättrade prinsessan upp längst den smala och branta stigen som slingrade sig upp mot bergets topp. Snart började det att skymma och prinsessan var både trött, kall och hungrig. Då fick hon syn på en ljuspunkt lite längre upp på berget. Hon gick mot den och kom fram till en liten grotta i vilken det satt en grupp troll runt en eld. Längst in i grottan satt en gammal troll gumma. "God kväll frun" sa prinsessan. "Skulle jag kunna få komma in i ert hem och värma mig vid er brasa?". "Kom du in mitt barn, du har varit så pass artig och kallat mig frun och min enkla grotta för ett hem så du är välkommen att sitta ner vid min bra. Låt dig väl smaka av den enkla mat vi äter" svarade troll gumman och prinsessan tog plats bland trollen och åt tillsammans med dem. Troll gumman var nyfiken på vad en så vacker och artig kvinna gjorde på berget. Prinsessan berättade sin historia och fick både ett och två av trollen att gråta. Troll gumman nickade och tog fram en slända. "För att du har behandlat oss som dina likar ska jag hjälpa dig. Det här är en förtrollad slända, den kan spinna vackra trådar av de enklaste material, till och med av halm. Det är min gåva till dig, lyssna även på mitt råd. Min äldre syster bor längre upp på berget. När du lämnar oss i morgon bitti så ska ett av mina barn komma med dig och visa vägen. Han kommer att föra dig nästan ända fram till min syster. Sök skydd hos min syster som du har gjort hos mig så kommer du att finna råd". Prinsessan tackade så mycket för den vackra gåvan och lade troll gummans ord på minnet.

När nästa morgon grydde skickade trollgumman sin äldsta son med prinsessan för att visa henne vägen upp för berget. När de hade vandrat nästan hela dagen stannade han. "Jag kan inte gå längre än hit. Men där uppe ser du min mors äldre systers grotta" sa han och pekade mot en ljuspunkt på berget. Prinsessan tackade trollet och fortsatte sin resa ensam. Efter mycket möda kom hon fram till grott öppningen och tittade in. Där inne satt en grupp med större troll och en trollgumma som var både äldre och större än sin syster. "God kväll mor, skulle jag kunna få komma in och värma er vid er eld och söka skydd i ert hem?" frågade prinsessan. "Eftersom du frågade så vänlig och kallade mig mor så får du gärna komma in i min grotta och sitta vid min eld. Vi delar gärna med oss av den mat vi äter" svarade troll gumman. Prinsessan tackade och steg in i grottan och slog sig ner bland trollen och kände sig som ett litet barn. Hon blev serverad mat och troll gumman frågade vad en så vacker och artig kvinna gjorde så här långt uppe på berget. Prinsessan berättade sin historia och både tre och fyra av trollen brast i gråt. "Om min syster ville hjälpa dig så ska även jag hjälpa dig" sa troll gumman och tog fram en vävstol. "Det här är en magisk vävstol den väver de vackraste tyger du kan tänka dig. Det är min gåva till dig, men lyssna även till mitt råd. Min äldre syster bor en bit upp för berget. I morgon ska en av mina söner följa dig nästan hela vägen till hennes grotta. Sök skydd hos henne i morgon natt och hon kommer att ge dig råd som du gör klokast i att lyssna till". Prinsessan tackade så mycket för gåvan och tog gummans råd till sitt hjärta.

När solen började sin vandring över himlen nästa morgon skickade troll gumman sin äldsta son att följa prinsessan upp för berget. De gick på smala stigar och när dagen nästan var till ända stannade han. "Hit men inte längre kan jag gå. Där uppe ser du min mors systers grotta, följ stigen och du når den strax efter skymning" sa han och pekade mot en ljusfläck på berget. Prinsessan tackade honom och fortsatte ensam upp för stigen. När solen sänkte sig under horisonten så nådde hon fram till grottan. Det var den största grotta hon hade sett och i den satt troll stora som ekar och längs inne en gammal och mycket stor troll gumma. "God kväll mor i berget, skulle jag kunna få söka skydd för natten i ert hem och värma mig vid er eld?" frågade prinsessan. "Då du bad så vänligt och kallade mig mor i berget så är du välkommen in i min grotta och fram till min eld. Dela vår middag med oss så att du slipper gå hungrig" svarade troll gumman. Prinsessan gick in och tog plats vid elden och kände sig som en myra bland de stora trollen. Hon blev serverad en stor tallrik med mat och troll gumman frågade vad en så vacker och artig kvinna gjorde på hennes berg. Prinsessan berättade sin historia och alla trollen brast i gråt. "Om mina systrar hjälpte dig så ska även jag hjälpa dig" sa troll gumman och plocka fram en penningbörs. "Detta är en magisk börs, den kommer aldrig att vara tom utan fylls alltid med rena guld mynt så snart du öppnar den. Det är min gåva till mig men lyssna även på mina råd. Högst upp på det här berget bor en häxa med sin dotter. Det är hon som har din make fången. Du måste gå dit men berätta inte för häxan vem du är. Be om att få arbeta hos henne och se till att få träffa din man utan henne. I gryningen kommer en av mina söner föra dig nästan hela vägen till hennes slott". Prinsessan tackade för gåvan och lade gummans råd till sitt hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar